Sidans innehåll

Risk- och kriskommunikation

Vi lever i ett samhälle präglat av olika risker och kriser där kunskap om dessa är avgörande för samhällets beredskap. JMG:s forskning om risk- och kriskommunikation har ett tydligt medborgar- och samhällsperspektiv och berör frågor utifrån teorier om demokrati, makt, kultur, teknikutveckling och -anpassning, normer och institutioner. En central del rör medierad kommunikation då medier och journalistik spelar en avgörande roll för samhällets risk- och krishantering.

Historiskt har traditionella nyhetsmedier bevakat och rapporterat om annalkande risker och hot, och informerat om hur människor kan skydda sig och få hjälp. Numera är digitala och sociala medier och applikationer också centrala kanaler för kommunikation och informationsinhämtning. Digitaliseringen påverkar såväl nyhetsmediernas arbetssätt och deras roll som informationsförmedlare före, under och efter en kris, liksom ansvariga beslutsfattare och allmänheten.

Inte minst viktigt är att olika typer av medier bidrar till att definiera bilden av risker, kriser och katastrofer, liksom av ansvariga myndigheter och politiker. Därmed påverkar de hur risk- och krishanterande åtgärder tolkas och uppfattas av allmänheten, liksom medborgarnas förtroende för dessa och ansvariga beslutsfattares legitimitet och handlingsutrymme.

JMG har under fyra decennier forskat kring hur myndigheter, medier och medborgare agerat och kommunicerat i samband med samhälleliga risker och kriser. Frågor som särskilt uppmärksammats inom vår forskning rör allmänhetens och myndigheternas medieanvändning i samband med samhälleliga kriser och risker, förtroende för myndigheter och medier samt journalistiska arbetsmetoder. Forskningen präglas av nära dialog med ansvariga myndigheter och redaktionella miljöer.

Centrala teman i vår forskning om risk- och kriskommunikation

Nyhetsvärdering, nyhetsberättande och redaktionella praktiker vid olika typer av samhällskriser.
Myndigheters strategiska risk- och kriskommunikation.
Allmänhetens reaktioner på risker och kriser, kommunikativa praktiker, informationsvägar och medieanvändning i samband med kriser.
Kommunikationens och mediernas betydelse för samhällets övergång mellan vardagsliv och krissituation, och mellan olika krissituationer.
Mediebevakning och dess betydelse för förtroende, ansvar och återhämtning, samt hur samhället drar lärdom av kriser och krishantering.
Hur framväxten av digitala medier och applikationer förändrar förutsättningarna för samhällets kriskommunikation och hur ny medieteknologi används av myndigheter/organisationer, medier och allmänheten i samband med risker och kriser.