Magnetkamera utan kontrastmedel sparar resurser vid prostatascreening
Prostatacancer är en mångfacetterad sjukdom som innefattar ett brett spektrum av tumörer, från mycket långsamväxande till snabbväxande. Målet med screening för prostatacancer, innan den ger symtom, är att skapa ett nät som fångar aggressiva tumörer i tid för att kunna ge en botande behandling. Men om nätet görs för finmaskigt så kommer många små och långsamtväxande tumörer, utan potential att ge symtom under mannens livstid, att utgöra bifångst, det vi kallar för överdiagnostik.
Men genom att införa magnetkameraundersökning (MR) av prostata i ett screeningprogram förbättras möjligheten att välja vilka män som behöver utredas vidare med vävnadsprover.
– Min forskning handlar om tidig diagnostik av prostatacancer med MR och hur undersökningen kan anpassas för att fungera i ett framtida screeningprogram. Forskningen berör många aspekter av hur undersökningen utförs, bedöms och följs upp. Jag valde forskningsfältet eftersom det är kliniskt inriktat och ligger i skärningspunkten mellan flera stora frågor som kräver både ett brett epidemiologiskt perspektiv, med förståelse för vilka för- och nackdelar ett screeningprogram kan förväntas ge, och ett tekniskt kunnande kring MR-undersökningen, säger Jonas Wallström, röntgenläkare på buk- och kärlröntgen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Forskningsresultat med stort värde för framtida screeningprogram
Första delarbetet baseras på en grupp av 97 män undersökta med MR före operation på ett mindre sjukhus. Resterande delarbeten baseras på den pågående Göteborg 2-studien (G2*) där män i åldern 50–61 år boende i Göteborg med kranskommuner lottas till antingen kontrollgrupp eller screening.
– Vi såg att magnetkameraundersökning utan kontrastmedel, så kallad bi-parametrisk MR, inte leder till sämre tumörupptäckt jämfört kontrastförstärkt (multi-parametrisk) undersökning. Med bi-parametrisk MR kan betydligt fler män undersökas per dag, de slipper nål i armen och exponeras inte för gadolinium-innehållande kontrastmedel.
Kontrastuppladdning tillför inte heller något värde vid valet av vilka män i den stora gruppen av män med osäkra MR-förändringar som ska utredas vidare med vävnadsprov.
– Däremot visade sig riskvärdering utifrån så kallad PSA-densitet, det vill säga PSA-värdet delat med storleken på prostatakörteln, vara en lovande strategi för att välja vilka män med osäkra MR-förändringar som behöver utredas vidare i screening.
Med hög säkerhet utesluter magnetkameraundersökningen allvarlig prostatacancer
Screeninggruppen i G2-studien, erbjuds PSA-prov och därefter MR-undersökning vid förhöjt PSA-prov. Män som inte diagnostiserades med cancer i första omgången återinbjuds för upprepad screening. Vid andra screeningomgången efter 2 år diagnosticerades mycket få nya fall av allvarlig prostatacancer bland män utan cancermisstänkta förändringar på MR i första omgången.
– Man kan säga att nätets maskor verkar vara lagom stora och att uppföljningsintervallet sannolikt kan förlängas ytterligare för de män som inte har starkt tumörmisstänkta förändringar på MR.
Forskningsresultaten från avhandlingen kan få stor betydelse för hur MR av prostata utförs i ett eventuellt framtida screeningprogram för prostatacancer. Redan idag har resultaten stort värde eftersom MR av prostata på bred front har införts vid utredningen av misstänkt prostatacancer i såväl svenska som internationella riktlinjer.
MER FAKTA *G2 – Läs mer om Göteborg 2-studien på studiens egen webbplats.
INFORMATION OM DISPUTATIONEN
Handledare: Jonas Hugosson Biträdande handledare: Mikael Hellström, Marianne Månsson och Stephan Maier
Opponent: Anders Magnusson, Uppsala universitet, Uppsala Betygsnämnd: Cecilia Engström-Mattisson, Lennart Blomqvist och Christer Dahlstrand