Georgios Chatziagorou - Samband med lårbensfraktur efter höftprotesoperation ses över i ny avhandling

Image

Länk direkt till avhandlingen 

Samband med lårbensfraktur efter höftprotesoperation ses över i ny avhandling

Fraktur i anslutning till stammen på en höftprotes, så kallat PeriProtesFemurFraktur- PPFF, är den tredje vanligaste orsaken till reoperation efter primär total höftprotesoperation i Sverige. Risken för denna komplikation är högst hos äldre individer och frakturen är förknippad med ökad dödlighet, höga kostnader och resulterar ofta i låg grad av patientnöjdhet.

- Min forskning handlar om dessa frakturer, efter insättning av primär total höftprotes. En operationstyp som genomförs på ungefär en patient om dagen i Sverige. Lårbensfraktur som komplikation är dock relativt ovanlig mot bakgrund av att det i Sverige inopereras cirka 18 000 höftproteser totalt sett under ett år. Ofta rör det sig om långvariga och komplicerade operationer som kräver hög kompetens, säger ortopeden Georgios Chatziagorou.

Han har studerat alla PPFF som opererades i Sverige mellan 2001 och 2011 genom att kombinera data från Svenska Höftprotesregistret och Patientregistret där alla vårdtillfällen registreras obligatoriskt.

Resultaten visar på betydande skillnader vid val av implantat och operationsteknik

Ungefär 17% av de som drabbades av en PPFF genomgick en omoperation av höften eller lårbenet inom två år, och minst 20% av alla patienter hade avlidit under samma tidsperiod efter frakturen.

- Den näst vanligast femurstammen som används vid höftproteskirurgi i Sverige, en Exeter stam, visade sig ha nästan 10 gånger högre risk för PPFF jämfört med Lubinus stammen som har använts mest. Resultaten visade också att byte av protesstammen är ett bättre kirurgiskt behandlingsalternativ om frakturen låg nära en dåligt fixerad protesstam, jämfört enbart plattfixation.

Plattfixation var den vanligaste behandlingen i de fall där frakturen låg nedanför protesen. I dessa fall visade det sig att fixation med en, relativt sett ny typ av implantat, så kallade vinkelstabila plattor, gav bättre resultat än om frakturen fixerats med plattor av äldre typ, något som inte visats tidigare.

- Avsikten med avhandlingen har varit att hitta en behandlings algoritm som kan vara anpassad till patientens ålder, samsjuklighet, funktionsgrad och frakturtyp samt minska komplikationer och vårdtiden på sjukhuset.

- De epidemiologiska studierna i min forskning kan vara en viktig bas för framtida projekt om periprotesfrakturer och för resursplanering. Våra resultat talar för att bättre val av implantat och kirurgisk teknik till respektive patientkategori kan minska antalet PPFF och optimera behandlingsresultatet efter operation på grund av PPFF.