Religionsprofessor med fokus på islam

Nyligen kom Göran Larsson ut med en bok om Geo Widengren som 1940–1973 var professor i religionshistoria och religionspsykologi vid Uppsala universitet.

– Det var i samband med att jag i januari 2017 blev prodekan vid Humanistiska fakulteten som jag beslöt att också syssla med något lustfyllt utan fast deadline. Valet föll på Geo Widengren som starkt påverkat religionsvetenskapen i Sverige, och som faktiskt också en gång var min handledares handledare. Ett historiskt perspektiv på det egna ämnet är viktigt; allt var inte bättre förr, men inte heller sämre, och det som uppfattas som nytt idag kanske prövats tidigare. Bland annat ansåg Widengren att den svenska skolan på 50- och -60-talen befann sig i fritt fall, att universitetslärarna aldrig hade tid att forska och att Sverige var ett ingenjörsland, utan förståelse för annat än mekanik. Det händer att man hör sådana påståenden också idag ...

På den tiden var islam bara en religion bland andra

Image

Göran Larsson är sedan 2012 professor i religionsvetenskap. Sina forskarstudier, om medeltida islam på Iberiska halvön, började han 1995 och fem år senare disputerade han. 

– På den tiden var islam bara en religion bland andra. Visserligen hade den iranska revolutionen 1979 och dödshotet mot Salman Rushdie i slutet av 1980-talet skakat om många men det fanns ingen större oro för islamsk extremism. Men så kom 11 september 2001 och USA:s krig mot terrorismen. Till skillnad från andra krig, som handlar om att erövra ett område, har kriget mot terrorismen inget slut utan kan fortsätta i oändlighet, något som påverkar oss än idag.

Sedan dess har islamism och islamska terrororganisationer fått stor uppmärksamhet. Akademin har samtidigt anklagats för att inte våga ta tag i den typen av problem.

– Kritiken måste förstås tas på allvar, akademin ska inte blunda för svåra frågor. Istället behöver forskarna vara lite lagom grå och i sitt sökande efter objektiva svar varken skön- eller svartmåla. Studier visar exempelvis att de flesta människor i vårt land med muslimsk kulturell bakgrund förhåller sig på ungefär samma sätt till sitt kulturella arv som vi icke-muslimer gör, även om extrema tolkningar av islam förstås också finns.

Globala konflikter letar sig in

På senare år har Göran Larsson alltmer börjat engagera sig för hur globala konflikter letar sig in i det svenska samhället. Sedan 2015 är han knuten till Segerstedtinstitutet och sedan ett år tillbaka gästprofessor vid Akademin för polisiärt arbete vid Högskolan i Borås. Uppdragen hänger ihop.

– Cirka 20 procent av Sveriges befolkning har idag utländsk bakgrund. Många svenskar är alltså kulturellt och känslomässigt knutna till en annan plats i världen. När nyheter sprids på sociala medier om koranbränningar, LVU-regler, krig och terrordåd, kan det snabbt påverka handlingar och tankar hos människor både inom och utom Sverige.

Bland annat är Göran Larsson med i ett nytt projekt vid Segerstedtinstitutet som handlar om antisemitism samt om hur konflikterna i Mellanöstern påverkar den svenska skolan.

– Många frågor tycks idag vara så jobbiga att lärarna väljer att inte ta upp dem i undervisningen. Men om konflikterna inte hanteras redan i skolan kommer problemen att bli desto värre längre fram.

Integration och segregation

Vid polisutbildningen undervisar han om det religiösa landskapet i Sverige, om integration och segregation, och om skillnad mellan stad och landsbygd när det gäller tillit och konfliktlinjer.

– Med god omvärldskoll kan polisen förhoppningsvis agera bättre både vad gäller att beivra brott och att skydda människor. Men studenterna kan ibland påpeka att det förstås är bra att få information, men vad ska de göra åt problemen? Och det är förstås frågan. Polisutbildningen är därför en nyttig påminnelse om andra yrkens dagliga verklighet.

Göran Larssons allt bredare intressen har också lett till att han börjat skriva en populärvetenskaplig bok om det numera ganska bortglömda kriget mellan Iran och Irak 1980–1988.

