Ballongfärder förändrade människans vy på 1700-talet
Under upplysningstiden började människan uppskatta den vilda naturen mer, framförallt att betrakta den från hög höjd. Idéhistorikern Björn Billing har jämfört en bergsbestigare och en ballongfarare och deras försök att återge den svindlande vyn i text och bild.
På 1700-talet började den västerländska människan värdesätta vildmarken mer, inte minst blev det populärt att ge sig upp i bergen.
– Det handlade inte bara om en förändrad attityd utan också om ett nytt sätt att se på naturen, en ny blick och en fascination för vyer och horisonter. Man började mer systematiskt utforska bergen och en ny sorts turism utvecklas, säger Björn Billing, universitetslektor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet.
Både njutbart och skrämmande
Det blev populärt att resa till specifika utsiktspunkter för att uppleva naturen och få se en viss vy. Det hörde ihop med tidsperiodens estetiska idé om det sublima, upplevelsen av någonting som på samma gång är njutbart och skrämmande.
– I slutet av 1700-talet uppstod ett begär efter horisontupplevelser. Många beskriver upplevelsen av den vida horisonten som spännande – och också lite svindlande.
Visioner och drömmar om ballongen
I samma veva började människan flyga ballong, vilket öppnade möjligheter att se världen ur ett helt nytt perspektiv. En "balloonomania" uppstod: ett enormt intresse för ballonger och vad de skulle kunna göra för människan.
I Frankrike följdes den första bemannade ballongfärden av hundratusentals åskådare. Luftballongen blev här en symbol för upplysningen, för vetenskapens framsteg och även något som raderade gränser mellan samhällsklasser, kön och åldrar – intresset var brett.
– Det fanns visioner och drömmar kopplade till ballongen – till exempel idéer om att utveckla handel med den, att använda den inom militären, inom vetenskapen och för privat bruk. Det fanns till och med tankar om att använda den för att motverka gravitationen genom att koppla små ballonger på hästkärror och människor för att det skulle bli lättare att ta sig fram. Men det blev inte så mycket av allt detta, ballongerna var tekniskt komplicerade, dyra, svåra att styra och dessutom brandfarliga.
Förvrängd bild
I en artikel i tidskriften Journal of Historical Geography skriver Björn Billing om en ballongfarare och en bergsbestigare från den här tiden, och jämför deras nydanande sätt att återge höghöjdsperspektivet i text och i bild.
Både den brittiske ballongflygaren Thomas Baldwin och den schweiziske naturfilosofen och bergsbestigaren Horace Bénédict de Saussure försökte – oberoende av varandra – förmedla sina upplevelser på liknande sätt.
– De upplevde vyn från hög höjd som så annorlunda mot allt de tidigare sett att de behövde helt nya modeller för att presentera den. De laborerade med olika verbala och visuella grepp, bland annat försökte de återge det 360-gradiga panoramat med hjälp av så kallad anamorfos, en förvrängd bild.
Symbol för människans frihet
Fascinationen för bergsbestigning och ballongflygning, liksom vyerna från hög höjd, höll i sig under hela 1800-talet.
– Särskilt under romantiken blev ballongen en symbol för människans gränslösa fantasi och frihet, säger Björn Billing. Men under seklet kommer höghöjdsperspektivet också att handla om kartläggning och övervakning.
Artikeln "Circular visions: viewing the world from above in the late eighteenth century” är publicerad i Journal of Historical Geography vol. 63, januari 2019.
Björn Billing har skrivit om höga höjder förr, exempelvis i boken Utsikt från en bergstopp. Jean-Jacques Rousseau och naturen (2017). Han har också varit med och arrangerat konferensen From above: on a scientifically privileged position på Kungliga vetenskapsakademien.
Illustrationen visar den allra första bemannade ballongfärden i Paris den 21 november 1783.
Bilden på Björn Billing är tagen av Johan Wingborg.