Om personcentrerad vård

Personcentrerad vård är ett partnerskap mellan patienter/närstående och professionella inom hälso- och sjukvården. Utgångspunkten är att lyssna på patientens berättelser vilka tillsammans med övriga undersökningar bildar underlaget för en hälsoplan.

Varför personcentrerad vård?

Vi står inför ett globalt scenario av ökande kostnader inom hälso- och sjukvården. Bland annat beror detta på att vi lever längre, men då ofta med en eller flera långvariga sjukdomstillstånd som följd. Hälso- och sjukvården behandlar idag mycket effektivt en rad olika enskilda sjukdomstillstånd, men helhetsbilden av patienten och hens perspektiv, erfarenheter, kunskap och medverkan fattas. Med personcentrerad vård kan samhällets resurser användas mer effektivt, eftersom det visat sig att vårdtidens längd på sjukhus blir kortare, patienter känner sig tryggare och medicinska komplikationer minskar.

Vad är personcentrerad vård?

Personcentrering är en etik som vägleder i praktiska handlingar som medmänniska och yrkesperson. Personcentrerad vård innebär ett partnerskap mellan patienter/närstående och professionella inom vård, omsorg och rehabilitering. Baserat på noggrant lyssnande på patientens berättelse (ofta tillsammans med närstående) och övriga undersökningar skrivs en gemensam hälsoplan, som innehåller mål och strategier för genomförande och kort- och långsiktig uppföljning.

Många professionella inom hälso- och sjukvård hävdar att de redan arbetar personcentrerat. Men att konsekvent i alla situationer och varje dag arbeta i enlighet med denna etik är svårt och kräver medvetenhet om varje enskild handling, goda rutiner och arbetssätt och att den övergripande organisationen är anpassad för detta. Detta kräver en medveten satsning och lärande, och sträcker sig vida bortom ett värdegrundsdokument.

Patienten är en medmänniska med förmågor och behov. De egenskaper och förmågor som utmärker en person kan uppmärksammas eller negligeras, förstärkas eller förminskas av andra människor. Det förutsätter ett ömsesidigt förtroende mellan patient och hälso- och sjukvårdspersonal, och en medvetenhet om att relationen är asymmetrisk. Den professionella kunskapen innebär mer makt och därmed mer ansvar, vilket ska balanseras mot patientens rätt till autonomi och integritet.

Patient eller person?

En person har tagit sitt eget blodtryck hemma och rapporterar in det i en mobilapp. — Foto: Catharina Fyrberg

När vi talar om personcentrerad vård finns det ingen motsättning till ordet patient. Vi är alla patienter vid olika perioder i livet och många av oss är det ofta. Men även i de situationerna är vi först och främst en person och medmänniska. Ibland vill vi ha en tydlig patientroll och fokusera på sjukdomen, behandlingen, vården, rehabiliteringen och så vidare, men inte ens då slutar vi vara personer. Ibland dominerar vår roll som förälder eller yrkesrollen, och då blir patientrollen mer nedtonad eller kanske inte alls finns med. Däremot är man alltid en person som har förmågor (och behov), och som vet att man är en människa och vill ta ansvar för sitt liv. Detta är anledningen till att vi säger personcentrerad vård.

Tre nyckelbegrepp: partnerskap, patientberättelse och dokumentation

Patient samtalar med två olika vårdprofesionella. — Foto: Catharina Fyrberg

Partnerskap - två experter möts

Den mest centrala delen i personcentrerad vård är partnerskapet. Det handlar om en ömsesidig respekt för varandras kunskap; å ena sidan patientens och närståendes kunskap om hur det är att leva med sjukdomen, å andra sidan hälsoprofessionellas kunskap om vård, behandling eller rehabilitering vid det specifika tillståndet, en mer generell kunskap.

Personcentrerad vård innebär att se en människa som har en diagnos, en människa med tankar, känslor, erfarenheter och kunskaper, traditioner och värderingar.

Samhällen och människor förändras och idag ser vi det som en mänsklig rättighet att få bestämma över vårt liv och vår kropp. Personcentrerad vård innebär att man tillskriver patienten både rättigheter och ansvar när det gäller den egna vården.

Konsekvensen av detta blir att hälso- och sjukvården måste se den hjälpsökande personen som en aktiv partner, med den nödvändiga kunskap och kompetens som krävs för att kunna utforma en vård som är ändamålsenlig för patienten som person. Det innebär inte att personen blir ”kund” och att vården ska leverera efter dennes önskemål – partnerskapet innebär ett gemensamt ansvar, och vården måste anpassas efter båda parters mål, expertis, och resurser.

Inom hälso- och vårdverksamhet är mötet mellan patienten och professionelle fundamentalt för att forma partnerskapet eftersom det alltid utgår från patientens berättelse. Ofta kännetecknas vården av korta möten. Ett stort ansvar ligger då på vårdpersonalen att ändå kunna se och möta hela personen och inte bara sjukdomen.

