Dyslexi och andra läs- och skrivsvårigheter

Vad är dyslexi?

Väl utvecklade läs- och skrivfärdigheter är oerhört viktiga för att självständigt klara sig i skolan, arbetslivet och vårt moderna samhälle i stort. Sålunda är läs- och skrivsvårigheter ofta en allvarlig funktionsnedsättning.

Forskning som bedrivits de senaste decennierna har tydligt visat att läsförmågan är flerdimensionell och initialt kan delas upp i en ordavkodningsfunktion respektive en förståelsefunktion. Med ordavkodning menas färdigheten att snabbt och korrekt känna igen skrivna ord. Med språklig förståelse avses förmågan att uppfatta mening i ord/texter, oavsett om de är skrivna eller upplästa.

Utifrån denna modell kan tre olika typer av läs- och förståelseproblem definieras, med delvis olika bakgrunder och där de drabbade personernas behov av stöd ser olika ut. En grupp har problem som är relativt specifika för ordavkodning. Det är detta som vi vanligen menar med begreppet dyslexi, och här är oftast också stavning besvärligt. En andra grupp har inga svårigheter med avkodning av ord men med språklig förståelse (d.v.s. specifika förståelseproblem). En tredje grupp har ordavkodningsproblem som uppträder tillsammans med avvikelser i den språkliga förståelseutvecklingen. Samtliga typer av problem har menlig inverkan på läsförståelsen av text, men alltså av delvis skilda orsaker.

Frekvens

Det finns skäl att tro att både dyslexi och förståelsesvårigheter utgör den lägre delen av den normalfördelning i läs- och skrivfärdigheter som finns i populationen. Frekvensen av dyslexi och liknande svårigheter beror därför delvis på var gränsen till det ”avvikande” sätts. Men enligt de definitioner som vanligen används i forskning och kliniska sammanhang har 5-15% av befolkningen någon typ av läs- och skrivsvårighet. Möjligen är (specifika) läsförståelseproblem vanligare än dyslexi.

Orsaker

Läsning och skrivning är i grunden kulturella och sociala färdigheter. För att ett barn ska erövra läs- och skrivfärdigheter krävs i regel tålmodig övning under flera år och stöttning och uppmuntran från lärare och föräldrar. Samtidigt har forskning visat att det finns en stark genetisk bakgrund till variation och svårigheter avseende läs- och skrivförmågan. Vissa framsteg har också gjorts i förståelsen av den neurobiologiska bakgrunden till läs- och skrivsvårigheter.

Den mesta forskningen om orsaker till dyslexi och andra läsproblem har bedrivits på en kognitiv analysnivå. En mängd vetenskapliga arbeten har visat att en kärnproblematik i dyslexi ligger i personens fonologi, d.v.s. i en störning i förmågan att uppfatta och manipulera med språkljud, vilket i sin tur gör att kopplingen mellan bokstäver och deras ljud blir ”instabil”. Flera viktiga arbeten har visat att personer med dyslexi kan utvecklas i sin läsning om de får träna sina fonologiska funktioner.

Andra forskare har koncentrerat sig på visuo-perceptuella svårigheter som en orsak till dyslexi. I sådan forskning har man bl.a. kunnat påvisa att personer med dyslexi ofta har en mindre utvecklad visuell känslighet för rörelse, och att mått på denna förmåga kan predicera läsutveckling hos barn. Man kan förvänta sig ett starkt ökat forskningsintresse under de närmaste åren för visuella faktorers roll i utvecklingen av dyslexi, samt för hur visuella och fonologiska faktorer interagerar under läsinlärningsperioden.

Barn med specifika förståelseproblem har sällan några fonologiska besvär. Däremot är ofta andra aspekter av talspråket – såsom ordförråd och syntax – svagt utvecklade. Ytterligare andra studier har visat att barn med specifika förståelseproblem kan ha brister i vissa s.k. exekutiva funktioner, framförallt rörande verbalt arbetsminne och planeringsförmåga.

Ofta associerade problem

Det finns en rad andra svårigheter som tenderar att vara associerade med läs- och skrivsvårigheter, bl.a.:

• Matematiksvårigheter - både aritmetik och matematisk problemlösning.
• ADHD – i synnerhet tycks uppmärksamhetssvårigheter påverka ordavkodning och förståelse negativt.
• Dåligt självförtroende och andra emotionella problem.