Per-Olav Moksnes skyddar havets ålgräsängar

Det var våren 2021 som forskningsprogrammet Zorro spred ut 1 800 ton sand och grus över en yta på en hektar i en liten vik utanför Lilla Askerön. Sedan planterades 80 000 sticklingar ålgräs. När forskarlaget samma höst återvände till platsen visade det sig att ålgräset inte bara klarat sig utan till och med tiodubblats, berättar Per-Olav Moksnes, professor i marin ekologi.

– Det var förstås väldigt goda resultat. Men på ungefär en fjärdedel av botten hade ålgräset försvunnit så att endast sand och grus var kvar. Förra våren upptäckte vi något oväntat. I gruset på denna yta fanns stora mängder juvenila blåmusslor, vars utbredning annars minskat dramatiskt på mjukbottnar längs Västkusten. En ökning av små rovdjur som strandkrabbor som äter upp de juvenila musslorna misstänks vara en viktig förklaring. För att undersöka om gruset kanske skyddar musslorna satte vi för tre veckor sedan ut ett antal musslor som vi klistrat fast vid linor, dels i det område som har en grusbotten, dels i ett område med lera.

Plötsligt har man ett helt nytt forskningsprojekt och en potentiell restaureringsmetod för musslor på gång ...

Bild

Korvarna har snart samlats in i ett antal nät som Per-Olav Moksnes och Johan Severinson kastar upp i båten. Där finns Louise Eriander, forskningsingenjör vid Zorro, samt Patrik Magnestam, anställd vid 8 fjordar, ett samarbetsprojekt kring kustförvaltning mellan fem bohuslänska kommuner. De börjar genast skrapa bort gruset för att kunna mäta och räkna de musslor som sitter fast. Teorin om grus som musselskydd verkar alltså stämma.

– Det vore i så fall ett exempel på en av de roligaste aspekterna av forskning: medan man undersöker en viss företeelse hittar man något annat som verkar intressant. Plötsligt har man ett helt nytt forskningsprojekt och en potentiell restaureringsmetod för musslor på gång som inte alls var tanken från början!

Tvärvetenskaplig forskning

Det var 2010 som Per-Olav Moksnes, tillsammans med Lena Gipperth, professor i miljörätt, startade forskningsprogrammet Zorro. Orsaken var upptäckten att ålgräs börjat bli alltmer sällsynt utmed våra kuster och att det behövs kunskap från mer än en vetenskaplig disciplin för att hitta lösningar. Zorro innebär ett samarbete över olika gränser, de senaste åren främst med marinekologier, miljöjurister och miljöekonomer.

– Ålgräs är en blomväxt som lever hela sitt liv under vattenytan. Globalt finns cirka 60 arter, så det är en liten grupp. Å andra sidan är den utbredd och växer vid världens alla havskuster, utom vid Antarktis.

Utmed Bohuskusten har ålgräset dock minskat dramatiskt i många områden, framför allt i de södra delarna från Hakefjorden ner till Göteborg. Exakt när det skedde vet man inte riktigt, men sannolikt under 1990-talet, förklarar Per-Olav Moksnes.

– I jämförelse med växter på land har vi generellt en dålig bild av vad som sker med vegetationen i havet, därför märkte ingen när ålgräset försvann. Idag pågår dock ett intensivt arbete med att kartlägga och övervaka ålgräsets utbredning med hjälp av bland annat flygande drönare så situationen har blivit bättre.

Havets barnkammare

Ålgräsängar fyller en mycket viktig roll i kustekosystem genom att skapa en livsmiljö för många olika fiskarter och ryggradslösa djur, vilket leder till hög biologisk mångfald. De spelar också en roll för människan, bland annat genom förmågan att hålla vattnet klart.

