Så lär sig barn prata
Hur lär sig barn sitt första språk? Det finns det gott om forskning och läromaterial om.
– Men när jag letade efter en populärvetenskaplig överblick visade det sig att det inte fanns. Därför beslöt jag att skriva en själv, förklarar David Pagmar, postdoktor i lingvistik och författare till boken Barnet och språket.
Språket är antagligen det viktigaste redskap som människan skapat genom sin långa evolutionära resa, menar David Pagmar.
– Det är med hjälp av språket vi förstår och tar del av världen och skapar sociala band till andra människor. Trots att våra språk är så olika lär vi oss prata på samma sätt, genom att se, lyssna och röra vid varandra och själva ge ifrån oss olika signaler. Även döva barn lär sig på liknande sätt som hörande.
Föds med kommunikationsförmåga
Förmåga att kommunicera är något barn föds med. I början handlar det om skrik och gråt. Vid 4–6 veckors ålder kommer så det första leendet.
– Barnets första ord brukar få stor uppståndelse, vilket inte är så konstigt. Men jag menar att det nästan är ännu häftigare när barnet lärt sig 25–50 ord och kommer in i tvåordsfasen: istället för att bara säga ”bil” eller ”röd” kan barnet kombinera ord och säga ”röd bil” och därmed öppnas helt nya möjligheter för kommunikation.
Går barnets utveckling alltid framåt? Det kan en stressad förälder ibland fundera över.
– Ett exempel är när en treåring, som sedan länge använt oregelbundna verbformer, plötsligt börjar säga ”springde” istället för ”sprang”. Trots att det blev fel innebär dock ”springde” ett steg framåt: barnet har upptäckt mönstret för verbböjning, som ju dock har sina undantag.
Krävs övning
När en 3–5-åring kommit igång med pratandet kan det bli väldigt långa och ostrukturerade monologer, påpekar David Pagmar.
– Ett barn som kanske ska berätta om ett teaterbesök, kan börja med: ”Jag kunde inte, eller jag såg, men inte så, för när vi skulle sitta, eller gå in, det var en dörr, och vi gick in, och vi var bara där …” Att det blir så rörigt beror på att barnet ännu inte lärt sig konventionerna för hur man berättar, alltså att man talar om vilka som var med eller var något hände, i vilken ordning olika saker inträffade och så vidare. Det tar tid att lära sig sådant och kräver mycket övning.
Förutom att handla om barns språkutveckling tar boken också ett större grepp om hur det går till när vi människor pratar med varandra.
– Samtal handlar exempelvis om att ta turer när vi pratar med varandra. Glappet mellan turerna kan vara extremt kort, ofta bara 200 mikrosekunder, vilket är märkligt eftersom det tar ungefär 600 mikrosekunder från det att hjärnan reagerar till att pratet börjar. Det innebär att vi börjar förbereda vad vi ska säga redan innan samtalspartnern pratat färdigt. Det är inte så konstigt som det låter: Om du frågar en god vän vad hen tyckte om filmen ni just sett, och hen säger att ”den var ganska …” så vet du att nästa ord sannolikt blir ”bra”.
Men det vet förstås inte små barn, påpekar David Pagmar.
– Barnet håller fortfarande på och utforskar språket och måste vara uppmärksam på varje yttrat ord. Därför kan det ofta ta ungefär två sekunder innan hen svarar på en fråga, så det gäller att ha lite tålamod.
Hur mycket av språket finns färdigt i ett barns hjärna när det föds och hur mycket beror på omgivningens påverkan?
– Det är en jätteintressant fråga som jag dock förhåller mig neutral till: Vi vet helt enkelt inte tillräckligt mycket om hur det går till när ett barn tillägnar sig den fantastiska förmågan att kombinera ljud eller rörelser så att det blir ord, meningar och till slut långa berättelser som kan förklara en hel värld!
Text: Eva Lundgren
Texten publicerades ursprungligen i GU Journalen, nr 5 2024. Boken Barnet och språket: Från joller till ord och samtal är utgiven på Ordfront förlag.