Varifrån kommer ordet inflation?
- Ordet inflation har ett latinskt ursprung. Roten är verbet flare, som betyder ’blåsa’, och prefixet in motsvarar ’upp'. När man fogar samman dessa led får man inflare, som alltså betyder ’blåsa upp’. Bildar man ett substantiv av inflare blir det inflatio, med betydelsen ’uppblåsning’.
Hur länge har ordet funnit i svenska språket?
- Vi har inte fått ordet direkt från latin, utan som i så många andra fall har ordet vandrat genom kulturspråk som franska, tyska och engelska, innan ordet dyker upp i svenska. De tidigaste svenska beläggen är från början av 1900-talet, och då har ordet den moderna betydelsen. I Svenska Dagbladet den 20/11 1915 talas det till exempel om ”inflation af den engelska valutan”.
Varifrån kommer uttrycket att det kan "gå inflation i" något, och hur används uttrycket?
- Uttrycket ”att gå inflation i något” tycks vara en betydligt senare utveckling. De tidigaste exemplen jag har hittat är från 1950-talet. I Norrskensflamman (3/8 1959) kan man läsa att ”Det får absolut inte gå inflation i ordet farligt”. Under den här perioden tycks uttrycket främst användas just om ord och begrepp, och det är inte förrän på 1980-talet som det börjar bli vanligare att man talar om att det går inflation i fotbollscuper och gitarrsolon, till exempel.
Text: Karin Wenzelberg
