Nya arter upptäckta på 5000 meters djup
Nya arter av ryggradslösa djur har upptäckts av forskare under en expedition som undersökte djurlivet i Stilla havet. Helena Wiklund och Thomas Dahlgren från Göteborgs universitet är två av deltagarna i projektet, tillsammans med forskare från Storbritannien och USA.
Berätta om expeditionen!
– Det var en djuphavsexpedition i Stilla havet, i ett område mellan Hawaii och Mexico som heter Clarion Clipperton Fraction Zone, och kallas CCZ.
Vi samlade in prover från runt 5000 meters djup i ett område i Stilla havet som är rikt på mineral på havsbottnen. På många håll är bottnarna tätt belagda av noduler, vilket är mineralklumpar i ungefär potatisstorlek med rikt innehåll av till exempel mangan, nickel, koppar och kobolt. Många företag och länder runtom i världen vill skörda dessa noduler så därför sköts området av ISA, International Seabed Authority. De fördelar inmutningsområden till de olika länderna men innan länderna får undersöka mineraltillgångarna måste de inventera djurlivet för att se vilka arter som finns där och hur djuren kan påverkas av eventuell mineralbrytning.
2. Vad undersökte du mer specifikt?
– ISA har åsidosatt nio områden i utkanterna av CCZ området som ses som extra intressanta ur ett miljöperspektiv. Dessa områden kan fungera som reservat för djurlivet och göra det möjligt att återkolonisera de bottnar som kommer ha mineralbrytning.
Vi undersökte om de arter som är beroende av hårda material och som lever på nodulerna på den leriga havsbotten även finns där det var bergigt havsområde. Därför samlade vi in prover både från lerbottnen och från berg, för att kunna jämföra djurlivet och se om några arter finns på flera ställen.
Vår del av expeditionen var att fotografera alla ryggradslösa djur vi fick upp och ta DNA-prover från dem för att sedan kunna sekvensera deras DNA, identifiera djuren till art, beskriva arter som är nya för vetenskapen och göra artlistor för jämförelserna mellan de skyddade områdena och de där mineralbrytning kan ske. Djuphavet i allmänhet och centrala Stilla Havet i synnerhet är dåligt kartlagt. Nyupptäckta arter är en del av verkligheten när man jobbar i tidigare okända eller dåligt undersökta områden. Redan ombord kunde vi se att två maskar vi fick upp är nya, obeskrivna arter men vi kommer garanterat att finna att flera av djuren vi fick upp är nya för vetenskapen.
3. Hur gick själva undersökningen till?
– För att samla in djuren använde vi oss av en ROV (Remotely Operated Vehicle, fjärrstyrd undervattensfarkost), som kan gå ner till 6000 meters djup och är utrustad med manipulatorer, armar som kan plocka upp saker och en slags 
dammsugare som kan suga upp djur som är sköra. Med hjälp av undervattensfarkosten kunde vi se hur det såg ut nere på havsbotten och peka ut de djur vi var intresserade att ta närbilder på eller plocka upp för DNA-prover. Ofta är de olika arterna svåra eller helt omöjliga att artbestämma från bara foton och man måste titta närmare på detaljer i mikroskop eller jämföra DNA sekvenser för att kunna avgöra om en del djur tillhör samma art.
4) Hur var det att samarbeta med flera andra universitet och museer?
– Vetenskap och forskning bygger på samarbete! Sverige är ett litet land vilket gör att vi som är intresserade av djuphavet som miljö måste samarbeta med andra. Det är enormt kul, vi får hela tiden nya intryck, idéer och färdigheter. Vår del av hela expeditionen rörde sig alltså om de ryggradslösa djuren men havsbottnen har många fler organismer. Därför var vi en varierad samling forskare och experter ombord, alltifrån mikrobiologer, fiskexperter, planktonforskare till forskare som studerar ekosystemfunktioner. Tillsammans skapar vi en mer heltäckande bild av djuphavet.
Läs också "Biodiversity near potential seafloor mining areas explored"
Kontakt
Thomas Dahlgren, thomas.dahlgren@marine.gu.se, 031-786 3670
Foto: Helena Wiklund.