Hur kan vårt beteende bromsa den tysta pandemin?

– Antibiotikaresistens brukar kallas för den tysta pandemin. Effekterna kan bli enorma för sådant som vi tar för givet att det ska funka, som kirurgi, cancervård, cellgiftsbehandlingar och behandlingar mot hudinfektioner. Nästan inget inom modern medicin kan fungera utan antibiotika. Och dessvärre är det färre och färre antibiotikavarianter som är effektiva, säger Elina Lampi.

Image

Elina Lampi är docent och universitetslektor i nationalekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Hon har sedan hon disputerade 2008 fokuserat på miljöekonomi, beteende och klimat. Men att hon skulle bli nationalekonom var långt ifrån självklart.

– Jag har ju en ganska konstig historia. Jag gick danshögskolan i Stockholm och jobbade som dansare och danspedagog, men skadade mig och behövde byta yrke. Jag ville bli producent på kulturområdet och läste företagsekonomi, men då ingick även kurser i nationalekonomi, som fick mig att känna att jag vill ägna mig åt något som handlar om hela samhället. Så jag läste grundutbildningen i Stockholm och doktorerade sedan i Göteborg. För mig var det självklart att rikta in mig på miljöekonomi från början. Jag tyckte och tycker att det är ett oerhört viktigt ämne.

Läkare mindre villiga att avstå antibiotika

Elina Lampi har i flera år varit engagerad som forskare vid CARe, Centrum för antibiotikaresistensforskning, vid Göteborgs universitet. Här arbetar hon tvärvetenskapligt tillsammans med statsvetare, läkare och filosofer i en forskargrupp som undersöker effekterna av interventioner, som informationskampanjer och riktlinjer som är tänkta att minska antibiotikaanvändningen.

– I en studie undersökte vi vilka preferenser läkare tar med sig när de förskriver antibiotika. Först tillfrågades läkarna i en enkät som privatpersoner. Då kunde vi se att de är mindre villiga att avstå från antibiotika än folk i stort och att det är en större andel som använt antibiotika det senaste året. Därefter frågade vi samma personer i rollen som läkare om hur de förskriver antibiotika, och då ser vi att de som är mindre villiga att avstå skriver ut mer antibiotika och vice versa, säger Elina Lampi.

När forskargruppen även tittade på hur läkarna upplever att andra läkare gör, visade det sig att om de tror att andra läkare är mer restriktiva så blir de också det själva.

– Det intressanta är att vi ser att både privata och professionella preferenser spelar roll för antibiotikaförskrivningen.

Beteende viktigt för att lindra problemet

Antibiotikaresistens innebär att bakterier blir motståndskraftiga mot ett eller flera antibiotika. Det kan ske genom mutationer och när bakterierna upprepade gånger utsätts för antibiotika i för låg dos eller under en lång tid, gynnas bakterier som har utvecklat resistens. Felaktig användning av antibiotika inom både sjukvård och lantbruk är viktiga orsaker till att antibiotikaresistens är ett växande problem, vilket gör att det är viktigt att studera både beteende och inställningen till antibiotika.

Antibiotikaresistenta bakterier kan utvecklas var som helst, och eftersom vi reser och rör oss så mycket, så kommer de förr eller senare att spridas.

Mycket forskning på området görs inom medicin. Men precis som med andra storskaliga samarbetsproblem, som klimatförändringarna, spelar människors beteende stor roll och kan både lindra och förvärra problemet med antibiotikaresistenta bakterier.

– Den stora skillnaden mellan klimatförändringar och antibiotikaresistens är att i klimatfrågan skulle det räcka långt om de största utsläppsländerna agerade. Men vad gäller antibiotikaresistens så spelar enskilda länders insatser mindre roll – om inte alla gör något. Antibiotikaresistenta bakterier kan utvecklas var som helst, och eftersom vi reser och rör oss så mycket, så kommer de förr eller senare att spridas, säger Elina Lampi.

