Breadcrumb

Hårt slit bakom litterära debuter – men kan ge kulturellt kapital

Författare som nomineras till fina priser för sin debutbok är oftast kvinnor som bor i Stockholm och inte heter något vanligt son-namn. De har också kämpat hårt för sitt skrivande, visar en ny uppsats från Göteborgs universitet skriven av journalisten Lena Kvist.

Magisteruppsatsen Konfetti i hela min säng. En studie av prisnominerade skönlitterära debutanter 2010–2020 är en studie av de 77 författare som under ett decennium nominerades till Borås Tidnings Debutantpris, Augustpriset och/eller Katapultpriset.

– Två tredjedelar är kvinnor, vilket är väldigt mycket. De är också storstadsbor, vilket egentligen är onödigt eftersom man kan skriva varsomhelst. 86 procent bor i en svensk storstad. Jag trodde inte att det skulle vara så många, men det är faktiskt fler som bor utomlands än på svenska landsbygden eller i en svensk småstad, säger Lena Kvist.

Har läst samma utbildning

Image
porträtt Lena Kvist
Lena Kvist
Photo: Pernilla Rudenwall

Men det som förvånade henne mest var att 31 av författarna kom från samma utbildning:

– Den stora chocken var att så många hade gått skrivarlinjen på Biskops-Arnö! Jag visste att den var viktig, men trodde inte att den skulle vara så dominerande.

Något som inte ingick i undersökningen men som Lena Kvist insåg under arbetets gång, var att det knappt fanns någon med ett son-namn.

– Jag jämförde med namnstatistik från SCB och rent statistiskt skulle 7 personer heta till exempel Andersson, Karlsson eller Johansson, men av de 77 var det bara en enda som hade ett av de fem vanligaste son-namnen: Linna Johansson. Det skulle man kunna göra en mycket större undersökning om.

Har läst 862 debuterande författare

Lena Kvist har under många år varit kulturchef på Borås Tidning, och även varit ordförande för tidningens Debutantprisjury. Det var när hon skulle sluta i juryn som hon ville göra något bestående av all den kunskap hon samlat på sig om samtidens litterära debutanter – på tio år har hon läst 862 debuterande författare.

– I dagstidningsvärlden finns det inte tid för någon reflektion bakåt, man tittar alltid bara mot nästa dags artikel eller vad man ska lägga på sajten. Men jag har läst alla skönlitterära debutanter under den här perioden, det är ett otroligt material, så jag ville göra något intressant av det, titta på det ur sociologisk synvinkel, säger Lena Kvist.

Djupintervjuer med tio författare

Förutom den kvantitativa studien gjorde hon djupintervjuer med tio författare som hyllats för sina debutböcker: Tomas Bannerhed, Anna Fock, Tove Folkesson, Carolina Fredriksson, Marit Kapla, Agnes Lidbeck, Sami Said, Karin Smirnoff, Stina Stoor och Isabelle Ståhl.

Genom intervjuerna ville Lena Kvist bland annat undersöka om det fanns någon skillnad mellan de författare som vunnit priser och de som “bara” nominerats. Det gjorde det inte, utan även en nominering kunde betyda mycket i form av medial uppmärksamhet, tilldelning av stipendier – och inte minst påverkade det familj och vänner.

– De här författarna fick ofta något slags credd i sin innersta krets efter en nominering. Bland familj och vänner kan det ofta finnas en skepsis mot att bli författare, folk undrar vad de håller på med när alla andra runtomkring skaffar bra jobb, familj och gör karriär. Men en nominering eller ett pris gav ett slags frikort till att fortsätta skriva, det verkade förändra saker även i deras privata värld.

Stark inre drivkraft

Genom intervjuerna blev det också påtagligt hur stora uppoffringar debutanterna har gjort för att kunna skriva.

– Det var slående hur mycket de offrat – både ekonomiskt och tidsmässigt. De har ofta kämpat väldigt länge, refuserats och kommit igen.

Lena Kvist menar att de har en stark inre drivkraft att skriva.

– De skriver av konstnärliga skäl, för att de vill berätta, och de skriver av lust – även om det inte alltid verkar vara så roligt! Många av dem har haft det ekonomiskt snålt i olika långa perioder. Men skrivandet är så otroligt centralt för dem att det är nödvändigt. De ångrar inte sina val, utan det verkar vara en självklarhet i de flesta fall.

"Lämnade spår av glitter i stan"

Uppsatsens titel kommer från ett citat av Stina Stoor, vars liv förändrades efter att hon debuterade med en novellsamling 2015. Den fick stor uppmärksamhet och flera priser, och efter att ha fått Borås Tidnings debutantpris promenerade Stina Stoor tillbaka till hotellet sent på natten med håret fullt av konfetti.

– Hon lämnade spår av glitter i stan när hon gick och sängen blev full av konfetti. ”Det var en natt man inte glömmer” sa hon efteråt, och för mig blev det en symbol för det som händer med en författare i samband med ett de får priser. Det regnar så kallat kulturellt kapital över dem då, säger Lena Kvist.

Text: Elin Widfeldt

Konfetti i hela min säng

Uppsatsen Konfetti i hela min säng. En studie av prisnominerade skönlitterära debutanter 2010–2020 är skriven av Lena Kvist, tidigare kulturchef på Borås Tidning, i dag grävchef och ställföreträdande ansvarig utgivare.

Studien är tillkommen inom ämnet litteraturvetenskap vid Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, Göteborgs universitet.

Den kvantitativa studien visade bland annat att 31 av 77 debuterande författare hade gått skrivarlinjen på Biskops-Arnö (Nordens folkhögskola), 9 hade gått skrivarlinjen på Skurups folkhögskola, 7 hade läst Litterär gestaltning på Göteborgs universitet och 3 hade läst Författarskolan på Lunds universitet.

49 av 77 bodde i Stockholm när de debuterade.