Politisk bredd bakom restriktiv sjukförsäkring
Hur kan vi förstå den förändring som skett med sjukförsäkringen sedan 1990-talet? Det analyseras i en ny avhandling från Förvaltningshögskolan.
Den borgerliga alliansregeringen införde efter millennieskiftet åtstramningar i sjukförsäkringen. Men många av förändringarna påbörjades redan under den socialdemokratiska regeringen och initierades delvis även av LO. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet som analyserar sjukförsäkringens förändring sedan 1990-talet.
Inom välfärdsforskningen har 1980-talet ofta beskrivits som startgropen för en nyliberal era. Det gäller dock inte den svenska sjukförsäkringspolitiken, som istället dominerats av en annan politisk idé. Det är en idé som överlevt i flera decennier men som utvecklats och modifierats över tid, enligt avhandlingens författare Angelica Börjesson.
– Åtstramningspolitiken är ett resultat av den idé som präglat den svenska välfärdsstaten sedan decennier: förväntan på en aktiv och ansvarstagande individ även i utsatta situationer, och har sitt idémässiga arv i den svenska socialdemokratiska välfärdsstaten, säger hon.
Så sent som i början av 1990-talet infördes till exempel förebyggande sjukpenning i Sverige, och stora delar av 1990-talets sjukförsäkringspolitik präglades av ett fokus på individens trygghet och oberoende av marknaden. Samtidigt fanns det en förväntan om en aktiv, ansvarstagande och moralisk individ. Om staten levererande trygghet och frigjorde individerna från marknadsberoende via generösa ersättningar förväntades en aktiv och produktiv individ.
Efter millennieskiftet påbörjades dock även i Sverige en mer åtstramningsinriktad sjukförsäkringspolitik. Den kulminerande i den borgerliga alliansregeringens tidsgräns för sjukpenning och den så kallade rehabiliteringskedjan, som resulterade i att en stor andel av de sjuka blev utförsäkrade.
– Det jag argumenterar för är att de reformer som många av oss känner till från 00-talets sjukförsäkringspolitik inte är något ideologiskt brott mot den svenska generösa välfärdspolitiken. Vi bör vara försiktiga med att friskriva det traditionellt svenska politiska idéarvet från ansvar när det gäller restriktioner inom välfärden. Allt är inte ett resultat av en nyliberal ideologi.
Angelica Börjesson har studerat ett stort material av utredningar, propositioner och debatter, men också intervjuat ministrar, tjänstemän och representanter från fackföreningsrörelsen. En av hennes slutsatser är att det i både Socialdemokraternas och Alliansens ideologier finns en hög förväntan på den starka och förnuftiga individen, som ger motprestationer till staten genom att vara aktiv, moralisk och ansvarstagande.
– Min avhandling visar att det inte är en ny högerpolitik vi ser under 00-talet, utan att reformerna har ett stöd i ett brett spektrum av aktörer och att frö till dessa åtgärder fanns redan för tjugo år sedan, säger Angelica Börjesson.
Kontakt:
Angelica Börjesson, telefon: 073−637 1716, e-post: angelica.borjesson@spa.gu.se
Titel:
(R)evolutionära idéer: Förändring i svensk sjukförsäkringspolitik 1995-2015