Diagnos och problemet med kunskapssynen
Magnus Landgrens senaste blogginlägg
[Publicerat 9 januari, 2018 av Magnus Landgren]
Ordet diagnos kommer av grekiskans ”diagnosis”, som kan betyda urskillningsförmåga, och omdömesförmåga respektive bedömning och omdöme. En så korrekt urskillning och bedömning som möjligt är förutsättningen för bästa möjliga behandling. En korrekt diagnos bygger på utredning enligt konstens regler och ska gagna patienten först och främst. Medicinska diagnoser kan justeras över tid med ökad erfarenhet och forskning enligt vetenskaplig metodologi.
Om man läser till specialpedagog idag får man lära sig olika pedagogiska synsätt som skall tillämpas och prövas i stödet till barn med inlärningssvårigheter. Kunskapen om hos barnen förekommande kognitiva funktionsnedsättningar verkar år 2017 ännu inte ha integrerats med ett evidensbaserat pedagogiskt tillvägagångssätt. Elevhälsan borde kunna erbjuda barnen med inlärningssvårigheter och beteendeproblematik heltäckande utredningar där medicinsk, neuropsykologisk- och pedagogisk expertis samarbetar och vid behov kompletteras av kurator, logoped, arbetsterapeut och fysioterapeut.
Ett grundläggande problem är, enligt den nyligen utkomna boken ”Kunskapssynen och pedagogiken – varför skolan slutat leverera och hur det kan åtgärdas” (Inger Enkvist, Magnus Henrekson, Martin Ingvar, Ingrid Wållgren. Dialogos förlag 2017-08-17), just kunskapssynen inom det skolbyråkratiska/utbildningspolitiska komplexet. Inlärning och automatisering av grundläggande färdigheter som läsning och skrivning har försummats och försummas till förmån för processtänk utan tydliga lärarledda och uttalade progressiva kunskapsmål. Skolans primära mål kan i en fortfarande motsägelsefull läroplan (Lgr11) utläsas vara vad elever och föräldrar själva önskar och med betoning på samverkan mer än en att vara plats och ett tillfälle för kunskapsöverföring. Sanning tycker man inte handlar om överensstämmelse med verkligheten, utan är något som konstrueras i ett socialt sammanhang och i princip kan underställas ett majoritetsbeslut. Utan objektiv kunskap står vi oss slätt när vi skall lösa samhällsproblem, bygga hus, behandla sjukdom och få ett gemensamt språk för diskussion och meningsutbyte. Skolan är av största vikt för hur det kommer att gå i vårt samhälle framöver, menar författarna och kunskapssynen är avgörande. (https://www.youtube.com/watch?v=YSClr6yEK4U)
För inte så länge sedan hörde jag om en pojke i en större svensk stad som sedan treårsåldern gått i en sorts lekterapi men nu i 10-årsåldern utretts och fått symtomdiagnoserna autism och ADHD. Han protesterade mycket mot terapin och terapeuten tyckte att han nu lika gärna kunde sluta eftersom terapeuten inte visste så mycket om autism. Den relativistiska kunskapssynen har påverkat och påverkar också delar av sjukvårdens sätt att möta barn med inlärningssvårigheter och beteendeproblem. Olika icke-evidensbaserade behandlingar erbjuds utan adekvata utredningar och patienterna får ofta vänta i åratal på utredning och behandling.
I namnet av jämlik sjukvård betonas processer på samma sätt som i skolans värld och precis som man kunde tro att skolan hade kunskap som entydigt mål kunde man ju tro och förutsätta att vården hade rätt diagnos och behandling som mål. Men även inom vården kan fungerande vårdenheter, precis som i skolans värld, välfungerande skolor, omorganiseras till icke fungerande enheter, i namnet av jämlik vård och gemensamma processer. Alla systemen fungerar, liksom byråkratin i Washington, ”Det finns ingen som gör fel, systemen levererar enligt design, d v s inget.” Det handlar inte primärt om resurser, för att citera Martin Ingvar ”Man kan inte kompensera fel riktning genom att öka farten.”
En intressant artikel i den vetenskapliga barntidskriften Pediatrics (Misdiagnosis and Missed Diagnoses … I J Chasnoff et al 2015;135;26) visade att ”stuprörsmottagningar” för beteendeproblem och inlärningssvårigheter, dvs mottagningar där man är inriktade på en eller annan symtomdiagnos som t ex ad/hd och autism, tenderar att både missa relevanta diagnoser och även ställa felaktiga diagnoser. Det visar sig vara viktigt med verklig och aktuell kunskap och kompetens för att fungera enligt ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Det är lika viktigt som att pedagogiken i skolan bör ledas av kunniga och kompetenta pedagoger med både formella och praktiska pedagogiska meriter.
[Detta är en blogg. Syftet med bloggen är att informera och väcka tankar om angelägna ämnen. Åsikterna är skribentens och inte nödvändigtvis Gillbergcentrums.]