Vem hörs på klimattoppmötet? Studentrapport från Glasgow
Rösterna från dem som drabbas hårdast av klimatförändringarna saknas på COP26. Det säger Sara Löwgren, mastersstudent vid Institutionen för globala studier, som är på plats i Glasgow. Hon hoppas att klimattoppmötet ska ge energi till miljörörelsen och klimatarbetet på alla nivåer i samhället, men tycker att förhandlingarna fylls av stora ord och tomma löften.
Varför är du på COP26?
– Jag är på COP som observatör och aktivist. Mitt mål är att få en bättre förståelse för hur förhandlingarna går till, att bidra till att sprida nyanserad kunskap om klimattoppmötet och såklart att tillsammans med tusentals andra medlemmar i civilsamhället visa beslutsfattarna vad vi förväntar oss av dem, säger Sara Löwgren.
Vad är dina intryck, hittills?
– Mina intryck är att den ojämlika tillgången till COP26, som förvärrats av vaccin-orättvisor och skyhöga kostnader för deltagare, verkligen märks. Rösterna från dem som drabbas hårdast av klimatförändringarna saknas i större utsträckning än vanligt. Än så länge känns det som att de länder som har gjort sig rika genom att släppa ut växthusgaser, och som därmed bär skulden för klimatförändringarna, fyller förhandlingarna med stora ord och tomma löften, när det som krävs är verklig handling och radikal förändring. Trots det nödläge som vår planet befinner oss i, tycks de stora beslutsfattarna inte vara redo att ställa om på riktigt och att omarbeta våra orättvisa, utarmande samhällssystem. Det är frustrerande och jag frågar mig själv vad mer som ska krävas.
Vad hoppas du att mötet ska leda till?
– Jag hoppas att det stora medieintresset runt COP26 leder till att fler inspireras till att förändra våra nuvarande system. Trots sina begränsningar tror jag att klimattoppmötet kan fungera som en källa till energi för miljörörelsen och för klimatarbetet på alla nivåer och detta är vad som behövs. Rent konkret önskar jag att förhandlingarna ska leda till starkare lagstiftning omkring klimatfinansiering, så att rika länder som har bidragit mest till klimatförändringarna får ett tydligare uppdrag att betala för de skador och förluster som klimatförändringarna orsakar i de länder som har bidragit minst. Det är också avgörande att vi omedelbart slutar upp med att subventionera fossila bränslen och industrier som förlitar sig på dem. Slutligen är frågan om markanvändning, både för energi- och jordbruk, jätteviktigt. Här krävs det att länderna inte låter sig styras av exempelvis köttindustrin och stora jordbruksföretag, men att urfolksrättigheter och lokalsamhällens rättigheter istället står i centrum.
Sara Löwgren läser sitt sista år på masterprogrammet i globala studier vid Göteborgs universitet.
Under höstterminen 2021 praktiserar hon inom forskningsprojektet "Minskad biltrafik i Göteborg: en förutsättning för klimatomställning, men hur?" som leds av Sofie Hellberg, docent vid institutionen för globala studier.
