Så vill kommunerna jobba för ett hållbart båtliv
Det är trångt i landets fritidsbåtshamnar och oftast saknas laddstolpar och annan infrastruktur som kan underlätta ett mer hållbart båtliv. Samtidigt behöver båtägarna lära sig mer om båtlivets miljöpåverkan. Det är kontentan i en ny rapport där kommunala tjänstepersoner fått ge sin bild av situationen.
I Sverige skaffar allt fler människor fritidsbåt. Enligt Tranportstyrelsen fanns förra året omkring 950 000 fritidsbåtar i landet, och trots en ökad miljömedvetenhet i branschen blir båtarna större, mer motorstarka och kräver större volymer fossila bränslen. Forskare har länge pekat på behov av omställning för att skydda känsliga ekosystem i våra hav, och kommunerna är helt med på noterna – åtminstone om man ska tro de tjänstepersoner från åtta kustkommuner i Västsverige som deltagit i en studie som sammanställts vid Göteborgs universitet.
– Tjänstepersonerna verkar helt eniga om kommunernas centrala roll för att en omställning ska kunna ske. Sedan varierar det vilka åtgärder man anser vara viktigast, säger Johanna Sjöholm, projektsamordnare vid Göteborgs universitet som skrivit rapporten tillsammans med Lena Gipperth, föreståndare för Centrum för hav och samhälle.
Efterlyser lagstiftning och utbildning
Listan på problem som båtlivet orsakar kan göras lång. Det handlar om allt från utsläpp av koldioxid och giftiga båtbottenfärger till nedskräpning och undervattensbuller som stör livet i våra känsligaste marina områden. Bland tänkbara åtgärder lyfter tjänstepersonerna särskilt fram utbyggnad av en hållbar infrastruktur, till exempel laddstolpar för elmotorer och möjligheter att förvara båtar på land. Även lagstiftning om båtregister, striktare regler för båtbottenfärger och hastighetsbegränsningar är sådant som nämns. Mycket handlar enligt tjänstepersonerna om att ändra beteenden och attityder hos båtägare och därför behövs insatser för att öka kunskapen om båtlivets miljöpåverkan.
– Kommunernas roll är begränsad när det kommer till lagstiftning och breda informationskampanjer och här kan kommunerna snarare fungera som ett viktigt skyltfönster för nationella och regionala satsningar. Det är också i kommunerna man vet hur verksamheterna ser ut på plats och har möjlighet att samarbeta med olika lokala aktörer, säger Johanna Sjöholm.
Stor platsbrist i hamnarna
Just samverkan framhåller deltagarna i studien som helt avgörande för att få någonting gjort på området. Man efterlyser mer samarbete med offentliga organisationer och myndigheter, och inte minst det lokala näringslivet. En fråga som ständigt återkommer i studien är platsbristen i hamnarna. Utökningen av bryggor går fort utan att någon aktör riktigt har kontroll över det, med ytterligare miljöbelastning som följd. Men platsbristen står också i vägen för flera av de lösningar som finns, som landförvaring, båttrailers och sjösättningsramper. Allt sådant kräver utrymme, och detta på några av de mest attraktiva platserna längs våra kuster.
– Det är en svår nöt att knäcka. Här gäller det att få till ett mer effektivt nyttjande av båtarna, till exempel genom båtpooler. Det är en högt prioriterad fråga hos flera av kommunerna – hur fler ska kunna ta del av båtlivet, utan att man nödvändigtvis behöver äga en båt, säger Johanna Sjöholm.
Text: Per Adolfsson
Kommunerna som deltog i studien var Strömstad, Tanum, Sotenäs, Lysekil, Uddevalla, Orust, Tjörn och Kungälv. Studien är en del i ett större projekt inom det maritima klustret i Västsverige med målet att driva på utvecklingen av ett mer hållbart båtliv. Nu planeras fler forskning- och utvecklingsprojekt för att öka kunskapen kring frågorna och hitta lösningar framåt tillsammans med andra samhällsaktörer.
