Projektet startade ganska nyligen, och syftet är bland annat att undersöka hur äldre benämns och begreppsliggöras i olika texter, förklarar Dimitrios Kokkinakis, forskare vid Språkbanken men även knuten till Centrum för åldrande och hälsa (AgeCap).
– De texter vi samlar material från är nyhetsmedier, myndigheter samt en del vetenskaplig text, som i allmänhet håller en ganska neutral ton. Mina kollegor samlar in bloggar, Twitter och texter från andra sociala medier och där kan språket förstås bli lite vildare. Vi har inte hunnit analysera materialet än men hoppas göra en djupare sammanställning någon gång under våren.
Att pandemin gett upphov till en hel del fantasifulla uttryck står dock redan klart. Vad sägs om ”coronabebisar”, ”pandeminis”, ”zoomkaffe” eller ”bakningstristess”, ett fenomen som uppstår när man är så uttråkad av att sitta hemma att man börjar baka, något som möjligen har ett samband med den ökande ”coronafetman”.
Attityder speglas i ordvalen
Men att undersöka uppkomsten av nya ord är inte bara roligt, betonar Dimitrios Kokkinakis.
– Ord säger en hel del om attityder och sätt att tänka. I början av pandemin fanns en del närmast fördomsfulla ord, som ”Kinavirus” och ”Wuhansmitta”, men också en del uttryck för irritation över stockholmare och deras resvanor. Det är också intressant hur facktermer börjar spridas i vanliga nyhetstexter som ”mRNA”, ”flockimmunitet” och ”klusterutbrott”. Också bildandet av så kallade teleskopord, där två ord sätts samman till ett, är spännande, exempelvis ”hemester” eller ”karanträning”.
Inte minst semantiska grupper av ord är intressanta, menar Dimitrios Kokkinakis.
– Det kan handla om ord som för tankarna till krig, som ”coronastrid” och ”coronaangrepp” eller ord som har med väder att göra, som ”coronastorm”. Hälsningsord är en annan grupp, exempelvis ”luftkram” och ”armbågshälsning”. På senare tid har uttrycken alltmer kommit att handla om mutationer och vaccin, vilket förstås speglar hur diskussionen om pandemin utvecklas.
Många ord försvinner
Vilka ord som bara är tillfälliga och vilka som kommer att stanna kvar i språket är förstås för tidigt att säga.
– De flesta ord kommer säkert att försvinna men andra kan hänga kvar och kanske ändra betydelse. En pandemi är förstås något förfärligt. Men för oss språkvetare ger den en fantastisk möjlighet att undersöka utveckling och spridning av språkliga uttryck och kunna jämföra mellan olika medier.
Text: Eva Lundgren
Intervjun publicerades först i GU Journalen, nr 1 2021
