Snorri Einarsson disputerade den 17 november på en avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, Institutionen för kliniska vetenskaper, inom ämnet obstetrik och gynekologi
Titel på avhandlingen: Obesity, weight reduction treatment and IVF
BMI-gränsen för statligt subventionerad fertilitetsbehandling borde ändras
Fetma är ett växande problem i världen och ungefär en av sju kvinnor i de nordiska länderna bedöms lida av fetma1. Fetma är kopplad till sämre förhållanden för mor och barn när gäller fertilitet, graviditet och förlossning. Detta gäller för både spontana graviditeter och IVF - in vitro-fertilisering (provrörsbefruktning). I de nordiska länderna nekas dessutom kvinnor med fetma över en viss BMI-gräns1 till statligt finansierad fertilitetsbehandling på grund av dessa sämre förhållanden.
Viktminskning har förbättrat chansen till graviditet hos kvinnor som lider av ägglossningsrubbning, men om detta även gäller för kvinnor med fetma och IVF är inte klarlagt ännu.
- Vi märkte att kvinnor med fetma hade sämre resultat vid fertilitetsbehandlingarna, men att det inte gjordes några systematiska försök på fertilitetsklinikerna för att hjälpa dem med fetman. Vi ville därför studera om det var möjligt att förbättra deras chanser genom en viktminskningsbehandling inför deras planerade IVF, säger Snorri Einarsson gynekolog och subspecialiserad inom reproduktionsmedicin.
I deras forskningsstudie ingick 305 kvinnor med fetma grad I (BMI 30–35 kg/m2) och planerad IVF. Dom delades in i två grupper, den ena gruppen fick en 16 veckors lång viktminskningsbehandling2 inför sin planerade IVF. Den andra gruppen fick en IVF direkt.
– Vi såg att kvinnorna som fick viktminskningsbehandlingen i genomsnitt gick ner drygt 9 kg, och trots att de vid tidpunkten för IVF var i genomsnitt 10 kg lättare än kontrollgruppen så fick de inte barn i större utsträckning. Så viktminskningsbehandling, i den form som vi studerade, ökar inte chansen för kvinnor med fetma grad I att få barn.
Hälsan under graviditet och förlossning var goda för mödrar och barn i båda grupperna, jämfört med de svenska nationella resultaten som tidigare finns noterade via Q-IVF, som är Nationellt kvalitetsregister för assisterad befruktning3.
Gränsen för statligt subventionerad fertilitetsbehandling ligger idag på 30 i BMI
Inom vissa landsting i Sverige och övriga Norden erbjuds inte kvinnor med ett BMI över 30 någon statligt subventionerad fertilitetsbehandling, på andra ställen sätter man en gräns vid 35. Detta baseras på tidigare registerforskning som visar något sämre resultat från fertilitetsbehandlingar och ökade risker under graviditet och vid förlossningen.
– Vår forskning visar att en effektiv viktminskningsbehandling inte förbättrar chanserna att få barn men att resultaten från provrörsbefruktning ändå är goda för denna grupp och väldigt nära genomsnittet för hela Sverige. Vi tycker att resultaten ifrågasätter de ovan nämnda viktgränserna för fertilitetsbehandlingar i Norden. Kravet att komma under en viss BMI-gräns borde revideras eftersom viktminskning i detta sammanhang varken ökar deras chanser att få barn eller minskar risker i samband med graviditet och förlossning
Vad gäller för kvinnor med betydligt högre BMI?
Man ser att nästan alla saker kopplade till fertilitet, fertilitetsbehandling, graviditet och förlossning försämras med stigande BMI.
– Det hade varit mycket intressant att studera viktminskning på kvinnor med högre BMI, för det finns inga bra studier som liknar den som vi genomförde på den gruppen. Man har dock studerat kvinnor med betydligt högre BMI som genomgått metabolisk kirurgi på grund av sin fetma. Dessa studier visar att de går dramatiskt ner i vikt och får förbättrad fertilitet och resultat i fertilitetsbehandlingar. De får också mindre komplikationer i graviditet och förlossning och det blir färre stora/tunga barn men något fler små/lätta.
MER FAKTA
Övervikt och fetma ökar risken för en rad olika sjukdomstillstånd, funktionsnedsättningar och förtida död. Risken ökar med graden av fetma. Kroppsmasseindex eller BMI (body mass index) är den enhetsform vi anger vikten i, och övervikt definieras som BMI mellan 25–29,9 kg/m2 och fetma vid ett BMI ≥ 30 kg/m2. Fetma kan också graderas:
Grad I - BMI 30–34,9 kg/m2
Grad II - BMI 35–39,9 kg/m2
Grad III - BMI ≥40 kg/m2 Källa: VGR - Regional medicinska riktlinjer för fetma och övervikt, behandling i primärvården
Viktminskningsprogrammet i studien: En 16 veckors lång viktminskningsbehandling i form av måltidsersättningar med lågt energiinnehåll inför sin planerade provrörsbefruktning