Att skapa ett förtroende som innebär att patienter eller närstående vågar lita på personalens professionalism och omtanke kräver en hög grad av skicklighet och kan ta tid. Men om det lyckas och en överenskommelse/samsyn mellan personal och patient/närstående etableras om vad som ska ske och på vilket sätt, finns förutsättningar för ett personcentrerat arbetssätt.

Partnerskap i juridisk mening innebär att två personer genom avtal förbinder sig att genomföra vissa åtaganden. Avtalet befästs i ett kontrakt. Inom personcentrerad vård kan kontraktet översättas till personlig hälsoplan, ett gemensamt dokument som ger stöd för hur vården skall genomföras och säkerställas.

Forskning om personcentrerad vård visar att den mertid som tas för att lyssna och komma överens om en hälsoplan betalar sig mångfalt i form av kortare vårdtid och högre tillfredsställelse för patienten.

Patientberättelse - att lyssna på patienten

Att lyssna på patientens berättelser om sitt tillstånd och övriga undersökningar är förutsättningen för personcentrerad vård. Vård, rehabilitering eller omsorg planeras gemensamt med hälsoprofessionella, och en överenskommelse skrivs ner i form av en hälsoplan som innehåller mål och strategier för genomförande och kort- och långsiktig uppföljning. Detta sker ofta tillsammans med närstående.

Ett personcentrerat arbetssätt innebär att en blir medveten om varje persons vilja, motiv och resurser genom att verkligen lyssna på patienters och närståendes berättelser: ”Det här är jag och detta vill jag berätta om mig, vad jag vill, och kan eller inte kan och behöver.”

En vanlig kommentar från personal är: ”Jag lyssnar väl alltid på patienterna.” Men det är stor skillnad på att höra och att lyssna. Personal hör säkert ofta att patienter och närstående säger något eller påkallar uppmärksamhet – men att sedan stanna upp och lyssna kräver mer och är svårare. Det professionella lyssnandet är avancerat och det kan ta tid att skapa en förtroendefull relation. Om man inte har tid i den omedelbara situationen måste man som personal ändå svara och till exempel förklara att man kommer tillbaka vid en viss tidpunkt då mer tid finns för samtal.

Fokus i berättelsens innehåll är alltså patientens upplevelse och tolkning av sitt tillstånd, hur symtomen påverkar det dagliga livet och vilka möjligheter (resurser) patienten har i sin livssituation. Berättelserna (ofta flera) ger underlag för den gemensamma hälsoplaneringen, och kan i sig vara läkande och öka möjligheten att finna lindring av symtom. Att få hjälp med att lyfta fram sina förmågor och se dessa som personliga resurser kan ytterligare bidra till läkningsprocessen. Att tvärtom bli ignorerad eller förminskad kan bidra till det motsatta.

Dokumentation - en skriven hälsoplan

Den tredje komponenten i personcentrerad vård är dokumentation av berättelsen och hälsoplanen i patientens journal. Denna dokumentation ska vara levande, alltså ständigt ses över, samt vara tillgänglig för patienten och följa patienten genom vårdkedjan.

Patientberättelsen och hälsoplanen ska dokumenteras noggrant i patientjournalen när personal och patient/närstående nått en överenskommelse för den närmaste tiden (minuter, timmar eller dagar). Ett av huvudsyftena med detta är att patient/närstående inte ska behöva upprepa det som tidigare berättats vid varje kommande kontakt med personal. Ett annat att denna information ska finns samlad och vara enkelt åtkomlig för alla parter.

Hälsoplanen ska innehålla patientens mål och kort- och långsiktig uppföljning av dessa. Planen är patientens och kan till exempel ha följande fyra rubriker: 1. Du skulle vilja kunna göra/känna…( mål/delmål), 2. För att ta dig dit ska du…( vad och hur ska du göra, när), 3. Förmågor och egenskaper hos dig som hjälper dig är: (resursformulering), 4. Stöd som du behöver (av vem? När?).

Hälsoplanen är alltså en överenskommelse om mål och aktiviteter för att uppnå en förbättrad hälsa som upprättats mellan professionella och patient. Denna plan är ett levande dokument som regelbundet ska uppdateras av både de professionella och av patienten, främst tillsammans.

Anteckningar som berör vård, rehabilitering och omsorg dokumenteras också i patientjournalen. Patientjournalen är självklart tillgänglig för patienten oavsett vilken vård- rehabilitering- eller omsorgskontext det handlar om.

Idag görs dokumentationen i vården i IT-baserade journalsystem. Det är en professionell utmaning att i dessa journalsystem dokumentera på ett sätt som gör det möjligt att få en helhetsbild av personens hälsotillstånd, som inkluderar berättelsen och hälsoplanen. Vi på GPCC och många andra arbetar för att möjliggöra detta.