Autist – javisst!
Maj-Britt Posseruds senaste blogginlägg
[Publicerat 15 augusti, 2017 av Maj-Britt Posserud]
Nu i juni hade jag förmånen att delta i Göteborgs West Pride-parad. Det var en underbar och rörande erfarenhet. Detta West Pride-evenemang underströk inte bara kampen mot diskriminering av skillnader i sexuell läggning och identitet, men också kampen mot fördomar, förtryck och marginalisering i alla dess former, alltihop med kärlek som slagord. West Pride-rörelsen har därmed vuxit till att inbegripa alla marginaliserade grupper och alla som stödjer att vara annorlunda.
Jag påmindes om ett blogginlägg tidigare i år från Professor Gillberg där han menade att ”Normalt är väldigt överskattat”. Detta motto hänger också på en av väggarna på Gillbergcentrum.
På ett sätt är den strävan efter normalitet som man ser hos de flesta människor paradoxal, eftersom vi alla är unika individer. Jag tror att denna strävan efter att vara ”normal” snarare är en strävan efter att höra hemma, att vara en del av gruppen, en del av ”flocken” om man så vill. Som människor är vi alla unika men vi är också flockdjur, vi har ingen chans att klara oss helt ensamma. På så sätt är behovet att höra hemma helt essentiellt, och något som människor kommer att ge upp nästan vad som helst för att uppfylla. Vissa ansluter sig rentav till IS-rörelsen och blir till terrorister bara för att få höra till en grupp.
Jag säger ”de flesta”, för att personer med autism skiljer sig ofta från mängden i detta avseende. Personer med autism har mycket självständiga sinnen och en påtaglig brist på flockmentalitet. I och med detta håller de ofta fast vid sina egna värderingar, och viker inte för grupptryck bara för att foga sig efter alla andra. Detta är en speciell och värdefull egenskap hos personer med autism, en som de tyvärr ofta betalar ett högt pris för, i form av utfrysning från gruppen, isolering och diskriminering.
Gay Pride är en rörelse som påbörjades för nästan 50 år sedan, och de anordnar demonstrationer i juni varje år för att bekämpa diskriminering och förtryck av homosexuella. Det har sedan dess kommit att inkludera andra sexuella minoriteter (HBT – homosexuella, bisexuella, transpersoner).
Inspirerat av Gay Pride firas nu Autistic Pride den 18 juni varje år, med mottot ”det finns inget botemedel mot att vara sig själv”. Parallellen med homosexualitet är slående, med tanke på att det inte var alltför länge sedan som homosexualitet betraktades som en störning som man borde bota. Många personer med autism motsätter sig idén att autism är en störning som kräver ett botemedel. Personer med autism anser istället att samhället och offentliga organ bör fokusera på att erbjuda bättre möjligheter för personer med autism att fungera i samhället utan att behöva ge upp sin olikartade natur. I slutändan är det viktigt för oss alla att slåss för ett samhälle som accepterar att folk kan vara olika; på så sätt kan vi alla höra hemma precis som vi är. Jag tror att West Pride-rörelsen har tagit ett viktigt steg i hur de rört sig bortom kampen för HBT-rättigheter och istället gjort det till en kamp mot alla former av marginalisering och förtryck. Pride-rörelsen bjuder således in oss alla att höra hemma utan att behöva ändra på vilka vi egentligen är. Att vara stolta över oss själva och vilka vi är.
[Detta är en blogg. Syftet med bloggen är att informera och väcka tankar om angelägna ämnen. Åsikterna är skribentens och inte nödvändigtvis Gillbergcentrums.]