Ubuntu en utställning om personcentrerad vård

Idé

Att genomföra förändring och ställa om vården så att den blir personcentrerad låter sig inte göras enkelt. Det kräver många olika såväl traditionella som innovativa metoder för få igång en rörelse med nya tankar och handlingar.

Inger Ekman, dåvarande centrumföreståndare för GPCC bad Ted Hesselbom, dåvarande museichef för Röhsska museet för mode, design och konstslöjd att hjälpa till att gestalta personcentrerad vård på ett intressant sätt. Ann-Marie Wennberg, professor och dåvarande områdeschef på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, område 2/Östra sjukhuset, ställde en oanvänd korridor på avdelning 349 till förfogande.

Syfte

Att anställda inom vården på ett lustfyllt och tankeväckande sätt skulle få ta del av de centrala begreppen inom personcentrerad vård, samt att inspirera vårdpersonalen till att reflektera kring personcentrerad vård och vad den innebär teoretiskt och praktiskt.

Utförande

Den interaktiva utställningen Ubuntu byggdes i en oanvänd sjukhusavdelningskorridor på Sahlgrenska Universitetssjukhuset/ Östra. Att utställningen gestaltades på sjukhus och i sjukhusmiljö med direkt närhet till sjukvårdspersonal som primär målgrupp visade sig vara mycket effektfullt.

Ett korsbefruktande samarbete mellan så vitt skilda kompetenser som medicin och vårdforskning, konst, design, teater, film och multimedia gav fantastiska resultat. Själva utvecklingsprocessen i sig bestod av ett antal mycket kreativa brainstorming-möten, där personer från museivärlden och forskningscentrumet utvecklade utställningen tillsammans. Utställningsmanus byggde på en idé om tio rum som på olika icke-pekpinne-mässiga sätt tematiserade grundtankarna bakom personcentrerad vård.

Huvudtemat var att gestalta PARTNERSKAPET mellan vårdpersonal och patient/person, men också att lyfta fram den unika personen.

Visningsupplägg

Utställningen lades upp på det sättet att den endast kunde besökas i grupp vid bokade tider och att en guide alltid introducerade och sedan fanns till hands för att vid behov ”coacha” under besöket, då gruppen, med hjälp av boken, i par fritt arbetade sig igenom utställningen. Guidningen som metod var central.

Arbetsboken ”Tanke och idébok om personcentrerad vård” (se som PDF på denna sida), delades ut till samtliga utställningsbesökare som ett viktigt redskap i förståelsen av utställningsbudskapen om personcentrerad vård. Boken framställdes dels som en manual till utställningen (som helt saknade informationstexter) och dels som fördjupningsmaterial. Med boken följde även en gratisbiljett till Röhsska museet giltig för två personer under ett helt år, för att knyta an till muséet.

Se filmen om Ubuntu

Utställningen har även dokumenterats i en kort film. Observera att filmen reflekterar inte exakt hur en visning gick till; till exempel är guiden mer involverad i filmen än i verkligheten, detta för att bättre förklara vissa aspekter av utställningen i filmen. Se länk till filmen på denna sida.

Utvärdering

Två fokusgrupper med besökare, en fokusgrupp med guiderna, samtal under guidningarna samt anteckningar i form av reflektioner som guiderna skrev ner efter varje guidad tur ligger till grund för utvärderingen.

Guiderna: Även om ett fåtal besökare har haft svårt att ta till sig utställningen, har vi överlag fått mycket positiva reaktioner. Detta gäller alla från målgruppen (vårdpersonal) till Sahlgrenska Universitetssjukhusets ledningsgrupp, via ”utomstående” grupper som t.ex. informatörer, fackliga representanter och folk från Göteborgs kommun.

Besökarna har uppskattat:

• Att få använda alla sina sinnen för att bli berörda och få uppleva andra perspektiv på vården.
• Att stimuleras till att tänka, reflektera och prata med varandra.
• Att gå utanför det gängse, vardagliga och få en kulturupplevelse på sin arbetsplats, på arbetstid.

Besökarcitat

”I stunden sög man in väldigt mycket; hjärnan arbetade i flera dagar efteråt, med reflektioner. Fyrabäddsrummet väckte känslor. Hela registret av känslor.”

”Det var jätteintressant. Så annorlunda. Det tänder ljus i min hjärna. Man tänker hela tiden.”

”Märkligt att vården och konsten inte samarbetar mer. Vården är mycket konstnära. Man spelar teater. Liknande teman; liv och död. Ångest, drömmar, känslor.”

Slutsatser

Att göra en interaktiv kulturupplevelse i form av en utställning på en vanlig vårdavdelning i ett stort sjukhus i direkt närhet till målgruppen (anställda i vården) var ett uppskattat och effektivt sätt att väcka uppmärksamhet kring en ny vårdfilosofi.

Arbetet med utvecklingen och gestaltandet av utställningen och visandet av den har många aspekter. Samarbetet mellan så många olika discipliner i utvecklings- och gestaltningsfasen hade ett stort egenvärde i sig; besökarna och guidernas upplevelse, interaktion och individuella tolkningar; intresset utifrån som successivt växte.

Att bilda arbetspar av alla besökarna fungerade optimalt. Detta både ledde till tankeutbyte och underströk budskapet om att arbeta i partnerskap. Idealt ska de som paras ihop inte känna varandra så väl innan, då detta ökar möjligheter för öppet tankeutbyte.

Samarbetet mellan Röhsska museet, GPCC och SU/Östra i Göteborg är ett praktiskt exempel på hur humanvetenskap, konst, kultur samt vårdvetenskap kan samverka på ett mycket fruktbart sätt. Våra arbetsmöten blev många, spontant kreativa, ibland trevande men alltid med en stark drivkraft att föra detta udda projekt i hamn. Alla kände att detta var något unikt och innovativt.

Arbetet med att gestalta personcentrerad vård fungerade förbluffande bra, mycket beroende på den extremt kompetenta projektgrupp som sattes samman av Ted Hesselbom och Inger Ekman, och som leddes av Jeanette Tenggren Durkan och Irma Lindström Kjellgren.

Bidraget från Malin Högberg, kurator på Röhsska, konstnär och med en livslång erfarenhet som patient var verkligen ovärderlig och central för utställningen. Hennes dagböcker och upplevelser användes för framtagande av delar av utställningen. Hon arbetade också som guide under utställningen.