Krigshotat kulturarv: Sofiakatedralens inskriptioner säkrade digitalt

De tusen år gamla inskriptionerna i Sofiakatedralen, ett UNESCO-världsarv, utgör en ovärderlig källa för forskning om medeltida språk, kultur och samhällsliv. 8000 inskrifter på en lång rad språk: latin, kyrkslaviska, grekiska, arabiska, hebreiska samt, förstås, på ryska och ukrainska. De handlar om allt från böner till reseberättelser och avtal kring landegendomar. Ett ovärderligt kulturarv som hotas av Rysslands krig mot Ukraina.

Bild

Nu har ett forskningsprojekt vid Göteborgs universitet skapat en digital forskningsresurs som tillgängliggör inskrifterna på ukrainska och engelska.

– Forskare inom epigrafi, den gren inom arkeologin som tolkar bevarade inskrifter, har tidigare behövt specialprogramvara och en jättekraftig dator för att hantera den här typen av data, men nu går det att forska på materialet via en vanlig webbläsare, säger Jonathan Westin, docent i kulturvård och ställföreträdande föreståndare för Göteborgs Forskningsinfrastruktur för Digital Humaniora, GRIDH.

– Vi har sammanfört olika öppna tekniker i ett och samma gränssnitt. Det har inte gått att se helheten tidigare men nu uppenbaras alla teman som tas upp i inskrifterna och de blir för första gången sökbara.

Forskningsresursen kommer att presenteras på Världskulturmuseet i Göteborg den 9 december, med representanter även från Ukraina som deltar digitalt.

– Vi tror att den kan öppna för nya tvärvetenskapliga forskningssamarbeten. Vem som ristade, på vilket språk och var i rummet kan ge ledtrådar om kyrkans sociala, symboliska och praktiska bruk, säger Gunnar Almevik, professor i kulturvård och projektledare.

Vädjan från Ukraina

Projektet startade med att Nationalmuseum i Ukraina hörde av sig till Riksantikvarieämbetet i Sverige med en vädjan om hjälp att bevara det hotade kulturarvet. Frågan gick vidare till Jonathan Westin och Gunnar Almevik, professor i kulturvård, på Göteborgs universitet. De har tidigare bland annat arbetat med att samla in data, dokumentera och bygga 3D-modeller av lämningarna efter Otto Nordenskjölds expedition i Antarktis.

De tvekade aldrig, trots att det innebar att även vara på plats i krigsdrabbade Ukraina för insamlandet av data och för att lära upp lokal expertis.

– Under den första resan till Ukraina prövade vi många olika tekniker. Kvalitet var självklart en viktig aspekt, men också tidsåtgången. Eftersom det handlar om så stora ytor som ska dokumenteras med extremt hög upplösning – att fånga spåret av en nålspets – så är tid en viktig aspekt, säger Gunnar Almevik.

– Den grupp i Ukraina som arbetar kontinuerligt består av en arkeolog, en konservator och två arkitekter. Under hand har vi tillsammans förbättrat arbetsflöden och kompletterat utrustning för att producera både bättre kvalitet och snabbare.

Tre olika tekniker

Arbetet med att samla in och dokumentera inskrifterna har pågått sedan januari 2024 och de har använt tre olika tekniker:

• Laserskanning, för att kunna få med hela monumentet och få en känsla för rummet genom 3D-modeller. Men den metoden är inte bra nog för att kunna fånga inskrifterna.
• Med hjälp av fotogrammetri, mätningar av tredimensionella positioner, kan de visa hela väggpartiet och hur de olika inskrifterna förhåller sig till varandra.
• Men för att användaren verkligen ska kunna zooma in på inskrifterna användes RTI (Reflectance Transformation Imaging), för att skapa en slags digital skuggmodell, med hjälp av släpljus och bilder i väldigt hög upplösning.

– Problemet med traditionell dokumentation av inskrifter är att de inte går att se tydligt med vanliga fotografier. Det krävs ett släpljus och väldigt hög upplösning. Vi har tagit tusentals högupplösta bilder per kvadratmeter och det handlar om totalt 3 000 kvadratmeter väggyta med inskrifter, säger Jonathan Westin.

25 procent klart

Att arbeta trots att det pågår ett fullskaligt krig i Ukraina har inneburit att flera metoder de från början hade tänkt sig att använda fick förkastas.

– När man arbetar med teknik i ett krigsdrabbat land så behöver den vara billig nog att kunna lämna kvar eller bli av med. Vi var heller inte beredda på hur trötta vi skulle vara. Flyglarmen ljöd både dag- och nattetid och det var svårt att få ordentlig sömn. Men det känns väldigt bra att kunna bidra på ett sätt som inte är militärt och medverka till att rädda ett hotat kulturarv. För demokratiseringen av tekniken har det också varit viktigt att bygga en expertis på plats och att utveckla mjukvara, säger Jonathan Westin.

Hittills är cirka 25 procent av ytorna med inskrifter färdigdokumenterade. Men undan för undan kommer materialet att fyllas på – så länge katedralen klarar sig undan direkta angrepp – tack vare att en arbetsgrupp från Sofiakatedralen utbildats för att fortsätta dokumentationsarbetet.

– Sofiakatedralen är ett kulturarv för både Ryssland och Ukraina, men med mycket olika tolkningar av historien. Man skulle kunna tro att Ryssland ville värna ett gemensamt kulturarv men hittills har de förstört otroligt mycket. UNESCO för en lista som för dagen anger 468 förstörda kulturmiljöer. Bland dessa Katedralen i Odessa som precis som Sofiakatedralen är ett världsarv, säger Gunnar Almevik.

Stora mängder data

Den insamlade datan kommer att lagras på servrar i både Ukraina och Sverige för att säkerställa tillgängligheten, men lagringen av all data är ett stort problem för forskarna. Extrapolerat från den data som samlats in kan projektet resultera i bortåt 3 Petabyte (PB) – uttryckt i nollor 3 000 000 000 000 000 byte digital information. Detta kräver sitt serverutrymme och bara lagringen datan för kommande forskning skulle med universitetets avgifter kosta drygt 7 miljoner kronor per år.

– I nuläget fyller vi hårddisk efter hårddisk, men jag tänker inte slänga någon data förrän vi är helt säkra på att katedralen står kvar, säger Jonathan Westin.

Bevarandet av inskrifterna i Sofiakatedralen är en viktig lärdom och väckarklocka inför all kommande dokumentation av andra hotade kulturarv.

– Det finns en EU-rekommendation att alla hotade kulturmiljöer ska 3D-digitaliseras till år 2030. Bara i Sverige innebär det att tusentals kulturmiljöer ska dokumenteras. Med det här projektet visar vi hur det arbetet går till. Det är svåra problem vi står inför när allt sedan ska lagras digitalt, säger Jonathan Westin.

– Det finns en risk att digitalisering av kulturarv blir ett självändamål och i slutänden en digital skräphög. Vi måste kunna bedöma relevansen i det som dokumenteras och vilken kvalitet som krävs för olika ändamål, påtalar Gunnar Almevik.

Text: Johanna Hillgren

Läs mer om lanseringen av forskningsinfrastrukturen, på Världskulturmuseet 9 december, klockan 14:00-16:00. Anmälan krävs för deltagande.