Insatser till hemlösa varierar beroende på var i landet de bor
Boendeinsatser för människor i hemlöshet har fördubblats de senaste femton åren. Men hjälpen ser olika ut från kommun till kommun. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet.
Antalet bostadslösa i Sverige ökade markant mellan åren 2005 och 2011, från cirka 17 000 till 34 000 personer. Det framgår i forskaren Matti Wirehags studie från 2019. En ökning som också syns i socialtjänstens insatser för hemlöshet.
– Socialtjänsten i landets kommuner har fördubblat sina boendeinsatser de senaste femton åren. De har blivit en av Sveriges största hyresvärdar. Det finns inga gemensamma direktiv idag för hur arbetet ska se ut eller gå till, säger forskaren Matti Wirehag som nu presenterar sin senaste forskning i en avhandling om hemlöshet.
Matti Wirehag har med hjälp av data från bland annat Socialstyrelsen och Boverket kartlagt hur landets 290 kommuner hanterade hemlöshet under åren 2011–2019. Resultatet visar nu att bostadsinsatserna skiljer sig åt.
– Kommunerna organiserar sina insatser för människor i hemlöshet utifrån egna förutsättningar. Det innebär att arbetet kan se väldigt olika ut. Viktiga villkor skiljer sig åt mellan kommunerna, säger Matti Wirehag.
Ett exempel är uppsägningstiden som kan variera en hel del mellan olika kommuner. Av de andrahandskontrakt som socialtjänsten erbjuder för boenden kan det i vissa kommuner handla om en uppsägningstid på 24 timmar, medan det i andra kommuner rör det sig om en månad eller längre.
Men att kommunerna agerar olika är inte det enda som avhandlingen tar upp som ett problem. En annan slutsats är att socialtjänstens uppdrag att ordna med boende inte riktar sig till alla människor som lever i hemlöshet.
– Nu är det främst människor med missbruk, psykisk ohälsa och omfattande skulder som får hjälp. Papperslösa och andra grupper som lever i likande situationer av hemlöshet hamnar utanför, utan att det finns någon annan del av välfärdssystemet som möter upp dem, säger Matti Wirehag.
En ny nationell strategi för arbetet med hemlösa beslutades under föregående år av regeringen. Matti Wirehag tycker att det är ett steg åt rätt håll. I och med den hoppas han på större satsningar när det gäller att samla in mer detaljerade data från kommunerna om boendeinsatser för att se vem som får hjälp, hur länge och på vilket sätt.
– Jag tror även det behövs en bredare politisk diskussion kring vilka andra lösningar och aktörer, utöver socialtjänsten, som kan ta ett ansvar för att hjälpa människor som lever i fattigdom till bra boenden. Att vara fattig ska inte innebära att man erbjuds otrygga boenden med otydliga villkor. Det accepterar vi inte för exempelvis sjukvård eller skolgång, så det bör ju vara något vi aktivt arbetar med även kring boendefrågan, säger Matti Wirehag.
Kontakt: Matti Wirehag, forskare i socialt arbete, telefon: 073–642 3725, e-post: matti.wirehag@socwork.gu.se
Digital publicering av avhandlingen: Hantering av hemlöshet. En kartläggning och analys av organiseringen av lokala hemlöshetssystem i Sveriges kommuner.
TEXT AV:
Louise Älgne, kommunikatör Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet.
Telefon: 0766-18 64 49
E-post: louise.algne@gu.se
Avhandlingen studerar hur Sveriges kommuner organiserar sitt arbete med boendeinsatser för människor i hemlöshet. Kommunernas socialtjänst hanterar ungefär 1,5 procent av landets hyreslägenheter. Avhandlingen använder sig av flertalet olika metoder, bland annat enkätstudie som studerar papperslösas livsvillkor, telefonintervjuer med personer som arbetar med boendeinsatser inom socialtjänsten samt data från, SCB, Socialstyrelsen och Boverket.
Enligt Socialstyrelsen finns det idag 33 250 bostadslösa personer i Sverige. Närmare 30 000 personer bor med socialtjänsten som hyresvärd, med villkor och upplägg som ser olika ut från kommun till kommun. Avhandlingen skiljer på dold och synlig hemlöshet. Det är bara den synliga hemlösheten som syns i Socialstyrelsens statistik av antalet människor i hemlöshet, och de som får ta del av socialtjänstens insatser. Storleken för de som lever i dold hemlöshet, utanför statistiken, är svår att veta enligt avhandlingen, men uppskattningen är att mörkertalet är stort.
