Autismspektrumtillstånd och psykoterapi
Adam Helles senaste blogginlägg
[Publicerat 16 oktober, 2018 av Adam Helles]
Kunskapen om kopplingen mellan autismspektrumtillstånd (AST) och psykisk ohälsa ökar hela tiden. Vi vet idag att personer med autismdiagnoser har kraftigt ökad risk för affektiva tillstånd
(framförallt depression) och ångesttillstånd, och det även finns tydliga kopplingar till ätstörningar, suicid, psykos, beroendesjukdomar, tvång och självskadande.
Uppemot 70% av alla med AST kommer någon gång i sitt liv drabbas av en depression och runt 50% har ett ångesttillstånd under sin livstid (Lugnegård et al 2011). Med den kunskapen i ryggen så borde det finnas en mängd studier på psykoterapi mot depression och ångest för personer med AST. Men tyvärr så är forskningslitteraturen tunn och det finns få kliniska handböcker. Det börjar komma fler studier där man testat anpassad KBT vid behandling av depression och ångest, men de flesta av studierna är på barn och ungdomar. Resultaten ser väldigt lovande ut, men fortfarande måste mycket mer göras för att vi ska få en förståelse för vad som bäst hjälper personer med AST och psykisk ohälsa. En av de få handböckerna kring hur man anpassar psykoterapi med personer med AST, Valerie Gaus ”Cognitive behavioural therapy for adult Asperger syndrome” från 2007, är ett viktigt verk men det finns tyvärr inte så många andra förutom den. Det kommer under hösten 2018 en reviderad version av Gaus bok vilket är efterlängtat, men det behövs mycket mer.
Hur vi ska anpassa behandlingar för andra samsjukliga tillstånd än depression och ångest vet vi än mindre om och där är behovet av kunskap än större. Vi vet till exempel att behandling för tvångssyndrom hos personer med AST är svårt, men det har inte systematiskt undersökts hur vi bäst anpassar behandlingar för tvång för personer med AST.
Det finns dock en del kunskap om vad vi behöver göra annorlunda. I en studie av Cooper et al (2018) tittade man på vilka anpassningar som terapeuter gör för att kunna bedriva KBT-behandlingar med personer med AST. De vanligaste anpassningarna var som följer:
• Mer förslag på konkreta strategier för att få till förändring
• Använder ett mer konkret språk
• Är mer konkret och strukturerad i upplägget
• Mer psykoedukation runt känslor
• Mer skriftlig och visuell information än vad man brukar använda
• Diskuterar hobbys och specialintressen som en del i terapin oftare
• Har oftare med en anhörig i terapin
• Använder färre metaforer
Gaus tar i sin bok upp faktorer som försvårar psykoterapi med personer med AST som man som terapeut måste förhålla sig till och anpassa sig efter för att få god effekt. Bland annat tar hon upp:
• Sociala svårigheter som komplicerar kommunikationen i terapin
• Exekutiva svårigheter som försvårar användandet av hemuppgifter
• Låg motivation till förändring
• Social isolering
• Ekonomiska bekymmer
Så det finns en del kunskap om vilka anpassningar som behövs, vad som är verksamt i och vad som är hinder för framgångsrik terapi för personer med AST och psykisk ohälsa, men vi behöver än mer kunskap och fler utvärderade modeller och metoder. Jag jobbar själv inom vuxenpsykiatrin och ser dagligen hur mina patienter brottas både med sin AST och sin psykiska ohälsa och det är en fantastisk känsla när man lyckas hjälpa personen att må bättre och man når framgång. Lika frustrerande är det när man inte når fram, bland annat för att vi vet för lite om vad som är verksamt och att vi som psykologer och terapeuter har för få verktyg i vår verktygslåda. All forskning kring AST är viktig, men den psykoterapeutiska forskningen måste få en större plats i AST-forskningsfältet och kunskapen måste komma ut i verksamheterna för att personer med AST ska kunna må bättre.
[Detta är en blogg. Syftet med bloggen är att informera och väcka tankar om angelägna ämnen. Åsikterna är skribentens och inte nödvändigtvis Gillbergcentrums.]