Lars Lilliestam, professor emeritus i musikvetenskap, har under decennier verkat i musikvetenskapens tjänst. Vid sidan om forskning och undervisning vid Göteborgs universitet har han varit med och författat ett stort antal böcker och medverkat vid flera forskningsprojekt, där musik inte sällan satts i förbindelse med kulturella företeelser. I boken Musik och människor. Vad vi gör med musik – och varför tar han ett helomfattande grepp om musik som fenomen och samlar begrepp, insikter och resonemang från 40 år av forskning och undervisning.
Lars har ofta valt att gå sin egen väg som musikvetare. Han är mån att forskningen ges en samtidsanknytning. De senaste 25 åren har Lars särskilt intresserat sig för frågan om vad människor gör med musik och musik med människor. Något som är ett bärande tema i boken. Han har också deltagit i debatter och skrivit kritiska artiklar om musikvetenskapens framtid.
– Vändpunkten kom runt 1996–1997 då jag tillsammans med Olle Edström och Lars-Gunnar Andersson (professorer i musikvetenskap respektive språkvetenskap, reds. anm.) fick idén att undersöka ungdomars sätt att tala, berättar han. Då behövde vi hitta ett ämne som de flesta ungdomar är engagerade i och kunde prata om. Musik var det givna.
I boken berör Lars alltifrån historiken bakom grammofonen till Spotifys framväxt. Vid sidan av de egna resonemangen vävs citat in från inflytelserika musiker och författare. Han introducerar även den forskningstradition kulturinriktad musikvetenskap (cultural musicology), som har i sin utgångpunkt i företeelsen att musik alltid omges av en kontext. Vad är till exempel orsaken till att somliga tycker att en viss typ av musik är bra, medan andra förkastar densamma?
Lars förklarar att musik aldrig kan existera utan ett sammanhang. Kulturella, sociala och ekonomiska faktorer måste ständigt vägas in för att det ska vara möjligt att förstå musik som fenomen.
– Om jag säger att jag gillar Miles Davis, vad säger det då om hur andra ser på mig, min musiksmak och mina intressen i stort, exemplifierar Lars. Musik ligger alltid runt hörnet, alltid nära till hands som samtalsämne i vilket socialt sammanhang som helst. Den berör. Den kan utgöra en språngbräda till otaliga samtal och diskussioner som anspelar egentligen på vilket ämne som helst.
Lars menar att gemene mans intresse för musikforskningens frågeställningar är stort. Han hoppas också boken ska ge inblick i de frågor som människor grundar på, men kanske samtidigt har svårt att sätta ord på.
– Det får jag göra, det är ju mitt jobb, säger han. När jag är ute och föreläser eller när kollegor, studenter och lärare hör av sig märker man ju att det är frågor som vad musik gör med oss som folk är särskilt nyfikna på.
Och kunskapen existerar ju, fortsätter Lars. Men inte sällan måste man vända sig till böcker eller vetenskapliga artiklar för att nå fram till den. Och böcker kan sälja slut, vetenskapliga artiklar har få utanför de akademiska kretsarna tillgång till.
– Som vetenskapare och akademiker är det din skyldighet att föra ut kunskap, att se till att den når andra människor, understryker han. Den får aldrig begränsas till att rymmas innanför universitetets trånga väggar. Det var det som var den huvudsakliga drivkraften bakom att jag skrev boken. Kunskap måste dessutom hela tiden omtolkas och om fem år kanske jag eller någon annan skriver om samma frågor på nytt.
Lars har i boken gjort ett medvetet stilistiskt val. I texten finns inga fotnoter eller källhänvisningar utan referenser ges i löpande text. Det ger bättre flyt för läsaren, säger han.
– Jag har ju en bakgrund som journalist och har alltid haft ett intresse för språk och berättande. I boken försöker jag att skriva enkelt och undvika alltför krångliga begrepp.
Sedan ska det vetenskapliga hantverket givetvis vara fullgott.
Vad tror avslutningsvis Lars att läsaren kommer att ha fått med sig efter de drygt 400 sidorna?
– Jag hoppas att den som har läst boken kommer att få sig en ögonöppnare och resonera med sig själv att ”är det så det hänger ihop”, säger han. Man kommer att reflektera över sitt förhållande till musik på nya sätt.
Text: Erik Pedersen
