Läslistor ska väcka läsglädje i klassrummet

Varför har läslistorna tagits fram?

– Läslistorna är ett fristående regeringsuppdrag och ett svar på den så kallade ”läskrisen” i skolan. I korthet kan man säga att listorna är tänkta att sätta fokus på ungas läsning och boken som medium. Som ivrig bokkramare har jag stor sympati för en sådan målsättning. Listorna är inte tänkta som ett rättesnöre för vad som ska läsas i skolan även om många verkar uppfatta det så. Det främsta kriteriet som vi har följt i urvalet har handlat om läslust och litteraturens förmåga att fånga och engagera läsaren. Det är alltså inte ett urval som visar på litteraturens historiska utveckling eller den svenska kulturens historia. Flera av böckerna är författade på svenska men det finns också väldigt många översättningar från olika platser och tider. En av mina lite dolda favoriter från listorna är Brev till mamma av Teresa Cárdenas, som skildrar en afro-kubansk flickas situation.

Hur ska läslistorna användas?

– Listorna är frivilliga att använda och tanken är att de ska fungera som inspiration för lärare när de väljer litteratur till sin undervisning. Listorna lyfter fram både klassiker och modernare litteratur. Vi har försökt tänka fritt om vilken litteratur som kan fungera i skolan i dag. Exempelvis finns det flera kortromaner och noveller, men också längre böcker, grafiska romaner och dikter. Böckerna är indelade efter stadium, men många av böckerna på exempelvis mellanstadiet kan med fördel läsas på högstadiet och tvärt om. Det är läraren som i sista hand måste avgöra vilka böcker som passar för den egna undervisningen. Jag vill gärna slå ett slag för bilderböckerna här. Flera av dem kan användas på alla stadier även om de står förtecknade på förskolan och lågstadiet. En välvald bilderbok kan ge både starka upplevelser och utveckla läsarens relation till litteraturen oavsett ålder. Sedan behöver eleverna självklart läsa längre böcker också.

Vad är nytt?

– Många har protesterat mot att Skolverket och Kulturrådet, på statens uppdrag, ska ”bestämma” vad eleverna ska läsa. Det stämmer ju inte riktigt. Visst kan det bli så om exempelvis en rektor utgår från listan för att köpa in klassuppsättningar utan att tala med lärarna. Men tanken är att lärarna ska kunna använda sig av listorna som ett bollplank och komma fram till egna grundande val. I bästa fall kan listorna visa att det finns mycket bra litteratur i olika genrer och med olika uttryck. Som jag ser det har den kvalitativa litteraturen för barn och unga ingen övre åldersgräns. Jag önskar att lärare och andra vuxna kan läsa böckerna på listorna också för sin egen skull. Då vågar jag lova att läslistorna kan visa vägen till spännande läsupplevelser och intressant litteraturundervisning.

Olle Widhe: Olle Widhe är professor i litteraturvetenskap med didaktik och har huvudsakligen fokuserat på barn- och ungdomslitteratur i sin forskning. Bland annat hur den moderna barnlitteraturen växt fram och hur relationen mellan barnlitteraturens pedagogik och estetik förändras över tid.

Text: Hanna Erlingson