Operastudenter får äntligen möta publiken i årets slutproduktion

− Mozarts Trollflöjten är en tidlös saga och vår uppsättning har något för alla, även för den som inte är operavan, säger Monica Danielsson, programansvarig för operautbildningen på Högskolan för scen och musik.

Slutproduktionen på kandidatprogrammet i opera motsvarar i alla delar en professionell uppsättning. Den är en viktig förberedelse för yrkeslivet och en chans för studenterna att visa upp sig. I år ser Monica Danielsson fram emot slutproduktion lite extra.  

− Den här klassen har varit hårt drabbad av pandemin. Vi har varit tvungna att dra ner på olika samarbeten och därför är det fantastiskt att studenterna nu ska få möta sin publik, säger hon.

Agnes Thörn spelar Nattens drottning och har precis haft kostymprov.

− Det var en utmaning att sjunga med korsett. Samtidigt är det precis det här vi har längtat efter, att få möjlighet att slipa sin sång och sitt skådespeleri med alla bitar på plats.

Hon får medhåll från Helena Hedman som också gör en roll i slutproduktionen:

− Vi har repeterat med tejpade märken i scengolvet, nu har den ersatts av ett fantastiskt sceneri i olika nivåer. Alla de här komponenterna, från kostym till sceneri, bidrar med inspirerande input till min egen rolltolkning, säger hon.

Image

Sistårsstudenternas uppsättning av Trollflöjten är en saga, lika ologisk som magisk. Full med tilltrasslade relationer, mystifikationer och inkonsekvenser. Regissören Nils Spangenberg beskriver föreställningen som motsatsen till ett excel−ark.

− Vi har inte har lagt två strån i kors för att försöka lösa gåtor och förklara symbolik som tretal, vatten och eld eller mörker och ljus. I stället får publiken en rolig, vacker, spännande och sagolik historia med gudomliga musik.

I berättelsens kärna finns en generationskonflikt mellan två föräldrar som befinner sig i ett bittert skilsmässokrig och en dotter och hennes prins som vill bryta sig loss.

Image

Föreställningens tematik tilltalar Agnes Thörn och Helena Hedman.

− Trollflöjten försätts ofta till en sagovärld eller i en frimurarorder. Men vår uppsättning går bortom de tolkningarna och handlar om en ny tid. Den tar upp skillnaden mellan oss människor och den kraft som finns i det, säger Helena Hedman.

Med drygt en vecka kvar till premiären är deras känslor tudelade. Skön förväntan blandas med vemod över att utbildningen snart är slut. Agens Thörn tycker dock inte att hon är färdig.  

− I det här yrket blir man aldrig klar, jag hoppas att jag får fortsätta att lära och utvecklas hela tiden. Men jag kommer sakna det här sammanhanget, huset och människorna, säger hon.

Helena Hedman ser tillbaka på utbildningen och konstaterar att hon idag har ett större tålamod och lugn inför sitt yrkesutövande och dess processer. Inte minst har slutproduktionen och erfarenheterna från grupparbetet varit lärorikt.

−  Vi kan vara hur starka som helst som individer, men det har blivit väldigt tydligt hur viktigt det är att jobba tillsammans och för varandra. Vi måste vara bra ihop för att det ska bli en bra produktion.

Text: Åsa Rehnström