Johanna hittade rätt med havsfrågor
När, var och hur mycket fisk som får tas upp är frågor som behöver besvaras för att uppnå ett hållbart fiske. Johanna Burn som är utredare på Fisketillståndsenheten, en del av Havs- och Vattenmyndigheten, är en av dem som jobbar med att förvalta Sveriges fiskebestånd.
I Sverige är det Havs- och vattenmyndigheten som har det övergripande ansvaret för hur fisket bedrivs. Här arbetar Johanna Burn som är utredare på Fisketillståndsenheten som är placerad på Havs- och vattenmyndighetens kontor i Göteborg. När hon får in en ansökan om en ny fiskelicens prövar hon den mot de regler som finns. Hon tittar också på hur fiskekvoterna har nyttjats tidigare och gör en bedömning av tillgången på fisk i det specifika området. Med hjälp av information från Sveriges Lantbruks Universitet och Internationella havsforskningsrådet (ICES), får hon en fingervisning om huruvida fisketrycket i ett visst område kan öka, borde minska eller om det ska vara oförändrat. I jobbet ingår även att utveckla regelverket för yrkesfisket, vilket till exempel kan handla om att en föreskrift behöver förbättras eller förtydligas.
– Jag disponerar till stor del min tid själv, så det gäller att ha självdisciplin och kunna prioritera, berättar Johanna.
Utöver rollen som utredare är hon även verksamhetsspecialist, vilket innebär att hon ansvarar för att utvärdera, analysera och utveckla Fisketillståndsenhetens interna IT-system tillsammans med IT-avdelningen. Allt som allt inkluderar jobbet tydliga ramar och arbetsformer.
— Att jobba på en myndighet passar mig väldigt bra rent personlighetsmässigt, och det känns bra att skapa samhällsnytta på ett rättssäkert sätt, säger Johanna.
Backpacking-resa gav miljöinsikt
Johanna som till viss del är uppvuxen i Göteborgs skärgård har alltid känt en dragning till frågor som rör hav och vatten och tillbringar gärna tid vid havet på sin fritid. Det var dock i samband med en lång backpacking-resa på Bali som hon på allvar började fundera över miljöproblemen i havet. Hon och en vän ville lära sig surfa, men eftersom det var efter surfingsäsong blåste starka vindar in från Java. Stora mängder skräp flöt in mot land och de kunde knappt se själva vattnet.
— När jag ramlade av brädan åkte jag rakt ner i plastpåse. Det var en upplevelse som väckte många tankar, berättar hon.
En tanke handlade om att hon ville jobba med miljöfrågor och när hon kom hem sökte hon in till Smil. Inriktningen Miljöekonomi, som hon valde under andra året, kändes som en trygg väg. Om hon inte skulle få ett miljörelaterat jobb skulle hon kunna söka andra jobb inom ekonomiområdet, resonerade hon. Från utbildningstiden minns hon både inspirerande föreläsningar och engagerade lärare, men särskilt stort intryck gjorde ett av studiebesöken. Det var ett studiebesök på hennes nuvarande arbetsplats.
— Jag kände direkt att det var på Havs- och Vattenmyndigheten som jag ville jobba. Om man är intresserad av vattenfrågor är det helt rätt ställe att befinna sig på.
Avancerade till utredare
Efter kandidatexamen vid Smil dök ett ledigt jobb upp på myndigheten. Hon sökte direkt, men för säkerhets skull sökte hon även in till ett masterprogram i nationalekonomi. Hon hade gått drygt en vecka på programmet när hon blev erbjuden jobbet – en chans hon inte kunde missa. Det handlade om en assistenttjänst där hon bland annat jobbade med realtidsövervakning av skyddade havsområden. Efter fyra år har hon avancerat till utredare.
— En utredartjänst kräver att man har ganska mycket erfarenhet, vilket man ju inte har när man kommer direkt från universitetet. Att börja på en tjänst och sedan utvecklas visade sig fungera väldigt bra för mig, säger hon.
I sitt jobb får hon ofta miljörelaterade frågor från allmänheten, till exempel om vilken fisk som är bäst att äta ur hållbarhetssynpunkt. Generellt är människor både mer engagerade och intresserade av havets välmående jämfört med ett par år sedan, menar Johanna. Även inom fiskebranschen märks ett ökat intresse. Trots det kvarstår ett flertal utmaningar.
— En problematik handlar om att andra fiskar och djur än de som ska fångas fastnar i näten, berättar Johanna som anser det behöver ske en utveckling vad gäller selektiva fiskeredskap.
— Det har till viss del skett en utveckling, men jag tror att det går att göra ännu bättre. Att minska bifångsten är en viktig del i utvecklingen av ett hållbart fiske.
Johanna Burn
Ålder: 27
Bor: Göteborg
Utbildning: Kandidatexamen Samhällsvetenskapligt miljövetarprogram med inriktning miljöekonomi, Göteborgs Universitet, 2017.
Jobbar som: Utredare/Verksamhetsspecialist på Fisketillståndsenheten, Havs- och Vattenmyndigheten i Göteborg.
Familj: Pojkvännen John
Intressen: Promenader i naturen, spendera tid vid havet, umgås med vänner och experimenterar gärna i köket.