Slutproduktion opera: Menotti x2
2024 års slutproduktion från operautbildningen är Menotti x 2, två enaktare av Gian Carlo Menotti: The Old Maid and the Thief, och The Medium. Slutproduktionen är det största sceniska projektet i operautbildningen. Här får studenterna chansen att testa allt de har lärt sig under de gångna tre åren, och att visa upp sig för framtida arbetsgivare. Denna produktion spelas på Andra stället, Triörgatan 1 i Angered Centrum 5, 6, 9, 10, 13, 14 december.
The Old Maid and the Thief
The Medium
Två enaktare av Gian Carlo Menotti
Regi: Mira Bartov
Dirigent: Simon Crawford-Phillips
På scen:
The Old Maid and the Thief:
Julia Nylander: Miss Todd (5, 6, 10, 13 dec)
Sally Sallingbo Jørgensen Miss Todd (9, 14 december)
Jonas Egfors: Bob
Linnea Nordström: Laetitia
Linnea Simon: Miss Pinkerton
The Medium
Sally Lundgren: Baba
Lise Robenhagen Hjørne: Monica
Linnea Nordström: Toby
Linnea Simon: Mrs Gobineau
Jonas Egfors: Mr Gobineau
Sally Sallingbo Jørgensen: Mrs Nolan (5, 6, 10, 13 dec)
Julia Nylander: Mrs Nolan (9, 14 december)
University of Gothenburg Symphony Orchestra:
With students from the Master's Programme in Symphonic Orchestral Performance and the Bachelor's Programme in Classical Music
Violin 1
Maria Fernández (konsertmästare)
Emma Dahl
Emils Helde
Petra Sušić
Joachim De Busschere
George Sand
Violin 2
Emilia Sohlberg
Pedro Santos
Miguel Simoes Dos
Dace Buksa
Adrian Littwold
Friederike Wendt
Tatu Järvilehto
Viola
Daniel Trajkovic
Lauri Suni
Tea de Maria
Liv Bergström
Lina Cavanna
Cello
Hanna Welander Yumin Cho
Axel Vilborg János Madaras
Bas
Erik Sundberg Petra
Johansson
Flöjt
Sonja Puolamäki
Laura Aubrecht
Oboe
Styliani Anthanasiou
Sara Caddia
Klarinett
Lucio Spera
Gilian Peeters
Fagott
Francesco Storari
Horn
Erik von Wachenfelt
Agnieszka Kunze
Timon Norbeck
Trumpets
Ignas Poevicius
Ingebjørg Kaalaas
Jonathan Wasserman
Frida Lygner
Trombon
Siria Maria Pitzianti
Pepijn Bessemans Giovanni
Martinelli
Slagverk
Herman Haug Brynjulvsrud
Lydia Johansson
Simon Arriola Segura
Oskar Väpnare
Piano/Celesta
Signe Olofsson
Sanna Poranen
Madoka Kudo
Bakom scen:
Kostymdesign: Ina Nyholm
Kostymateljé: Ina Nyholm, Jenny Beckman, Lilly Häggbom
Mask- och perukdesign: Agnes Duvander
Scenografi: Ger Olde Monnikhof
Scenografiverkstad: Mikael Eriksson
Ljusdesign: Johan Hebbe
Musikalisk instudering: Maria Ingemarsson Berg
Orkesterproducent: David Glänneskog
Scenkonstproducent: Hanne Wirde
Kommunikation: Markus Görsch och Tobias Egle
Fotograf: Johan Wingborg
Programansvarig operautbildningen: Monica Danielson
Enhetschef scenområdet: Catharina Bergil
Enhetschef klassisk musik: Daniel Stighäll
Regissörens förord: Under ytan
Menotti är en mästare på Mysterier. Han är inte rädd för mörkret i människan, tvärtom gräver han djupt in i den mänskliga naturen.
Men han lämnar många frågor obesvarade, och det ska jag också försöka göra, eftersom jag utgår ifrån att han ville att publiken skulle få forma sin egen uppfattning om vad som faktiskt utspelar sig i hans verk, både under och ovan ytan.
Trots att de här två enaktarna är diametralt olika, har vi funnit, eller kanske snarare spunnit, en tunn, rosa tråd mellan dom. Och det är den sköra tråd som faktiskt gör oss till människor. Och det menar jag i dubbel bemärkelse. Vårt behov av en röd tråd är djupt mänskligt, och den röda tråden i det här fallet är också just det djupt mänskliga. Låt oss våga oss på en syllogism, en slutledning:
1. Att vara människa innebär att vara dödlig
2. Att vara dödlig innebär att ha behov
3. Att förneka sina behov är att förneka sin mänsklighet
Med The Old Maid and the Thief utforskar vi människans behov av gemenskap i ett strukturerat samhälle. Vad kostar det att tillhöra? Vad är priset för att stå utanför? Vilka är våra sociala överenskommelser, och vad ska de skydda oss ifrån? Det vilda och otämjda? Det okända? Eller kanske rentav oss själva? Den största rädsla de flesta av oss ger uttryck för, är ensamhet, att bli utesluten ur gemenskapen och hamna utanför. För att undvika det kan vi ibland hellre ge upp vår integritet och våra värderingar, ljuga för andra och oss själva, överge våra övertygelser och svika oss själva. Vi har alla gjort det någon gång. Vi vet hur det känns. Det börjar redan på dagis.
I The Medium har vi att göra med det Övernaturliga, och då passar vi på att fråga oss vad det onaturliga och naturliga egentligen är. Menottis frågor förblir efter nästan 100 år obesvarade. Vi vet fortfarande inte vad som händer när vi dör. Det kan inte ens AI hjälpa oss att förstå i och med sin egen odödlighet. På nyheterna talade man häromdagen om den posthumana eran med alla dess risker och konsekvenser. Men när man talar med nästan vem som helst om AI, så inser man ganska snart att det inte är den artificiella intelligensen som de flesta är rädda för, utan snarare den som står bakom dess programmering, dvs människan, med alla hennes fel och brister. Samma människa som skapar både konst och katastrofer. Samma människa som dör och dödar.
För att återgå till syllogismen: Vilka är då dessa behov som ytterst gör oss mänskliga och hur tillgodoser vi dom? Gränsen mellan behov och begär är hårfin, och begär kan lätt övergå till beroende och sluta i besatthet…
Mira Bartov, regissör