21. Vem ger tillstånd till fiskodling och vilka kontrollerar verksamheten?
Vattenbruk är omgärdat av en rad bestämmelser som främst syftar till att begränsa negativ miljöpåverkan. Fiskodling klassas som miljöfarlig verksamhet, en benämning som används för en rad olika verksamheter som bedöms kunna påverka människans hälsa eller miljön negativt. Enskilda avlopp exempelvis i sommarstugor, har samma klassning.
För att odla fisk krävs tillstånd enligt Fiskerilagstiftningen från Länsstyrelsen. För att anlägga och driva fiskodling som omfattar en foderförbrukning över 40 ton per år krävs dessutom tillstånd för miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken. Prövningen görs av Länsstyrelsens Miljöprövningsdelegation (Tillståndsplikt B).
Vid odling med foderförbrukning om max 40 ton per kalenderår (Anmälningsplikt C) görs prövningen enligt miljöbalken av kommunen (via anmälan). Tillsyn av fiskodlingen sköts av kommunen eller länsstyrelsen beroende på odlingens storlek och den lagstiftning som tillsynen gäller.
Utsättning och flyttning av djur inom vattenbruket kräver tillstånd.
Vattenbruk kan även behöva dispens från strandskyddsreglerna. Även smittskyddslagen, djurskyddslagen och livsmedelslagen har regler som rör vattenbruk, i synnerhet fiskodling. Fiskhälsan AB / Jordbruksverket (Distriktsveterinärerna) ser till att smitt- och djurskyddslagstiftningen följs vid odling av fisk och att fisken sköts enligt gällande regelverk.
Utsättning och flyttning av djur inom vattenbruket kräver tillstånd. Odlare är också skyldiga att anmäla utbrott av anmälningspliktiga sjukdomar i odlingar.
Relaterat innehåll:
