Sex frågor till Anna Nordkvist och Jonathan Lidé
Hur är det att studera på teaterlärarprogrammet? Vad ingår egentligen i teaterämnet, och vad gör läraryrket till världens viktigaste jobb? Anna Nordkvist och Jonathan Lidé berättar om sin tid som studenter på teaterlärarprogrammet vid Högskolan för scen och musik.
Skulle ni rekommendera utbildningen och i så fall till vem?
Anna: Ja det skulle jag. Det är främst en lärarutbildning, man fördjupar sig i ett ämne för att förmedla det vidare till andra. Det är ett underbart sätt att upptäcka ämnet på. Man lär sig extremt mycket.
Jonathan: Jag tror att utbildningen kan passa alla som tycker om teater. Jag var inte så intresserad av att bli lärare när jag sökte, men jag gav det en chans. I början var det många föreläsningar på Pedagogen där jag liksom började fatta det häftiga med att vara lärare. Jag minns att jag tänkte "shit, ska jag bli en sådan!". En föreläsare sa att när du går i pension, tänk på vilken lång tid det är tills din sista klass går i pension. Man lämnar efter sig ett arv liksom.
Anna: Första dagen sa de "välkomna till världens viktigaste yrke". Man bara... ja..? Men det är ju så, det finns ingen i vårt samhälle idag som inte fått kunskap från en lärare. Det passar så himla bra till ämnet teater. Det ger en så bra förståelse till grupper, hur man uttrycker sig...
Jonathan: Ja, och i teater finns det alltid många sätt att göra saker på, inte bara rätt och fel.
Ni går båda ettämnesvarianten, det vill säga ni utbildar er till lärare i teater och inga andra ämnen. Varför?
Anna: Om man ska vara lärare i ett ämne som består av många olika ämnen så behöver man all fördjupning man kan få. Mask, scenografi, ljus och ljud... scenisk gestaltning, dramaturgi... 120 poäng är inte så mycket fördelat på allt som ingår.
Jonathan: Kostym och regi också. Jag känner efter fem år att det finns massor kvar att lära sig. Jag vill gärna vidareutbilda mig.
Anna: Jag tror det krävs om man har en ambition att vara en bra lärare, att söka nya synsätt. Ämnet förändras hela tiden, de är ett utforskande.
Jonathan: Undervisningsämnet är ganska nytt och håller på att formas. Man blir aldrig klar, på gott och ont.
Vad gjorde ni innan och hur gick det till att ni bestämde er för att plugga till teaterlärare här på Högskolan för scen och musik?
Jonathan: Utbildningen finns bara här i Göteborg. Jag hade länge funderat på hur jag skulle kunna arbeta med teater och tänkte ett tag att jag ville bli skådespelare. Men jag märkte att jag inte riktigt tycker om den yrkeskulturen, på en professionell nivå ingår att man ska marknadsföra sig själv och att man liksom behöver vassa armbågar. Det viktiga är inte att just jag står på scen. Jag gillar att vara i ett magiskt rum, vilket jag tycker teatern är. Någon tipsade mig om den här utbildningen och jag tyckte den lät perfekt. Teater varje dag men det handlar inte om min prestation på scen utan om hur väl jag kan förmedla till någon annan. Det är för elevernas skull, det känns mycket mer lustfyllt. Det är så kul att jobba med ungdomar. De håller på och försöker hitta på sig själva, och det är kul att stötta dem i det.
Anna: Jag upptäckte att teater var skitkul när jag gick på gymnasiet. Jag sökte till folkhögskola, tyckte det var svinkul att göra kostym och har hela tiden försökt hålla på med de andra sakerna vid sidan av att stå på scen. Jag vill jobba med alltihop: ljus, ljud, scenografi... Och till slut hittade jag den här utbildningen, där jag får fördjupa mig i hela paketet. Jag gillar när man samarbetar och tar fram ett koncept, och det är så man jobbar som teaterlärare, man hjälper folk att hitta sitt sätt att uttrycka sig.
Läraryrket, det pedagogiska arbetet, hur ser ni på det?
Anna: Båda mina föräldrar är lärare och jag har alltid sagt att det ska jag inte bli! Som alla lärarbarn säger. Så de pedagogiska och didaktiska tankesätten har alltid funnits i mitt medvetande. Och det är sjukt intressant, hur går det egentligen till när man lär sig? Varför tar man in vissa saker och inte andra? Var i kroppen lär man sig? Att få kombinera de här frågorna med ett ämne man tycker är intressant. Och just teaterämnet är inte så utforskat, det finns mycket kvar att utforska. Du får möjlighet att utforska det här varje dag.
Jonathan: Jag har haft en helt annan ingång. För mig har det där kommit först senare, med utbildningen. Jag hade ingen tanke om pedagogik men har verkligen fått en känsla under utbildningen av hur fint det är med pedagogik. Hur gör jag för att nå fram till alla i det här klassrummet? Ordet "lärare" har liksom blivit viktigare än ordet "teater" för mig.
Vad har varit mest givande eller kul under studierna?
Anna: Alla våra lärare har olika kompetenser och allt är viktigt på olika sätt. För mig har nog kurserna i ljud och ljus och fysisk teater varit allra mest givande.
Jonathan: När vi varit ute på praktik har vi sett att kostym, ljud och ljus är kompetenser som ofta saknas ute på skolorna. Så där kan vi höja kvalitén när vi väl kommer ut och jobbar. Hur man jobbar med rummet. Det är intressant att lyfta alla de delarna. De flesta som kommer att jobba med teater kommer finnas i frigrupper och då är det verkligen viktigt att kunna lite av allt.
Det är en lång utbildning. Blir det en tight gemenskap i klassen?
Anna: Det blir det. Vare sig man vill eller inte kommer man ganska nära varandra.
Jonathan: Ja, verkligen. Teater är så personligt. Det märker man ute på praktiken också, att många av teaterklasserna tar hand om varandra och verkligen är en grupp där ingen är utanför. Det kan bli kaos och konflikter också.