Trädskötsel och hamling

Situationen idag

I ett landskapsperspektiv är det särskilt angeläget att återuppta de former av trädbruk som resulterar i påtagliga spår i kulturlandskapet. Hit räknas främst hamling och stubbskottsbruk, bruk av hasselbuskar och i viss mån även bast- och nävertäkt.

Hamling av lövträd är en form av fodertäkt som var särskilt vanligt i det äldre odlingssystemet. Eftersom hamlingsträden generellt kan bli gamla finns spåren frekvent bevarade i hela landet.

Idag är det ytterst få brukare som fortfarande genomför hamling som en del av sin produktion. I de fall lövet används sker det normalt för direkt utfodring och inte vinterlagring av löv. Stubbskottsbruket, som förmodligen på många håll varit lika vanligt som hamling, har i princip helt upphört. Kunskapen om hamling är idag relativt spridd på en mer övergripande nivå, medan den om stubbskottsbruk, bast- och nävertäkt är mycket begränsad. För att kunna bevara gamla foderträd och etablera nya med historisk korrekt utseende krävs kunskapsutveckling på detaljnivå.

Att återuppta trädbruket får positiva följder för allt det myller av liv som är knutet till träd som brukas på det viset. Ingreppen sker förhållandevis sällan, så det är effektiva och tacksamma åtgärder för att gynna viktiga delar av odlingslandskapets biologiska mångfald.

Exempel på konkreta frågeställningar

Intervall för lövtäkt, både stubbskottsbruk och höghamling

Restaurering av lövtäktsträd (både stubbskott och hamling)

Historisk bakgrund

I det äldre odlingssystemet har olika träd, främst lövträd, använts för en mängd olika ändamål. Det kunde röra sig om olika former av lövtäkt (t.ex. hamling, bladstrykning eller stubbskottsbruk), om insamling av frukt och nötter eller om täkt av bark, bast, näver eller särskilda ämnen till olika redskap, om produktion av klenved för flätning, redskap eller stängsling. Barrträd kunde bl.a. användas för katning och kådtäkt.

Det finns många exempel på historiskt källmaterial som t.ex. textbeskrivningar till kartor, som visar hur mycket löv till vinterfoder som skördades. Siffrorna tyder på att odlingslandskapet under olika perioder kläddes av hamlade och på annat sätt tuktade träd, i en omfattning som nästan är svår att föreställa sig. Under 1800-talet och framåt gjorde befolkningstryck och teknikutveckling att nästan allesammans försvann.

Träd som nyttjas på det här sättet växer långsamt och det bildas håligheter och annat i olika skador som uppstår. Det betyder att sådana träd bildar särskilt gynnsamma livsrum för en stor mängd mossor, lavar, svampar, insekter, blötdjur, fåglar och många andra. Vad som idag framstår som sällsyntheter har därför sannolikt många gånger en historia av att ha varit både vanliga och vitt utbredda i landet.

Metoder för nyhamling

Hantering av trädsjukdomar

Föryngring av hasselbuskar

Skydd från betande kreatur

Vilka av alla dessa aspekter på trädskötsel är viktigast för biologiskt kulturarv och biologisk mångfald?

Fördjupningar i intressanta kulturlandskapsavsnitt

Detta fokusområde kan studeras i de flesta miljöer där det finns äldre hamlings- eller stubbskottsträd eller hassellundar som fortfarande brukas eller som bär tydliga spår av traditionellt bruk. Det är en fördel om bruket har pågått någorlunda kontinuerligt.