Risk- och kriskommunikation

Forskning med tydligt medborgar- och samhällsperspektiv

Medier och journalistik spelar en avgörande roll för samhällets risk- och krishantering. Av tradition har radio, tv och dagstidningar bevakat och rapporterat om annalkande risker och hot, och informerat om hur människor kan skydda sig och få hjälp. Numera finns också sociala medier som en central kanal för kommunikation och informationsinhämtning. Samtidigt bidrar medierna till att definiera bilden av risker, kriser och katastrofer, liksom av politiker och ansvariga myndigheter, och påverkar därmed hur risk- och krishanterande åtgärder tolkats och uppfattats av allmänheten.

Strategisk  risk- och krishantering bygger på medborgarnas förtroende, vilket i sin tur ligger till grund för ansvariga beslutsfattares legitimitet och handlingsutrymme. Den digitala tekniken har i grunden förändrat förutsättningarna för samhällets risk- och kriskommunikation. Digitaliseringen påverkar både nyhetsmediernas arbetssätt, genom ett eskalerat nyhetstempo, interaktivitet och konvergens mellan olika format. och deras roll som informationsförmedlare före, under och efter en kris. Ett tidigare i huvudsak enkelriktat informationsflöde från myndigheter via nyhetsmedier till allmänhet har ersätts av nätverkskommunikation där myndigheterna i sociala medier kommunicerar direkt med medborgarna, och medborgarna direkt med varandra. Det innebär nya förutsättningar för samhällets kris- och riskkommunikation, för vem som skaffar sig tolkningsföreträde och genom vilka kanaler.

JMG har under fyra decennier forskat kring hur myndigheter, medier och medborgare agerat och kommunicerat i samband med samhälleliga risker och kriser. JMG:s forskning om kriser och risker utgår från ett tydligt medborgar- och samhällsperspektiv och berör frågor om risk- och kriskommunikation utifrån teorier om demokrati, makt, kultur, teknikutveckling och -anpassning, normer och institutioner. Frågor som särskilt uppmärksammats av forskargruppen rör allmänhetens och myndigheternas medieanvändning i samband med samhälleliga kriser och risker, förtroende för myndigheter och medier samt journalistiska arbetsmetoder. Bland studierna finns fallstudier och analyser av longitudinella förändringar, komparationer mellan redaktionella miljöer och mellan olika länder.

Forskningen präglas av nära dialog med ansvariga myndigheter och redaktionella miljöer.

Centrala teman i forskningen om risk- och kriskommunikation

• Nyhetsvärdering, nyhetsberättande och redaktionella praktiker vid olika typer av samhällskriser.
• Myndigheternas strategiska risk- och kriskommunikation.
• Allmänhetens reaktioner på kriser och risker, kommunikativa praktiker, informationsvägar och medieanvändning i samband med kriser.
• Kommunikationens och mediernas betydelse för samhällets övergång mellan vardagsliv och krissituation, och mellan olika krissituationer; här fokuseras frågor om förtroende, ansvar och återhämtning, samt hur samhället drar lärdom av kriser och krishantering.
• Hur framväxten av digitala och sociala medier förändrar förutsättningarna för samhällets kriskommunikation och hur ny medieteknologi används av myndigheter/organisationer, medier och allmänheten i samband med kriser.