– Både kemiska stridsmedel och barnsoldater användes och i åtta år pågick strider i skyttegravar på ett sätt som påminner om första världskriget. Cirka en miljon människor dog, men kriget ledde inte till några gränsrevideringar eller större politiska förändringar. Däremot gav det både ayatollah Khomeini och Saddam Hussein möjlighet att konsolidera sin makt och göra sig av med inhemska motståndare. Det kaos och den ekonomiska kris som sedan rådde i Irak ledde till Kuwaitkriget 1990–1991 och senare till flera av dagens konfliktlinjer i Mellanöstern.

Religionsvetenskap är världens bästa ämne, eftersom det handlar om allt: om sociologi, psykologi, statsvetenskap, historia, konst, etik, juridik och medicin

Även om Iran–Irak-kriget inte primärt handlade om religion fanns där en religiös dimension, påpekar Göran Larsson.

– Och så är det ofta. Religionsvetenskap är därför världens bästa ämne, eftersom det handlar om allt: om sociologi, psykologi, statsvetenskap, historia, konst, etik, juridik och medicin. Våra lärosäten är uppdelade i olika fakulteter men religionsämnet spänner över flera disciplin- och ämnesgränser.

Samtidigt är religionsvetenskap också ett lite diffust ämne. För vad är religion egentligen för något?

– För de flesta troende handlar religion inte om vad som står i en bok, utan snarare om social gemenskap. Tron på vissa dogmer skapar en känsla av samhörighet och att olika delar av en lära inte nödvändigtvis går ihop är inte alltid en brist, utan istället en poäng och möjlighet: folk kan tycka väldigt olika men ändå omfattas av samma trossystem. Religion har också betydelse vid de olika faser vi människor går igenom, där brytpunkterna ofta markeras med ritualer. Men hur vi tänker på religion handlar också om plats: i en kyrka kan man fyllas av andlighet men på en hockeymatch är det något annat som är viktigt.

Ser religion som varken gott eller ont

Själv är Göran Larsson indifferent till religion, vilket innebär att han varken ser religion som något gott eller ont.

– Religion kan uppmana till lagbrott, våld och förföljelse. Redan Augustinus talade om ”bellum iustum”, det rättfärdiga kriget. Och man kan fundera över varför människor gav sig iväg på medeltidens korståg, precis som man kan undra över dagens anhängare av Vit makt-rörelser och IS. Men man blir nödvändigtvis varken korsriddare, Vit maktanhängare eller IS-resenär efter noggrant studium av Bibeln, Mein Kampf eller Koranen. Vad man tror är istället nära kopplat till individuella erfarenheter och samhälleliga dimensioner. Hur vägarna in i och ut ur en våldsbejakande ideologi går till, hör till de problem som jag genom forskning försöker förstå.

Religion kan förstås också inspirera till goda handlingar och ge mening åt tillvaron.

– Den ena religionen är inte god och den andra ond, det ena sättet att se på en trosfråga är därmed inte sannare än en annan. I Sverige anser vi exempelvis att klädval eller vad man äter inte har med tro att göra, men i många länder finns en helt annan uppfattning.

Musik som religiös upplevelse

Religionsfriheten som princip är därför viktig, menar Göran Larsson.

– Stora delar av Mellanöstern, Afrika och Asien består idag av auktoritära stater utan yttrande- eller religionsfrihet. Det är inte speciellt konstigt att det för dessa människor kan vara svårt att förstå att exempelvis en koranbränning är något enskilda individer gör, och ingenting Sveriges regering lägger sig i. Men religionsfrihet har inte alltid varit självklart i Sverige heller utan infördes så sent som 1951/1952. Innan dess var medborgarna i princip tvungna att vara med i Svenska kyrkan eller i ett av staten godkänt samfund.

Det närmaste Göran Larsson själv kan komma en religiös upplevelse är när han lyssnar på musik.

– Som ung var jag inspirerad av min äldre bror, som mest intresserade sig för hårdrock. Men idag är jag allätare. För mig har musik med humör att göra och kan exempelvis ge kraft inför ett jobbigt möte. Jag tycker också att det är viktigt att hitta nya musikaliska grejer och går hellre på ett nybildat bands första spelning än på en jättekonsert med Rolling Stones. Filosofen William James påpekade att religion kan innebära en utomkroppslig erfarenhet och samma sak kan gälla musik: tillsammans med en massa andra entusiaster kan man under en konsert plötsligt känna sig förflyttad och vara på en helt annan plats.

Text: Eva Lundgren

Texten publicerades ursprungligen i GU Journalen, våren 2024.