Förvirring kring empati

[Publicerat 23 januari, 2018 av Nouchine Hadjikhani]

Man kan ofta läsa om hur autism är en empatistörning. Men detta är ett problem, eftersom empati kan betyda så många olika saker, och vi vilseleds att använda ett ord för att täcka in väldigt många olika koncept. Ordet empati kommer från tyskans ’Einfühlung’, alltså att känna in. Men vad betyder det egentligen?

Det finns i själva verket två huvudsakliga typer av empati, som vi kan kalla kognitiv respektive affektiv empati.

Kognitiv empati är förmågan vi har att sätta oss in i någon annans perspektiv, att ”vara i någon annans kläder”. Detta är ganska komplicerat för oss att göra, då det kräver att vi nedprioriterar vårt eget perspektiv och vår egen kunskap för att istället kunna se världen från ett annat perspektiv. Vissa kallar även detta för Theory of Mind (vilket på svenska bäst liknas med ’inlevelseförmåga’ eller det besläktade begreppet ’mentalisering’). Att kunna uttyda andra människors mentala tillstånd är viktigt för att kunna förstå och förutspå deras respektive beteenden. Vi vet vilka områden i hjärnan som spelar störst roll för kognitiv empati (mediala prefrontalkortex, den högra temporoparietala knutpunkten och övre temporalfåran). Individer med autism har problem med kognitiv empati, och har ibland mycket svårt att se saker från någon annans perspektiv.

Affektiv empati är det som gör att man kan dela känslorna hos personen man interagerar med eller observerar. Det är processen som får en att rygga tillbaka av smärta när man hör om någon som fått sina fingrar knäckta i en dörröppning eller när man ser någon få en spruta i armen. Hjärnavbildningsstudier har visat att alla områden som aktiveras när man upplever smärta (även känt som smärtmatrix) även aktiveras i viss utsträckning när man observerar eller tänker på dessa smärtsamma händelser. Denna förmåga att ”medlida” är inte påverkad hos individer med autism, som är lika känsliga som oss andra för perceptionen av att människor uttrycker smärta. De kan rentav vara ännu känsligare för detta än andra är, då det är svårt för dem att distansera sig själva, och inte känna sig överväldigade av att bevittna smärta – och enda skälet till att de inte uppvisar det omhändertagande, tröstande beteende som man skulle kunna vänta sig, är att de upplever personligt obehag och måste distansera sig för att inte känna sig överväldigade.

Så länge vi använder ett enda ord för att uttrycka två mycket olika företeelser kommer vi att ha svårt att förstå och kommunicera med varandra. Vi kommer att förvirras av när vi läser så motsägelsefulla saker som att ”empati är något dåligt som slår ut vår förmåga att tänka rationellt” (Paul Bloom) och att det samtidigt finns ett program som förbättrar vår empati i 5, 6 eller 7 steg. Det är extremt viktigt att vi har tydligt uttryckta koncept om vi vill sluta sprida förvirring, liksom att undvika att bara använda en term för att prata om helt olika företeelser. Vi måste se att autism inte är en empatisk funktionsnedsättning, men snarare ett tillstånd med minskad kognitiv empati men ökad affektiv empati, vilket kan leda till mycket stressfyllda situationer i vardagen.

Förresten publicerades nyligen en ny artikel (Stockdale et al., SCAN 2017) som visade att personer som ofta spelar våldsamma TV-spel har minskad affektiv empati jämfört med personer som inte spelar sådana spel ofta. Något som kanske är värt att oroa sig över…

[Detta är en blogg. Syftet med bloggen är att informera och väcka tankar om angelägna ämnen. Åsikterna är skribentens och inte nödvändigtvis Gillbergcentrums.]