Bild
En polyp av ögonkorallen släpper ut ägg i vattnet som fångas upp i en pipett.
Ögonkorallen släpper ut ägg i vattnet och forskaren fångar upp dem med en pipett. På samma vis samlas spermier in från korallens hanpolyper. Ägg och spermier blandas sedan under kontrollerade former för att kunna studera själva befruktningen.
Foto: Maru Bernal
Länkstig

Forskare från hela världen samlas när korallerna leker

Publicerad

Ögonkorallen leker just nu i akvarierna på Tjärnö marina laboratorium. Kunskap om korallernas fortplantning är ett första viktigt steg i arbetet med att skydda och bevara Sveriges enda korallrev. Därför har forskarna vid Institutionen för marina vetenskaper fått tillfällig förstärkning av korallforskare hitresta från hela världen.

Innanför den bastanta ståldörren råder ständig kyla. Det porlar när saltvatten strömmar genom akvarierna som står uppställda på bord och hyllor. Det är kolmörkt. Allt för att efterlikna en naturlig livsmiljö för de vita korallklumparna som lyser bakom akvarieglaset. Men de senaste veckorna har korallerna fått finna sig i att forskarna ivrigt och ofta gläntat på dörren.

 – Vi är ett helt fantastiskt team som tillsammans fokuserar på lekperioden ­– tretton forskare och studenter från bland annat Chile, Mexiko, USA och Belgien har samlats här på Tjärnölaboratoriet. Vi har fått mängder med intressanta data och mina studenter har fått jättebra träning inför sina fortsatta studier, säger Rhian Waller, en av forskarna i gruppen "Deep Sea and Coral" vid Institutionen för marina vetenskaper.

En grupp forskare vid stranden.
Det är svårt att få djuphavskoraller att fortplanta sig i akvarier. På Tjärnölaboratoriet har man lyckats med ögonkorallen, vilket lockar forskare från hela världen till stationen under lekperioden.
Foto: Susanne Liljenström

Unik kurva visar revets livskraft

Rhian Waller forskar om koraller och svampdjur i djuphav runt hela världen. Men nu handlar det om ögonkorallen Lophelia pertusa som bygger rev i mörka och kalla hav, ibland ända ner på flera tusen meters djup. I Sverige finns arten bara i norra Bohuslän, bland annat i Kosterhavets nationalpark en kort båttur från Tjärnölaboratoriet. Stationen har därför blivit något av ett centrum för forskning om ögonkorall.

Rhian Waller berättar att forskarna koncentrerar sig på två uppgifter: Att studera ägg och spermier och olika frågor kring själva befruktningsögonblicket, och att sedan följa de befruktade äggens fortsatta utveckling till små korallarver och deras olika beteenden.

Själv är Rhian Waller särskilt intresserad av att ta fram en så kallad fertiliseringskurva. Kurvan visar den optimala koncentrationen spermier för en lyckad befruktning – och har aldrig gjorts tidigare för någon djuphavskorall!

Bild
En person lyser med ficklampa i ett akviarum med korallklumpar.
Rhian Waller inspekterar akvarierna med ögonkoraller för att se om någon polyp är på gång att släppa spermier eller ägg.
Foto: Susanne Liljenström

– En sådan kurva är värdefull av flera skäl, till exempel för att förstå hur livskraftigt ett korallrev är. Med kunskap om hur mycket spermier som behövs kan vi se om hannar och honor finns tillräckligt nära varandra, eller om avståndet är så stort att spermierna riskerar att spädas ut innan de når fram till äggen som honorna släpper ut.

Gäller att vara beredd – dygnet runt

En fertiliseringskurva är dock inget man ritar upp i en handvändning. Det praktiska arbetet består i att blanda ägg och spermier i olika proportioner, för att sedan undersöka hur stor andel av äggen som blir befruktade och utvecklas till embryon.

Det första steget är det svåraste – att samla in spermier och ägg från koraller som leker. Då gäller det att stå beredd med pipetten för att suga upp det som släpps ut. Forskarna har därför ett schema där man turas om att titta till akvarierna, tidvis en gång i timmen dygnet runt.

– När vi ser att en polyp börjar bli redo kollar vi dem var femtonde minut! Och när spermier eller ägg börjar släppas ut i vattnet går larmet och alla kommer ilande för att hjälpas åt med att ta hand om allt. Det kan hända när som helst, mitt i natten eller under lunchen.

Djuphavet är ett svårforskat område som kräver stora fartyg och avancerad utrustning. Det kan förklara att så lite är känt om biologin hos ögonkorallen och andra djuphavsarter. Därför ägnar sig forskarna fortfarande åt väldigt grundläggande frågor, som är korallerna en- eller tvåkönade? Har de inre eller yttre befruktning? Fortplantar de sig en eller flera gånger om året? Skillnaden är enorm jämfört med vad vi vet om tropiska koraller, enligt Rhian Waller.

Bild
En forskare sätter fast glasflaskor i en ställning.
Tove Rundberg undersöker hur korallarvernas simbeteende påverkas av sediment som grumlats upp från bottnen, till exempel vid trålfiske. I de små glasflaskorna finns korallarver och vatten med olika mycket sediment.
Foto: Susanne Liljenström

Viktiga för djuphavens ekosystem

Rhian Waller arbetar även med kallvattenkoraller i haven utanför Chile och i Alaska. Där har de första försöken med att få korallerna att leka inomhus i akvarier precis påbörjats.

– Här på Tjärnölaboratoriet har forskningen kommit ovanligt långt; vi vet att vi kan få fram larver från ögonkorallen, och vi kan göra olika experimentella studier på dem. Till exempel undersöker vi effekter på larverna från klimatförändringar och annan mänsklig påverkan.

Rhian Wallers eget intresse för djuphavskoraller är sprunget ur en fascination över hur vackra och viktiga de är. Hon förklarar att ögonkorallen och andra revbildande arter har stor betydelse för djuphavens ekosystem. I en omgivning som till stora delar utgörs av tomma lerslätter skapar reven en tredimensionell livsmiljö med hålrum och skrymslen där fiskar, kräftdjur och tusentals andra havsdjur kan leva.

Bild
En liten trollhummer gömmer sig i revet av ögonkorall.
Koralltrollhummern är en mycket ovanlig art i svenska vatten. Den är en av tusentals arter som lever i ögonkorallens rev.
Foto: Lara Beckmann

– Om vi vill bevara biologisk mångfald i djuphaven är det nödvändigt att skydda de revbildande arterna. Men för att kunna göra det behöver vi förstå hur de fungerar. Att få dem att överleva i akvarier, och sedan leka och fortplanta sig där, är ett första viktigt steg.

Text: Susanne Liljenström