Vårdreform minskade inte klyftorna – ny ersättningsmodell kan ge större effekt
Trots att vårdcentraler får mer ersättning för patienter med låg socioekonomisk status och stora vårdbehov ser man ingen motsvarande ökning av deras vårdkonsumtion. Det visar en studie om ersättningsmodeller av bland annat Gustav Kjellsson på Center for Health Governance. "En annan väg vore att minska den fasta ersättningen och tydligare koppla till den faktiska vård som utförts."
Ett av målen inom hälso- och sjukvården är att minska de socioekonomiska klyftorna i hälsa, men hur vårdcentralerna betalas av regionerna kan ibland ge motsatt effekt. När de får en fast ersättning, så kallad kapitering, för att ta ansvar för en patient finns det en risk att vårdgivarna undviker eller underbehandlar patienter med mer komplexa vårdbehov.
I en ny studie utvärderade en grupp hälsoekonomer, däribland Gustav Kjellsson, lektor på Handelshögskolan i Göteborg och Sahlgrenska akademin, och forskare på Center for Health Governance, en reform i Östergötland 2014 som förändrade ersättningssystemet för att mildra sådana effekter. Modellen gav högre ersättning för patienter med stort vårdbehov och låg socioekonomisk status.
Studien, som fokuserar på patienter med en kronisk sjukdom, visar att det blev betydligt mer lönsamt att ta ansvar för dessa patienter, både i absoluta termer och i förhållande till patienter med hög socioekonomisk status, efter reformen. Trots detta såg forskarna inga indikationer på att vårdcentralerna gjorde förändringar för att nå dessa grupper. Reformen bidrog därmed inte till minskade klyftor.
– Vårdcentralerna får ta del av den ökade ersättning oavsett deras insats. Därför tycker de troligtvis att det är mer lönsamt att använda pengarna till att ge vård till andra patienter eller öka vinsterna, i stället för att ägna sig åt mer uppsökande vård för att nå de tänkta patienterna, säger Gustav Kjellsson.
Han tror dock att en annan ersättningsmodell kan ge effekt på klyftorna inom svensk primärvård.
– En möjlig väg för att ge mer direkta incitamenten att behandla patienter med större vårdbehov vore att tydligare koppla ersättningen till den tillhandahållna vården. Det skulle tala för en mer mixad ersättningsmodell än vad som används idag, till exempel genom att betala vårdcentralerna dels med en fast summa per patient, dels med en summa per besök eller åtgärd, säger Gustav Kjellsson.
Text: Jessica Oscarsson
Läs studien här: Better off by risk adjustment? Socioeconomic disparities in care utilization in Sweden following a payment reform
