Intervju med Michaela Lundgren

Michaela Lundgren, alumn från ämneslärarprogrammet i teater, blev intervjuad av Stina Elg i samband med ett projekt där studenterna skriver och regisserar dramatik. Projektet är ett moment i kursen Teater och sceniska berättelser för gymnasielärare.

Vad fick dig att söka till ämneslärarprogrammet i teater?

– Jag började med att läsa teaterstudier på Humanistiska fakulteten, men via en studievägledning fick jag kontakt med det här programmet. Jag ville hitta ett program som gjorde att jag kunde ha teater som mitt jobb – varför inte som lärare?, tänkte jag.

Vilken inriktning valde du? Enbart teater, eller en kombination med något annat ämne?

– När jag sökte programmet kunde man inte ha teater som förstaämne. Därför valde jag teater/teater. Om jag, mot förmodan, skulle vilja läsa ett annat ämne, kan jag göra det senare. Anställningsmöjligheterna ökar såklart om man har fler ämnen.

Hur har ni arbetat i regiprojektet, när årskurs fyra ska regissera årskurs tre?

– Det inleddes med att vi skulle bekanta oss med olika stilar att skriva dramatik i. Vi har fått prova på att skriva egen dramatik i olika stilar och har under jullovet framställt varsin text. Tre monologer och en dialog. Och har blivit tilldelade elever från årskurs tre som vi ska regissera. Vi har en hel vecka att arbeta med regin, jag kommer att arbeta med en enskild student.

Kan du berätta något om ditt manus?

– Jag fick uppgiften att skriva en dialog. När vi skrev texterna fick vi välja tema och stil. Jag gjorde en blandning mellan en episk och en postdramatisk dialog. Episk är en stil som mycket härstammar från Bertolt Brechts teorier, den följer inte en logisk linje från början till slut utan har en annan typ av berättandefunktion. Postdramatisk stil bryter mot alla äldre stilar, det finns inga regler riktigt. Det kan vara fragmentariskt, från början till slut, och behöver inte vara realistiskt. Det första och största namnet som jag stötte på var Sarah Kane.

Vilket ämne har du valt för din text?

– Det är en dialog, man kan tolka det som mellan två personer, eller en och samma individ som dividerar med sig själv. Det handlar om att flytta från en plats till en annan och motståndet mellan de två.

Ni får inte regissera er egen text.

– Nej, läraren kom med det som förslag och vi tyckte att det var bra att få analysera någon annans text, det blir något annat än att sätta upp den vision man själv har. Efter att vi har skrivit texterna, har vi fått möjlighet att fråga författaren om att tolka fritt, eller om det finns några känsliga punkter.

Hur upplevde du det förra året, när du själv skulle regisseras?

– Jag tycker att det är väldigt smart upplagt. Det är en student som ska arbeta med en annan student. Spännande att det är en person i utveckling. Då skrev de inte monologer, i min grupp var vi tre skådespelare och alla vi hade barn. Det var ett pussel, men det gick bra.

Vad tycker du om utbildningen som helhet?

– Givetvis är det ämnesstudierna som är roligast, men det jag tycker är bäst med utbildningen är att man får med sig så många olika delar. Som teaterlärare ska du inte bara träna eleverna i skådespeleri. Det är scenografi, kostym, teknik. Vi får en egen upplevelse av hur det är att arbeta både teoretiskt och praktiskt, det är en bra balans. En sak som har utvecklats under tiden jag har gått är att Pernilla Ahlstrand har tagit in lärare som är verksamma på gymnasier. Det gör att vi kan få veta hur verkligheten är, hur våra kunskaper kan omsättas i skolverksamhet. Det är en fördel jag finner i utbildningen, att man får det förankrat till verkligheten.

Var har du gjort din praktik, din VFU motsvarande en termin?

– Praktiken är fördelad över årskurserna, jag har varit på Schillerska gymnasiet i Göteborg.

Hur ser dina framtidsplaner ut, vad gör du om tre år?

– Om tre år undervisar jag i teater någonstans. Min förhoppning är att det blir på ett gymnasium, men möjligheten finns även att arbeta på folkhögskola eller kulturskola.

Text: Stina Elg, januari 2020

Läs mer om ämneslärarprogrammet i teater