– Orsakerna till ålgräsets tillbakagång är flera, men i huvudsak beror det på övergödning samt överfiske av större fiskar som torsk. Det har lett till en kaskadeffekt: om de större fiskarna försvinner blir det för mycket småfisk; dessa äter upp småkräftorna som annars hade betat alger; det innebär att fintrådiga alger lägger sig på ålgräset så att solljuset inte når fram; då börjar ålgräset dö, vilket leder till grumligare vatten som är ännu svårare för solen att tränga igenom. Ålgräs är också en viktig barnkammare för större rovfiskar, så resultatet blir ännu mindre torsk och andra större fiskar, och ännu mer småfisk.

Ålgräs är också viktigt utifrån en klimataspekt. Det många meter djupa organiska sediment som finns under ålgräsängarna lagrar kol och kväve, som riskerar omvandlas till växthusgaser om de rörs upp.

Projektet vid Lilla Askerön är ett lyckat exempel på ålgräsplantering. Men även mindre framgångsrika försök kan vara värdefulla.

– I samarbete med Länsstyrelsen genomförde Zorro 2020 en storskalig ålgräsrestaurering vid två vikar på Sydkoster. Trots god vattenkvalitet misslyckades restaureringen oväntat. Efterföljande studier visade att stora mängder strandkrabbor rivit sönder planteringarna. Det var förstås tråkigt men resultaten gav oss ny kunskap om hur förlust av stora rovfiskar och onaturligt höga förekomster av deras bytesdjur, strandkrabban, kan ge oväntade problem för vegetationen. Det har hjälpt oss att bättre förstå orsakerna till minskningen av ålgräs runt Kosteröarna, samt att utveckla nya planteringsmetoder som fungerar där det är gott om krabbor, vilket förstås också är ett viktigt resultat.

Uppväxt långt från havet

Per-Olav Moksnes har varit intresserad av havet sedan han var 5–6-år, enligt hans föräldrar. Det kan synas lite märkligt, med tanke på att han är uppvuxen i Örebro.

– Men förvånansvärt många marinbiologer kommer faktiskt just från Örebro – bor man mitt i landet kan längtan ut på sjön bli stor. Som liten fascinerades jag av Jacques Cousteaus undervattensfilmer och ville undersöka havet, precis som han. Men det var ju ingenting man kunde försörja sig på, var uppfattningen då.

Efter gymnasiet tänkte han läsa internationell ekonomi men tyckte att han behövde bättra på sin franska.

– Så jag reste till Paris och tog jobb på en restaurang. I en bokhandel hittade jag ett fantastiskt verk om europeiska fiskar som jag köpte, trots att jag egentligen inte hade råd. Den fick mig att börja fundera på att studera något marint trots allt. När Sverige 1988 drabbades av både mördaralger och säldöd blev havsforskning med ens något viktigt. Så jag åkte till Göteborg och började studera marinbiologi.

Per-Olav Moksnes har framför allt ägnat sig åt grundforskning. Men det var när han 2009 började arbeta halvtid som miljöanalytiker på Havsmiljöinstitutet som han insåg vikten av att forskningen kommer samhället till godo.

– Lena Gipperth och jag har sedan dess också samarbetat kring tvärvetenskaplig utbildning. 2015 var vi exempelvis med och startade en pardoktorandskola, som innebar att doktorander från olika discipliner parades ihop. De var också med och startade det internationella masterprogrammet sea and society, som Per-Olav Moksnes koordinerar.

– Programmet har idag över 90 lärare från fem fakulteter samt olika myndigheter och företag.

Undersökningen av ålgräs och musslor utanför Lilla Askerön är klar för den här gången.

– När Zorro började sin verksamhet för snart 15 år sedan var ålgräs ingenting människor i allmänhet kände till; att korallrev och mangroveskog var hotade visste man, men ålgräs? Idag behöver jag inte förklara mig när jag berättar att jag forskar om ålgräs, tvärtom tycker folk att jag gör något jätteviktigt. För mig personligen handlar forskning dock om mer än enbart det vetenskapliga; att en strålande majmorgon som idag få snorkla runt bland de gröna ålgräsängarna medan solen strilar fram mellan bladen, det är en oerhört fin upplevelse. 

Text: Eva Lundgren

Porträttet först publicerat i GU Journalen 3/2024