"En fantastiskt bra idé och ett roligt och stimulerande sammanhang!"

Idén om ett annorlunda tema på skådespelarutbildningen vid Högskolan för scen och musik uppstod efter ett panelsamtal under ett nationellt seminarium om barn- och ungdomsteater. I panelen satt bland andra Lars Melin, Kristina Ros och enhetschefen för högskolans scenutbildningar Catharina Bergil och pratade om att det kändes konstigt att en så liten del av utbildningen förbereder studenterna på en väntande verklighet ute på arbetsmarknaden som ofta innebär att jobba med scenkonst för barn och unga.

– De allra flesta jobbar i frigrupper eller små teatrar efter examen, inte Dramatens stora scen. Då lekte vi med tanken om att det övergripande fokuset under utbildningen i stället skulle vara på scenkonst för barn och unga där de flesta arbetstillfällena finns, säger Kristina Ros, dramaturg och konstnärlig ledare på Masthuggsteatern.

Catharina Bergil slog slag i saken och tog initiativ till att försöka göra verklighet av idén. Hon kontaktade regionens teatrar om att medverka i projektet c/o ung teater. Teatrarna nappade direkt.

– Eftersom jag brinner för scenkonst för barn och unga ville jag att studenterna ska få vara med om det här mötet med den unga publiken, för den är utvecklande på många sätt om man jobbar som skådespelare. Det spetsar ens kompetens. När man spelar för barn och unga får man omförhandla publikkontraktet i realtid, varje sekund på något sätt. Samtalet med ung publik är fantastiskt, säger Lars Melin, konstnärlig ledare på Backa teater.

– För oss var det helt självklart att vara delaktiga i projektet. Vi tyckte att det var en fantastiskt bra idé och ett roligt och stimulerande sammanhang! Vi ville absolut vara med och både bidra med det vi kan och visa studenterna hur man jobbar i en frigrupp. Dessutom verkar det till ett positivt samarbete mellan oss teatrar, säger Kristina.

De medverkande teatrarna har hittills gått på alla studenternas uppspel, erbjudit teaterscen för studenternas projekt, anordnat samtalsträffar och föreläsningar och funnits tillgängliga som mentorer för studenterna. En viktig del av projektet har varit en workshop-serie som de olika teatrarna turats om att anordna.

– Under vår workshop anordnade dramaturg Stefan Åkesson ett slags terapisamtal där en student fick slå sig ner tillsammans med någon av oss i personalen. Uppgiften var att den ene skulle föreslå en konstnärlig idé som den andre skulle ställa frågor om för att få ut så mycket som möjligt av den. Det blev då ett effektivt kreativt skapande i stunden. Den idén jag hade som studenten fick ställa undersökande frågor som ledde till en föreställning som vi sedan satte upp på Backa teater! berättar Lars.

– Hos oss har vi hittills haft seminarier om hur man packar en turnébuss och om hur det är att driva en frigrupp. Vi har även anordnat en föreläsning om barnets utvecklingspsykologi, dess perceptionsförmåga i relation till scenkonst och barnets utveckling. Det var ett ämne som efterfrågades från utbildningen. Och i höst ska vi vara värd för ännu en workshop, där är temat inte spikat än, säger Kristina.

Nu har två av tre år gått på projektet och redan har det gett mersmak för framtiden enligt Lars och Kristina.

– Det har varit väldigt kul! Jag önskar att fortsätta ha ett starkt samarbete med teatrarna och Högskolan för scen och musik. Att prata konst och teater med varandra och ha en naturlig knytpunkt för att nätverka tillsammans. Jag kommer föreslå att fortsätta ha ett starkare samarbete mellan högskola och regionteatrar med föreläsningar, workshops och samtal, oavsett inriktning på årskullen för scenstudenterna, säger Lars.

– En genial dimension i projektet är ”c/o-tanken”. Genial och samtidigt så självklar och enkel. Alltså att en utbildning kopplas an till olika teatrar och därmed skapar en känsla av tillhörighet i branschen från dag ett för studenterna. Det har skett genom uppstyrda gemensamma träffar men också i mer informella former, som ”Kom på vår sommarfest!”. Det är fantastiskt givande för studenterna och samtidigt fint för teatrarna att tidigt få en kontakt till de kommande nya skådepelarna, säger Kristina och fortsätter.

– Sedan hoppas vi ju att inte bara Högskolan för scen och musik utan också andra scenkonstutbildningar tar med sig själva ideologin i c/o ung teater, så att inte normen förblir vuxenteater. Det går förstås att utforma på olika vis, men en enkel sak borde vara att använda pjästexter för både barn och vuxna i utbildningen. Jag hoppas också att vi på Masthuggsteatern kan fortsätta vara någon slags ”fadder-teater” där man kan förlägga samtal och träffar för studenterna.