Hon kombinerar vandring med litteraturforskning
Litteraturvetaren Camilla Brudin Borg har ett lite annorlunda forskningsprojekt för tillfället: hon har gått vandringsleder i Nepal och Spanien och intervjuat andra vandrare. Söndagen den 11 november föreläser hon på Stadsbiblioteket i Göteborg om sina upplevelser.
Camilla Brudin Borg, lektor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, har under de senaste två åren gått på vandringslederna Everest Base Camp trek i Nepal och pilgrimsleden till Santiago i norra Spanien.
Hur kom det sig att du gjorde det?
– Första gången jag gick en vandring var det för hälsans skull, och det var då jag upptäckte vilket spännande "narrativt rum" en vandringsled är. Det finns så många berättelser som kretsar kring berömda vandringsleder, som pilgrimsleden till Santiago i Spanien och leden upp till Everest Base Camp. Båda är impregnerade av sin historia, av myter och litteratur, för att inte tala om den nutida digitala teknikens möjlighet att berätta om det egna vandringsprojektet i bloggar och på Facebook.
– Jag blev intresserad av vad berättandet i dag har för betydelse och om berättandet skiljer sig åt om det gäller en religiös, historisk pilgrimsled eller en stig som leder upp till världens högsta berg. Vandring har blivit väldigt populärt och det är också intressant att försöka förstå vad detta beror på och om det har något med sättet vi berättar våra berättelser att göra.
Under dina vandringar intervjuade du vandrare, klättrare och nepalesiska guider. Vad frågade du dem om?
– Jag frågade varför de vandrar och klättrar men eftersom jag litteraturvetare är jag egentligen mest intresserad av hur de berättar sin berättelse. Jag har en idé om att vi använder olika historiska berättargenrer och att dessa kanske också styr hur man ser på sitt projekt. Det ligger till exempel nära till hands att tro att det är den klassiska äventyrsberättelsen som formar Everest-vandrarna, medan den självbiografiska genren, med inslag av religiös metaforik, i högre grad ligger bakom ett pilgrimsprojekt.
Vad kom fram i intervjuerna?
– Jag är inte riktigt färdig med insamlingsprojektet än men ett exempel på något som jag lärde mig i Nepal var att sherpas – det
folkslag som ofta arbetar som bärare och guider – verkar ha en egen, muntlig, mer dramatiserande berättarpraktik som inte alls liknar hur turisten berättar sin historia. Jag försökte intervjua många sherpas och fick höra en del fantastiskt spännande historier: till exempel om när Maya Sherpa, en av Nepals bästa kvinnliga klättrare, berättade om sin karriär från sherpabyn till att bli den första kvinnan från Nepal som nått K2:s topp.
Hur kom du på idén att kombinera litteraturvetenskaplig forskning med vandring?
– Tidigare arbetade en litteraturvetare mest i sitt bibliotek, men numera förekommer det också att litteraturforskaren ger sig ut i "verkligheten" för att undersöka hur denna hänger samman med det som berättas i böckerna. Det jag håller på med är ett slags fältstudier som så småningom ska kombineras med analys av olika slags litteratur. Jag har gjort intervjuer men också ägnat mig åt så kallad deltagande observation, det vill säga jag har själv gjort det jag studerar: gett mig ut och vandrat på de platser jag studerar.
Vad kommer du att ta upp under din föreläsning på Stadsbiblioteket?
– Jag kommer både att berätta om mina egna vandringar i Spanien och Nepal och visa bilder, och ta upp en del skönlitteratur och andra böcker som skrivits om Everest och Camino de Santiago.
Har du någon mer vandring inplanerad?
– Jag kommer att åka till Spanien i vår och göra några kompletterande intervjuer.
