C: Konflikter ska handla om sakpolitik

Vad är det som får väljare att välja olika partier, var kan det bränna till och fara i väg, retoriskt och språkligt? Det är sådant som Michael Arthursson reflekterar kring under sitt besök på Göteborgs universitet. Han talar om fem viktiga saker för kommunikationen i ett parti:

• Att vara engagerande och väcka både förnuft och känslor
• Att vara betydelsefull
• Att också vara särskiljande och tydlig med vad partiet står för, som inte andra gör
• Att vara trovärdig, vilket i sin tur kan vara motsatt till särskiljande, men det som kommuniceras ska vara genomförbart
• Att vara tydlig.

– Man vill inte vara ointressant och uppfattas som oviktig, ej heller otydlig och för slätstruken, förklarar han.

Det är omständigheter som i sig tenderar att man vill spetsa till landskapet vilket i sin tur kan driva fram konflikter med andra.

– Och en kampanjmakares mardröm är att bli fast i en defensiv position där man endast får prata om sådant som man inte vill göra.

Så hur lyckas utan att bidra till ett uppskruvat tonläge som går över gränsen?

Det är en fråga som fler än tusen centerpartister har arbetat med inför valet. Några enkla svar har inte Michael Arthursson.

– Det finns flera saker att tänka på. I partiorganisationens väsen ligger att lyfta fram det som man gör bra. Det får inte uppfattas som meningslösa plattityder, men hur skapar man det? Det sker ett samspel med medier som ofta går igång på konflikter som ger klick och likes och kommentarer där väldigt tydliga svar efterfrågas. För den som känner till medielogiken kan det vara väldigt frestande att spetsa till budskapen och öka konfliktnivån.

Det handlar också om tonläget som påverkas inte minst av Twitter och Facebook med kommentarsfält fyllda av personpåhopp och nedsättande kommentarer.

Hitta balansen

– Det grundläggande är att vi ska ha övergripande positiva och inkluderande budskap såsom För Sveriges Bästa. Vi vill, såsom skett under den samling och det samarbete vi nu haft i försvarsfrågan, använda positivt laddade värdeord och skapa ett underlag för dialog och aktivt lyssnande. Men det innebär inte att vi inte vill lyfta fram skillnader för det kommer ju ett val den 11 september.

– Vi ska tala om skillnader i sakpolitik, hur vi och andra har agerat tidigare, ställa frågor till företrädare för andra partier om hur de agerat och beskriva hur vi uppfattat konsekvenserna av de andras politik och det vi inte tror på. Det kan leda till konflikt, men vi ska inte angripa personligheter och karaktärer eller ägna oss åt nedsättande och förlöjligande av andra. Här gäller det att hitta en balans.

Självklart med sociala medier

Liksom Kristdemokraternas partiledare har Centerpartiets partiledare Annie Lööf fått mycket uppmärksamhet för hennes flitiga och strategiska användande av sociala medier.

– Plattformarna fyller olika funktioner. På YouTube och Instagram kan man ge en både politisk och personlig bild. På Facebook finns utrymme för lite längre resonemang – det använder vi mycket för att motivera partimedlemmar och andra engagerade i valrörelsen. Twitter är kanske mer en anslagstavla för att kommentera nyheter. Men på de flesta kanaler har vi mycket tydliga partibudskap och vi får se hur vi lyckas – det här blir en temperaturmätare på demokratin i ett väldigt utsatt läge samtidigt som vi behöver samling.

För Michael Arthursson är det självklart att de ska vara med på sociala medier där många människor är och han ser inget positivt med att inte vara där. Han ser ingen risk med att olika väljargrupper får olika bilder av Centerpartiets politik, beroende på vilken kanal de följer. Exempelvis anpassas innehållet till unga kvinnliga väljare som oftare är på YouTube så att det handlar mer om jämställdhet där än i andra kanaler.

– Men man får lita på att människor kan bilda sig sina egna uppfattningar, säger han. Man får helheten men olika starka doser av vår politik i olika kanaler.

Särskild diskussion om SD

För många väljare i den tidigare Alliansen har partiledaren Annie Lööf blivit ett rött skynke, inte minst på grund av samarbetet med Socialdemokraterna och det tydliga avståndstagandet till Sverigedemokraterna. Inför valrörelsen har frågan om ordval och språkbruk diskuterats mycket inte minst i förhållande till Sverigedemokraterna.

– Vi har kommit fram till att vi kan kalla dem främlingsfientliga, men inte nazister även om nazister var med och bildade partiet en gång. Detsamma gäller uttrycket rasister, även om det blev tydligt nu när de var ute och sa att det inte var riktiga flyktingar som kom från Syrien jämfört med från Ukraina.

Någon liknande diskussion om Vänsterpartiet har inte skett.

– Det är inte på samma sätt med dem. Reptilhjärnan slår inte till på samma sätt med dem så att vi skulle kalla dem för kommunister, det var ”long time ago”, möjligtvis populister. Vi är snällare mot dem än mot Sverigedemokraterna eftersom vi bedömer SD som ett reellt hot.

Vad händer om någon passerar gränsen?

– Första steget är att prata med någon i partistyrelsen eller så är det jag som tar samtalet med personen i fråga. I något fall kan det handla om uteslutning om personen inte uppträtt på ett sätt som vi accepterar.

 

Text: Cajsa Malmström