Försvarsvilja hos sjukvårdspersonal i krig: ett svenskt civilförsvarperspektiv

Forskningen kommer vid en kritisk tidpunkt när Sverige, liksom många andra nationer, aktivt arbetar med att stärka sin civilförsvarskapacitet samtidigt som man möter utvecklade säkerhetsutmaningar och begränsningar i hälso- och sjukvårdssystemet. Att förstå samspelen mellan de olika elementen av organisatorisk kapacitet, mänskliga faktorer, etiska överväganden och praktiska implementeringsutmaningar är essentiellt för att utveckla effektiva och hållbara hälso- och sjukvårdsstrategier för civilförsvar och kapacitetökningsförmåga.

Denna forskning syftar till att kunna bidra med både teoretiska insikter och praktiska rekommendationer för policyutveckling och implementering av kunskapen inom detta kritiska område av civilt försvar som sjukvården utgör. Allt för att stärka folkhälsans nationella säkerhet och beredskap.

Bakgrund

Det finns kunskapsluckor när det gäller det svenska hälso- och sjukvårdssystemets civilförsvar. Den historiska kontexten utgör en viktig ram för att förstå dagens utmaningar. Under kalla kriget upprätthöll Sverige ett robust civilförsvarssystem där hälso- och sjukvårdspersonalens roller och skyldigheter under krigstid var tydligt definierade. Emellertid ledde den post-kalla krigsperioden till en betydande minskning av civilförsvarsförberedelserna, vilket resulterade i en generationsmässig kunskaps- och erfarenhetslucka gällande hälso- och sjukvårdens uppgifter under krigstid. Dagens hälso- och sjukvårdspersonal har huvudsakligen utbildats och verkat i en fredstida miljö, med begränsad exponering för civilförsvarsbegrepp eller krigsscenarier.

Hälso- och sjukvårdspersonalens vilja att tjänstgöra under krigstid utgör en avgörande men outredd aspekt av Sveriges civilförsvarskapacitet. Till skillnad från militär personal är hälso- och sjukvårdspersonals engagemang att tjänstgöra under konflikter inte formellt preciserats utöver deras professionella skyldigheter. Detta gör sjukvårdspersonals försvarsvilja särskilt viktig för att upprätthålla hälso- och sjukvårdssystemets funktionalitet under kriser. Att förstå den nuvarande baslinjen för viljan bland olika kategorier av hälso- och sjukvårdspersonal och hur denna vilja varierar över olika hälso- och sjukvårdsinställningar är avgörande.

Forskning behövs för att undersöka den relativa betydelsen av olika påverkande faktorer och identifiera effektiva interventioner för att upprätthålla och förbättra försvarsviljan. Det krävs en grundlig undersökning av relationen mellan fredstida kriserfarenhet och krigsberedskap och inverkan av nutida krigföringsmetoder på hälso- och sjukvårdspersonals riskbedömning och försvarsvilja.

Syfte och tankar kring kommande resultat

Att förstå dessa aspekter tjänar flera avgörande syften. Denna kunskap hjälper till att identifiera potentiella sårbarheter i hälso- och sjukvårdssystemets krigskapacitet och möjliggör utvecklingen av riktade interventioner för att förbättra försvarsviljan. Detta kan fungera som underlag för politiska beslut gällande stödsystem och incitamentsstrukturer samtidigt som bidrar till en mer effektiv civilförsvarsplanering och resursallokering.

Detta forskningsområde är särskilt relevant eftersom Sverige stärker sina civilförsvarskapaciteter och anpassar sig till nya säkerhetsrealiteter. Resultaten kan ha en betydande inverkan på hur hälso- och sjukvårdsorganisationer förbereder sig för och stöder sin personal under krigsscenarier, vilket slutligen påverkar hela civilförsvarssystemets motståndskraft.

Forskningsbehovet gäller kritiska aspekter av hälso- och sjukvårdens struktur samt logistik och motståndskraft under krigsförhållanden. Varje område presenterar unika utmaningar för hälso- och sjukvårdssystemets beredskap och kräver noggrann undersökning.