Kol- och kvävedynamik i enskilda celler av kedjebildande kiselalger

Denna avhandling belyser hur kol- och kväveupptag förändras i slutet av en konstgjord algblomning för de två olika kedjebildande kiselalgerna Chaetoceros affinis och Skeletonema marinoi. De olika kiselalgerna hanterade nitratbegräsning på väldigt olika sätt. C. affinis recirkulerade kvävet med hjälp av bakterier för att klara långa perioder utan nytt nitrat. S.marinoi tog upp så mycket nitrat som möjligt vid hög tillgång, som vid början av en algblomning och reducerade sedan kraftigt sitt upptag när nitratet började ta slut.

Avhandlingen undersöker även vilostadier av S.marinoi som kan överleva hundratals år i marina sediment och aktivt underhålla sina celler. Resultatet visar på att vilostadierna kunde ta upp både nitrat och ammonium väldigt långsamt i syrefria miljöer utan ljus, vilket kanske kan underhålla vilostadiet under sin långa dvala. 

Sedan undersöktes huruvida vilostadierna kunde använda nitrat som en elektronacceptor i stället för syre och assimilera de organiska föreningarna, acetat och urea. Det framkom att vilostadierna kunde andas med hjälp av nitrat och genomförde dissimilatoriskt nitratreducering till ammonium. Vilostadierna kunde även assimilera kväve från urea med och utan nitrat tillgängligt som en elektronacceptor. De kunde däremot inte assimilera kol från urea, i stället assimilerade de kol från acetat både med och utan nitrat närvarande. 

Med detta i åtanke visar det att kiselalgers vilostadier inte är så inaktiva som tidigare antagit samt att de två kedjeformade kiselalgerna använder olika mekanismer för att kringgå ett beroende av nitratdiffussion från vattenmassan.