Birgit-Olsson föreläsning 2016

Om professor Fred Volkmar

Fred R. Volkmar är Irving B. Harris-professor i barnpsykiatri, pediatrik och psykologi på Yale University Child Study Center, School of Medicine. Professor Fred R. Volkmar har publicerat över 200 vetenskapliga artiklar samt ett flertal böcker och bokkapitel rörande autismspektrumtillstånd, med fokus på genetik och andra neurobiologiska aspekter, diagnostiska problem, behandling, förlopp och utfall, adaptiv förmåga, somatisk samsjuklighet och språkstörning. Professor Volkmar var huvudförfattare till avsnittet om autism och genomgripande störningar i utvecklingen i American Psychiatric Associations DSM-IV.

Sammanfattning

"The Changing Face of Autism"

Under rubriken "The Changing Face of Autism" talade professor Volkmar om hur synen på AST utvecklats över tid. På 1970-talet började förståelsen av AST som hjärnbaserat och starkt genetiskt att slå igenom och behovet av strukturerad behandling togs upp. Professor Volkmar pekade på den oerhörda ökningen av forskning och allmänintresse kring AST från 1980-talet och framåt och tog upp både områden där stora framsteg gjorts och områden där forskningen fortfarande är begränsad. Medan genetik nämndes som ett område där forskningen har gjort betydande framsteg togs forskning om åldrande och äldre vuxna liksom interventionsforskning upp som exempel på områden som är svåra att finansiera och som ägnats ett relativt blygsamt forskningsintresse. Forskning om depression och humörproblem, studier om hur man matchar barn med bästa behandlingsmetod, och sådana som tar upp nya sätt att förhålla sig till tidig diagnos beskrev professor Volkmar som andra områden där behovet av mer forskning är stort. Ett annat tema som berördes under föreläsningen var det problematiska i urval och avgränsningar i många AST-studier, inte minst när forskningen rör evidensbaserade interventioner. Urvalet relaterar till hur representativ en studie kan göra anspråk på att vara. Den växande förståelsen för att överlappande av symptom, s.k. komorbiditet, är regel snarare än undantag vid AST, reflekteras inte adekvat i forskning, där många studier har som mål att endast inkludera individer med "ren" autism. När individer exkluderas från studier på grund av komorbiditet kan det resulterande urvalet snarare sägas utgöra en undergrupp än en grupp som kan göra anspråk på att representera hela eller majoriteten av gruppen personer med AST. Professor Volkmar lyfte också fram behovet av individanpassade interventioner och stöd i skolan samtidigt som han konstaterade att skolor ofta har en metod som används som om denna vore bäst lämpad för samtliga individer med AST.