Operastudenter i premiär trots pandemi 

Det är en av mycket få föreställningar som genomförs på landets operascener den här hösten. Men slutproduktionen i opera vid Högskolan för scen och musik är inte öppen för allmänheten i år, en mycket liten publik bestående av lärare och annan personal vid universitetet får se studenterna i två verk: Cimarosas ”L’Impresario in Angustie” och Puccinis ”Suor Angelica”. Det ena är en skruvad, men skrämmande verklighetstrogen parodi på hur livet bakom scenen i ett operahus kan se ut. Det andra är en kort, men intensiv tragedi som utspelar sig i ett nunnekloster.

− Det jag tycker har varit mest intressant har varit att få utforska två väldigt olika tillvägagångssätt att jobba med de två verken. De är båda nästan extremer inom sin genre och kräver väldigt olika saker av sångarna, säger Jenny Viklund, en av studenterna i avgångsklassen. 

Det är två verk som spelas ganska sällan, men som enligt regissören Mira Bartov ändå känns ovanligt aktuella i den mycket speciella situation som råder under pandemin.

− Det är trots allt inte så svårt att relatera till livet i ett nunnekloster som i Puccinis ”Suor Angelica”. Vi vet nog alla vid det här laget vad det innebär att leva i en isolerad tillvaro utan beröring eller kontakt med omvärlden. Jag tror att vi förstår behovet av att ha en djup och innerlig tro, och hopp om livet och framtiden ganska väl.

Och samma sak kan sägas om Cimarosas opera, komedin ”L’Impresario in Angustie” där teaterdirektören överger det sjunkande skeppet och lämnar sina artister åt sina öden.

− Men våra karaktärer vägrar att ge upp sina roller i ”Livets teater”, den pjäs de spelar i föreställningen. De må vara samhällsbärande eller inte. Och nog kan samhällets ekorrhjul rulla vidare utan oss artister. Men vad i hela fridens namn skulle meningen vara med det, säger regissören Mira Bartov.

 Det har varit en höst med många tvära kast för henne och studenterna. Restriktioner har ändrats med kort varsel och produktionen har tvingats anpassa sig och samtidigt fokusera på en så givande arbetsprocess som möjligt för studenternas skull.

− Det som har blivit väldigt uppenbart är hur viktig vår grupp är, under hela den här processen har vi hjälpt, lyft och inspirerat varandra, säger operastudenten Jenny Viklund.

Monica Danielson, programansvarig för operautbildningen, håller med.

− Studenterna är ödmjuka inför faktum och tacksamma över att kunna genomföra slutproduktionen i sin helhet. Det är en av de få operaproduktioner som alls genomförs i landet den här säsongen. Men det är såklart smärtsamt att inte få ha sina nära och kära på plats i publiken. Men vi ska se till att en fin dokumentation ska finnas för dem inom kort.