Grundare av hällristningsstiftelse utses till Hedersdoktor

Image

Motivering:

För snart trettio år sedan initierade Aina Barnevik Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar, som tagit till sin uppgift att bevara ett hotat kulturarv och bidra till förståelse av en tretusenårig bildvärld. Under åren har fler än 2500 hällar dokumenterats i bildform och gjorts tillgängliga både i bokformat och digitalt. Ett stort och enhetligt jämförelsematerial har skapats och ställts till förfogande för forskningen, inte minst för den avancerade hällristningsforskning som bedrivs vid Göteborgs universitet. Aina Barneviks ideella insatser har haft ovärderlig betydelse för bevarandet av ett omistligt västsvenskt kulturarv.

Som mycket annat i livet var det en slump att Aina Barnevik började intressera sig för Bohusläns hällristningar.

– Jag är född på Orust men då var jag aldrig särskilt intresserad av Bohusläns historia. Det började när jag bodde i USA på 1970-talet. På somrarna var jag i sommarstugan i Tanum och stannade varje sommar till vid Aspeberget och såg med egna ögon hur det undan för undan förstördes. Det byggdes ett tak över hällristningarna men då blev det ännu värre för det gjorde bara att det sura vattnet inte sköljdes bort av regnet.

En sommar tog hon med barnen på nattvisning av hällristningarna och ”blev frälst”.

– Jag sammanfördes med Lasse Bengtsson på museet (Vitlycke museum) och han hjälpte till att öka mitt intresse. Med lite kringelikrokar startade vi så småningom stiftelsen. Vi träffades 1984 och lade upp planerna och sedan startade själva dokumentationen 1995. Jag hade inte en tanke på att detta skulle hålla på så länge, men det har varit intressant hela tiden och jag har känt att det har blivit ett viktigt resultat.

Följer med i fält

Pengarna som Aina skänkte har gått oavkortat till verksamheten och de har kunnat anställa två personer som utfört dokumentationen av hällristningarna, fältarkeologerna Andreas Toreld och Tommy Andersson.

– Jag kunde vara med i fält och se hur pengarna användes.

Dels dokumenteras de redan kända ristningarna, på samma sätt hela tiden, och tack vare att man använder samma arbetsmetod har det skapats ett enhetligt jämförelsematerial som varit ovärderligt för forskningen. Stiftelsen analyserar inte materialet utan ger det vidare till hällristningsforskningen.

– Den kända brittiska arkeologen Christopher Tilley vid universitetet i Cambridge skrev till oss att han aldrig hade kunnat ge ut vissa av sina verk om han inte hade haft tillgång till den dokumentationen.

Upptäcker okända ristningar

Men de har också upptäckt många ristningar som inte varit kända tidigare. När kända ristningar ska dokumenteras söks markägarens tillstånd för att kunna undersöka överväxta stenar, ta bort träd och så vidare för att eventuellt kunna upptäcka nya fynd i närheten.

– Det är bifynden som drar mest intresse hos allmänheten, säger Aina Barnevik.

Hon beskriver hur dokumentationen går till; först läggs en duk över ristningen och man gnuggar med grästuvor som avger klorofyll, sedan fyller de i ristningen kritfärg (som regnar bort) och fotograferar för att slutligen lägga plast över och måla med svart färg på plasten för att visa ristningen (se video nedan).

– Det hänger helt och hållet på deras fingrar och vana ögon. Det gäller att kunna skilja en huggen linje från en naturlig repa eller spricka. De kan ju inte gå och undersöka alla berg men har en erfarenhet av hur hällristningarna brukar ligga.

Fortsätter ner mot Göteborg

Stiftelsen har genom åren dokumenterat socken för socken och tillgängliggjort fler än 2500 hällar i bildform.

– Dels har vi tryckt böcker med allt vi dokumenterat och sedan läggs det även digitalt för att göras tillgängligt för alla.

Aina Barnevik blev glad och väldigt överraskad och hedrad över att utnämnas till hedersdoktor, säger hon.

– Jag har möjliggjort arbetet men inte genomfört det, även om jag hela tiden varit intresserad och försökt följa med så mycket som möjligt.

Näst på tur står norra Kville där man redan hittat så mycket att antalet hällristningsbilder fördubblats. Efter det fortsätter stiftelsen ner mot Göteborg men kommer då inte att leta efter nya ristningar.

– Jag har lovat att vara kvar till och med nästa år, sedan får vi se vad det blir av stiftelsen. Det är extremt svårt att skrapa ihop pengar till sådant här arbete men vi har gjort så mycket mer än vi hade drömt om.

Text: Johanna Hillgren

Fotnot: Humanistiska fakultetsstyrelsen har även utsett filmskaparen Gabriela Pichler till Hedersdoktor 2024. Läs mer om henne här: Filmskaparen Gabriela Pichler Humanistiska fakultetens hedersdoktor 2024 | Göteborgs universitet (gu.se)

Video som visar hur dokumentationen går till