Möt Lisa – logoped och samverkansdoktorand
Lisa Bengtsson-Stelzer är logoped med inriktning mot funktioner kring mun och ansikte – orofacial dysfunktion. Sedan en tid tillbaka är hon även doktorand på halvtid. Här berättar Lisa om logopedyrket och sin vardag på klinik och som forskarstudent.
Under sina 11 yrkesverksamma år har Lisa arbetat med flera olika inriktningar. Hon började som logopedassistent med fokus på läs- och skrivutredningar. Senare fick Lisa möjlighet att jobba med något som hon tidigt fastnat för under utbildningen, nämligen stamning och störningar i talets flyt.
Idag arbetar Lisa på Mun-H-Center som är en tandvårdsklinik med ett nationellt uppdrag från Socialstyrelsen och regionalt uppdrag från Västra Götalandsregionen med fokus på sällsynta hälsotillstånd och orofacial dysfunktion (funktioner kring mun och ansikte). Hon är heltidsanställd på Mun-H-Center och av den tiden är hon så kallad samverkansdoktorand på 50%.
Kliniken och logopedyrket
Lisa arbetar med klinisk verksamhet, informationsspridning och utbildning inom området sällsynta hälsotillstånd och orofacial dysfunktion. Hon träffar nästan uteslutande sina patienter gemensamt med specialisttandläkare. Tillsammans utreder de anatomi, fysiologi, förmåga att äta, tala, användning av mimik och kontroll av saliv hos individer i alla åldrar som lever med ett sällsynt hälsotillstånd. Lisas patienter kommer från hela landet och hon lägger mycket tid på att svara på mejl och telefon samt ge kurser och föreläsningar till andra vårdgivare, vårdnadshavare och omsorgspersonal.
Vad tycker du är viktiga egenskaper för en logoped?
– God social förmåga, noggrannhet och nyfikenhet. Logopeder i Sverige utgör en liten yrkeskår med ett brett uppdrag. Det gör att man behöver ha skinn på näsan och våga stå upp för sin kompetens och för individers behov av att få utveckla kommunikation och ätande, omfattande och viktiga områden för livskvalitet, men som ibland "tappas bort" eller nedprioriteras.
– Logopeder arbetar i de allra flera fall med komplexa frågeställningar och mänskliga förmågor som sällan kan behandlas med medicin eller operation, utan kontinuerligt behöver tränas och stimuleras för att utvecklas eller rehabiliteras.
Vad är det bästa med ditt jobb?
– Det är ett väldigt intressant arbete och kommer att fortsätta vara det genom hela yrkeslivet. Logopedi utvecklas mycket hela tiden, både avseende forskningsframsteg, klinik och samhällets syn på och kunskap om våra arbetsområden.
Forskarstudierna
Lisa fick genom sin arbetsgivare möjlighet att påbörja forskarstudier genom att bli en så kallad samverkansdoktorand. En samverkansdoktorand är en doktorand med arbetsgivare inom exempelvis vård, företag, annat lärosäte, eller annan kommunal eller statlig verksamhet. Dessa doktorander bedriver oftast studierna på deltid inom ramen för sin anställning hos arbetsgivaren.
Hur kom det sig att du sökte till forskarutbildning?
– Jag har velat lära mig mer om forskning och forskningsprocessen sedan jag skrev min magisteruppsats. Mun-H-Center har ett uppdrag att bedriva forskning inom fältet sällsynta hälsotillstånd och orofacial funktion. Utifrån det fick jag möjligheten till forskarutbildning via min arbetsgivare. När möjligheten uppstod fanns det ingen tvekan om att ta steget.
Hur ser vardagen för en doktorand ut?
– Som doktorand är jag just nu inne i en skrivarfas och håller på att slutföra manus som ska skickas till en vetenskaplig tidskrift…. så just nu innebär en typisk arbetsdag mycket tid framför datorn, ibland med rykande skrivarglädje och ibland med frustration och många koppar kaffe.
– Vi har ett nätverk för doktorander inom logopedi på Göteborgs universitet. I nätverket får jag bra stöd att få utöver det som handledare och kollegor bidrar med.
Vad tycker du man bör känna till om man funderar att på att studera på forskarnivå?
– Det är nog så att det innebär väldigt olika arbetssätt inom olika discipliner och projekt. I min studietillvaro är det ett arbete som kräver självdisciplin, förmåga att planera och genomföra sina egna idéer från "ax till limpa". För att klara det tror jag att man måste tycka att det är roligt, åtminstone mestadels av tiden.
TEXT & FOTO: JOSEFIN BERGENHOLTZ
