Tidningsarkeologi ger inblick i de göteborgska förstädernas historia
Det saknas tillräckligt med framtagen arkeologisk information för att kunna göra djupare och bredare historiska analyser av Göteborgs förstäder. Genom att i stället gräva ut digitaliserade tidningsarkiv går det att nå ny kunskap om bebyggelser, sociala praktiker och om människors liv och erfarenheter. Det visar en avhandling vid Göteborgs universitet, som framför allt fokuserat på Majorna under 1700- och 1800-talet.
När vissa stadsdelar i västvärlden ska beskrivas historiskt fokuseras det ofta på våld, kriminalitet, elände och alkohol. Det riskerar att dölja och marginalisera andra erfarenheter och människoliv.
I sin avhandling undersöker Martina Hjertman bland annat bakgrunden till dessa narrativ, ser hur de uppstod runt 1840-talet och sedan varit seglivade över tid. Framför allt när det kommer till den inofficiella förstaden Majorna i Göteborg. Hon menar att flera faktorer har samverkat till att forma en bild av förstäderna, och särskilt Majorna, som omoraliska och oordnade, eller annorlunda från Göteborg.
– Journalistiska genrer som reseskildringar – vilka med olika tekniker framställer de urbana utkanterna som kulturellt avvikande ifrån ett rationellt stadscentrum – tillsammans med internationellt spridda föreställningar om arbetare och sjömän i grupp, föreställningar om hamnmiljöer, borgerliga ideal och värden, samt specifika händelser som debatten om huruvida Majorna skulle inkorporeras i Göteborg eller ej, har haft en marginaliserande inverkan. Det skapade gränser i det sociala och fysiska rummet, men hade också fostrande effekter på befolkningen, säger Martina Hjertman.
Likaså framträder viktiga föreställningar om rummet, eller platsen. Från 1860-70-talen blir geografin avgörande för uppfattningen om invånarna.
– Det syns en förväntan på att människor från en viss plats ska bete sig på ett särskilt vis.
Kring sekelskiftet 1800-1900, ses även en ny form av uppskattning av det som antas vara annorlunda. Majornas bebyggelse ses antingen som ett pittoreskt och intressant utflyktsmål för stadsborna, eller som stadens framtid genom sin maritima koppling. Det första perspektivet propagerar för bevarande, det andra för förnyelse och modernisering.
Gav röst åt marginaliserade
Avhandlingen har även fokuserat på att identifiera fler röster, från grupper av människor som kanske ofta var mer osynliga i dåtiden samt i historieskrivningen. Individer från lägre sociala skikt har också utnyttjat tidningarna som sin arena för kommunikation, och inte sällan påtalat strukturella orättvisor som orsaken till aktuella samhällsproblem.
– På så vis fungerar de som motröster mot mer dominanta narrativ i både dåtid och nutid, och vi har fått inblickar i deras erfarenheter av stadslivet, säger Hjertman.
Tidningsarkeologin ger även inblick i hur specifika händelser som bränder i förstaden fick till effekt att stadslandskapet vidgades då sociala och rumsliga gränser överskreds. Tidningarna som arenor var viktiga för att upprätthålla och koordinera en informell donationskultur, där brandoffer kunde porträttera sig som värdiga mottagare och tigga om hjälp och där givmilda medborgare kunde engagera sig i sina medmänniskor.
Likaså ger rapporteringar om brandincidenter en inblick i hus och gårdar, försäkringsväsendet och intressanta praktiker som handlade om hur brandoffers privata föremål skingrades över stadslandskapet, förstördes, stals eller bytte ägare, och hur tidningarna var den plattform som användes för att återbörda förlorade objekt till de rättmätiga ägarna.
– Ur ett historiskarkeologiskt perspektiv kan tidningar fungera som de enda kvarvarande spåren efter materiella och sociala verkligheter som inte avsatt spår i stadens kulturlager och alltså inte kan grävas fram med traditionella arkeologiska metoder, säger Martina Hjertman.
Ett exempel på detta är den bostad i en håla i de gamla fortifikationsdelarna kring skansen Kronan, som en kvinna med två barn skapade sig på 1850-talet.
– Hädanefter när jag passerar eller läser om Kronan, så kommer jag förmodligen alltid att komma att tänka på denna lilla familj, som inte lyckades få bostad genom de officiella bostadskanalerna utan tvingades skapa sig ett hem i ett slags mellanrum i den byggda miljön – en plats aldrig avsedd för boende, säger Martina Hjertman.
Avhandlingen Afloat and Aflame: Deconstructing the Long 19th-Century Port City Gothenburg through Newspaper Archaeology försvarades vid Göteborgs universitet i januari.
Länk till avhandlingen: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/74212
Kontakt:
Martina Hjertman, tel: 0709-324400, e-post: martina.hjertman@gu.se
Text: Johanna Hillgren