Svaga incitament att ta fram ny antibiotika

Det är lätt att dra paralleller till Covid-19-pandemin, där vaccin måste spridas till större delen av världen för att minska risken att viruset fortsätter att mutera på många platser – och så småningom sprida sig även till områden med hög vaccinationstäckning.

– Å andra sidan så har vi när det gäller antibiotika, inte minst i Sverige, gatekeepers i form av läkare. Det gör att vi relativt enkelt borde kunna minska förskrivningen genom att ändra förhållningssätt.

Elina Lampi framhåller att man skulle behöva göra samma sak som med covidvaccinet och satsa stort på att ta fram nya antibiotikavarianter. Men de ekonomiska incitamenten för att skapa ny antibiotika är svaga, eftersom en ny antibiotikavariant helst inte ska användas förrän den verkligen behövs – vilket gör att läkemedelsföretagen inte kan tjäna in de pengar som investerats i forskning och utveckling.

– Därför blir forskning om interventioner viktig för att förstå och förändra beteendet hos läkare och allmänhet. Och det gäller även om det skulle vara så att det tas fram ny antibiotika i framtiden. Antibiotikaresistens är redan ett allvarligt problem i vissa delar av världen, säger Elina Lampi.

Tre resultat från forskningen inom CARe

Många kan tänka sig att avstå från antibiotika

Ett sätt att motverka antibiotikareistens är att människor frivilligt låter bli att använda antibiotika vid sjukdomar som är relativt lindriga, till exempel halsfluss. Det kan vara viktigt dels för att trycket minskar på läkarna att skriva ut antibiotika och dels för att patienter som frivilligt avstår kan antas inte söka alternativa vägar för att få antibiotika utskrivet. Studien ”Who is willing to stay sick for the collective? – Individual characteristics, experience, and trust” visar genom en enkätundersökning att en majoritet av svenskarna, 65 procent, är villiga eller väldigt villiga att avstå antibiotika vid lindriga sjukdomar. Men bara en minoritet, 16 procent, trodde att andra var lika villiga att göra samma sak för det kollektiva bästa.

– Samtidigt är det viktigt att minnas att det inte får gå så långt att man inte alls använder antibiotika. Man får heller inte glömma att det globalt finns länder där man inte har tillgång till antibiotika och där problemet är ett annat.  Men i vissa länder saknas gatekeepers i form av läkare och där blir människors medvetenhet och frivilliga samarbete än viktigare.

Dödstalen i Covid-19 påverkar synen på antibiotikaresistensövervakning

I ett stort projekt skickades en enkät till personer som jobbar professionellt med antibiotikaresistensövervakning (AMR) i 29 europeiska länder, med frågor om bland annat styrning och hur de tror att covidpandemin kommer att påverka det framtida samarbetet inom AMR nationellt och internationellt.

– Enkäten gjordes under lång tid så dödligheten och smittofrekvensen i covid hann variera både inom och mellan länder. Det visar sig att antalet döda i covid-19 påverkar de tillfrågades inställning till AMR – ju fler döda totalt i covid desto mer har de svarande känt att samarbetet runt antibiotikaresistens måste bli bättre. Men det finns skillnader inom Europa. De nordiska länderna var väldigt positiva till fördjupat samarbete och länderna i öst hade en något mer negativ syn.

Antibiotikamärkning viktigare än info om klimat eller djurhälsa

– Sedan har vi gjort ett par studier om mat, som undersöker om folk skulle vilja ha en antibiotika-märkning på maten, i det här fallet undersökte vi kött i en fryslasagne. Om du köper kött som är svenskt så vet du att det inte är antibiotika i, men om du köper till exempel en fryst lasagne så går det inte säkert att veta var köttet kommer ifrån. Det var en väldigt stark åsikt att man ville ha antibiotikamärkning, betydligt starkare än viljan att ha märkningar för sådant som klimat och djurvälfärd.

Text: Lars Magnusson