Bra med korrigerande operation när felläkt radiusfraktur ger symtom
Benbrott på armens strålben, även kallat radiusfraktur, är en vanlig skada som förekommer i alla åldrar. Strålbenet är ett av de två underarmsbenen och det är den distala delen, den nedåt mot handleden, som oftast bryts. Behandlingen varierar med skadans svårighetsgrad, oftast gipsas armen, efter att man vid behov dragit frakturen tillrätta, medan mer komplicerade frakturer behandlas kirurgiskt. Den vanligaste komplikationen efter denna skada är att frakturen läker med felställning, vilket kan ha en mycket stor inverkan på armens funktion. Även relativt måttliga felställningar kan ge besvär.
En läkt felställning kan korrigeras genom att man via en operation försöker återställa anatomin i handleden, så kallad korrektionsosteotomi. Syftet är att minska smärta och stelhet och öka möjligheten till att återfå funktion och aktivitetsförmåga. En vanlig metod är en ”open-wedge osteotomi ”, där frakturspalten fylls med ben taget från patientens egen höftkam eller med benersättningsmedel, eller så kan frakturspalten lämnas öppen för så kallad primär callusläkning*.
- Metoden där man tar ben från höftkammen är ofta förknippad med postoperativa och ibland bestående obehag såsom smärta vid stället där man tog benet. Olika syntetiska benersättningsmedel har därför utvecklats, säger Ingrid Andreasson, legitimerad arbetsterapeut, verksam vid arbetsterapienheten på Mölndals sjukhus.
Felläkt fraktur har stor påverkan på livskvalitén
Hennes avhandling handlar om patienters erfarenheter av hur vardagen påverkas av en felläkt handledsfraktur, och erfarenheter av hur vardagslivet fungerar ett år efter en korrigerande operation. Forskningen handlar också om hur funktionen återfås under det första året efter korrigerande operation, beroende på om benersättningsmaterial används eller om frakturspalten lämnas öppen, samt hur det funktionella resultatet är tre år eller mer, efter operationen.
- Resultaten visar att en felläkt distal strålbensfraktur kan ha en stor inverkan på aktivitetsförmågan och vardagslivet. En korrigerande operation visades förbättra rörlighet, styrka och självskattad aktivitetsförmåga under det första post-operativa året och inga skillnader fanns beroende på om benersättningsmedel användes eller inte.
Minskade besvär och ökad aktivitetsförmåga ett år efter operation
Ett år efter operationen rapporterade patienterna om minskade besvär och ökad aktivitetsförmåga. Vid uppföljning mer än tre år efter operation var rörlighet och styrka samt självskattad aktivitetsförmåga till stor del återhämtade jämfört med den icke-skadade sidan. Graden av artros hade ökat, något som dock endast hade ett svagt samband med lägre skattning av aktivitetsförmåga. Studierna bidrar till en ökad evidens vad det gäller korrektionsosteotomi som en effektiv åtgärd med goda funktionella- och patientrelaterade resultat, både på kort och lång sikt.
- Detta är viktig information till både patienterna som drabbats och överväger operation och till vårdgivare. Viktig information är också att funktionen inte kan förväntas återställas helt och att man kan ha viss smärta kvar även på sikt. Eftersom nedsatt handledsfunktion kan ha stor inverkan på förmågan att utföra olika aktiviteter, inklusive förmågan att yrkesarbeta, och korrigerande operation har goda resultat, bör denna kirurgi prioriteras för patienter som drabbats av en felläkning och har besvär.
Ordförklaring Kallus/Callus
*Vid frakturen uppstår en blödning. Blodet koagulerar, och koaglet ersätts successivt av fibrös bindväv och brosk. Mellan och runt frakturändarna bildas kallus, en hård substans bestående av bindväv och brosk. Allt eftersom ersätts kallusvävnaden med benvävnad, varefter osteoklaster bryter ned överflödig benvävnad. Källa 1177
INFORMATION OM DISPUTATIONEN
Opponent: Elisabet Hagert, Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Karolinska Institutet, Stockholm Betygsnämnd: Mari Lundberg, Lisbet Claesson och Marie Alricsson
Huvudhandledare: Jón Karlsson Bihandledare: Monika Fagevik Olsén and Gunilla Kjellby-Wendt