I studien kombineras stora datamängder med videoupptagningar inom röntgenbaserad kirurgi. Båda delarna är viktiga men ofta används data eller videoupptagningar var för sig efter en operation för att utvärdera arbetet.
– Vi vill bryta uppdelningen mellan data och video och försöker istället etablera en metod där urvalet av videosekvenser har föregåtts av en systematik i kombination med tillgängliga data, säger Jonas Ivarsson, professor i informatik.
Metod i tre steg
Forskarna bakom studien kommer från både IT- och medicinområdet. Tillsammans har de under ett tvärvetenskapligt projekt mejslat fram det nya arbetssättet som består av tre delar.
Första steget är att ha en rik ansamling av data. Det kan vara rapporter eller tabeller med teknisk information, exempelvis en lista på stråldoser som är vanligt inom teknikintensiv vård som radiografi.
Andra steget handlar om att analysera informationen genom statistiska metoder eller maskininlärning och leta efter avvikelser.
– Genom en traditionell analys av statistik kan en sjukhusfysiker genom att studera siffror i en tabell se att något hänt, exempelvis om stråldosnivån ökat eller minskat. Men inte nödvändigtvis varför det hände vid ett specifikt tillfälle, säger Jonas Ivarsson.
Steg tre handlar då om att sammanfoga data och video från en operation i ett datorprogram som sedan presenteras i ett överblickbart gränssnitt.
– På så sätt kan avvikelser i datakällorna få en djupare mening när de kopplas samman med särskilda videosekvenser. Därmed får medicinsk personal en bättre förklaring till varför vissa data stack ut vid ett särskilt tillfälle, säger han.
Utvärderat stråldosnivåer
I första hand har den nya metoden använts för att utvärdera olika stråldosnivåer i bildstyrd, så kallad röntgenbaserad, kirurgi. Efter operation har då kirurgerna fått en detaljerad återkoppling av sitt arbete. Exempelvis har de kunnat identifiera ett antal inställningar som behövts ses över för att minska stråldoser vid operation.
– All exponering av strålning medför en risk för skador vilken ökar med större stråldoser. Genom att hitta intressanta avvikelser i datamaterialet och sedan sätta tillfällena i ett sammanhang med hjälp av videomaterialet kan den medicinska personalen få en bättre förståelse för dosnivåerna, säger Jonas Ivarsson.
Enligt Jonas Ivarsson erbjuder metoden ett sätt att arbeta systematiskt och storskaligt även inom andra medicinska områden där det finns tillgång till relevanta data som kan lokaliseras tidsmässigt, exempelvis anestesi.
– Det borde vara naturligt att kombinera datakällor på det sätt som vi föreslår. Men metodutveckling är en viktig del av forskningen som lätt glöms bort.
