Betydelsen av storskaliga mutationer hos strandsnäckor

Det är sedan tidigare känt att vivipar strandsnäcka, Littorina saxatilis, finns i olika ekotyper med egenskaper som skräddarsytts för den egna livsmiljön. På svenska västkusten finns ”krabbsnäckor" och "vågsnäckor". Krabbsnäckorna lever på steniga stränder och har utvecklat ett skal och ett beteende som skyddar dem mot hungriga strandkrabbor. Vågsnäckorna finns på vågexponerade klippstränder och är mindre, har en stor fot och kan krypa ner i sprickor och hålla sig kvar när svallvågor sköljer in.

Nyligen har forskningen upptäckt att en typ av storskaliga kromosomförändringar, så kallade inversioner, verkar ha avgörande betydelse för att ekotyperna ska utvecklas. I avhandlingen undersöks hur vanliga dessa är hos snäckor i olika livsmiljöer och det framgår att det finns

tydliga kopplingar mellan inversioner och miljöförhållanden, till exempel vågexponering eller hur brant en strand sluttar. Det tyder på att inversionerna spelar roll för snäckornas möjlighet att kunna anpassa sig till olika miljöer och utveckla ekotyper.

Avhandlingen visar också att i variationsrika strandmiljöer kan ekotyper utvecklas väldigt lokalt. I en tio meter bred ravin hittades snäckor med egenskaper som är typiska för krabbsnäckor, trots att de levde helt nära och kunde para sig med vågsnäckor. Det visar hur viktigt det är att studera lokal anpassning och evolution på en skala som är relevant för den art man arbetar med. De små strandsnäckorna rör sig bara omkring två, tre meter under hela sin livstid.